Armita Golkar Sjuk – Armita Golkar, medlem i Andreas Olssons forskargrupp vid Psykologiska institutionen, tilldelades nyligen ett postdoktoralt stipendium från Vetenskapsrådet på drygt 3 miljoner kronor.
Hennes projekt, med titeln “Radera ut rädsla genom social inlärning”, genomförs i samarbete med University of Amsterdam, och det syftar till att ge en mekanistisk förklaring av hur det är möjligt att förändra våldsamma tankar genom att observera andras beteende.
Tidigare studier har visat effekten av socialt delad kunskap på lärande, men mycket mindre är känt om inverkan av social information på redan existerande känslomässiga attityder och övertygelser.
Armita Golkar, forskare vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet, är en mästare på att hålla tal inför en stor publik. Hon har bidragit som auktoritet till både BBC och SVT. Hon har dock aldrig gjort någon form av justering. Just nu i alla fall.
Hennes föreställningsverk “Performance Lecture: Om rädsla” har premiär på Stockholms Kungliga Dramaten om ungefär en vecka, den 11 september. Psykologtidningen ringde för att se hur det går med premiärerna.
– Jag har börjat svettas lite, vilket är ett gott tecken. Om jag kände mig arg skulle jag vara riktigt olycklig, men om jag inte förstod vad som pågick skulle jag inte oroa mig för det. Det måste finnas lite nervositet och ångest, och jag upplever just nu båda.
Rädsla är en grundläggande drivkraft. Men alla känslomässiga reaktioner är inte rationella. Men de kan också fungera som vägspärrar i vårt dagliga liv. Jag är intresserad av de sociala och politiska roller som vapen spelar, såväl som de mekanismer genom vilka de skapas och förändras.
Jag fick lust att prova något annat. Jag läste ganska mycket, men jag har aldrig jobbat med en regissör och scenograf för att skapa en utställning tidigare. Jag tror att det kräver anpassningsförmåga, och jag gör gärna justeringar — så länge jag har sista ordet över mina egna händer, säger hon.
Att skapa nyhet i min forskning och i nya sätt att förhålla sig till saker är en stor del av det som driver mig. Det farligaste vore att prata med de människor som inte trodde att de behövde lyssna.Armita Golkar är en framstående professor vid både Karolinska Institutet och Stockholms universitet i Stockholm.
Sedan hon avslutade sin avhandling om rädsla 2013, med titeln “Learning not to Fear: Extinction, Erasure, and the Recovery of Fear Memories”, har hon fortsatt sin undersökning av ämnet. Hon har även bidragit som auktoritet på BBC och SVT.I samarbete med Nobel Center har “Performance Lecture: Om rädsla” premiär den 11 september.
Som ett resultat av detta förväntar vi oss att kommunicera med beslutsfattare, tjänsteleverantörer, företrädare för näringslivet och medborgarna och medborgarna i stort, förutom att främja forskning och ett vetenskapligt förhållningssätt till utbildning. För vissa medarbetare har detta varit vardagligt länge, medan det för andra är en fråga om att gå utanför sin komfortzon eller inte.
Vetenskap & Allmänhets studie “Jag vill, men andra inte! Forskares syn p kommunikation och öppen vetenskap” visar att många forskare generellt ställer sig bakom denna utveckling, även om kunskap om öppen vetenskap, tid och internationellt stöd ofta upplevs som barriärer.
Forskningskommunikation är en integrerad del av våra forskarroller och ett sätt för oss att återinvestera i samhället efter att ha fått ett ekonomiskt oväntat fall. Vår kunskap och resultaten av vår forskning kan och bör användas för att hjälpa människor att lösa problem och hantera samhälleliga utmaningar.
Som forskare kan vi också hjälpa till att förklara vad som händer och i bästa fall ge insiktsfulla analyser och välgrundade slutsatser. Att svara på tittarnas frågor om “Fru Lund”, underlätta diskussioner om sociala frågor i klassrummet eller ge politiska ledare den vetenskapliga kunskap de behöver för att fatta beslut är alla exempel som skulle kunna gälla här.
Forskare interagerar med andra om mer gemensamma värderingar och frågor om faktisk dialog mellan olika målgrupper blir allt vanligare. Sådan kommunikation innebär en kontinuerlig och omfattande utbildning; vi ser på egen hand nödvändigheten av att lära sig att både abstrakt begreppsualisera och tillämpa begrepp och resultat för att förstå verkligheten i vardagen.
För oss har det gjort oss säkrare och tydligare i vår forskarroll, både inspirerat av möjligheten att behovet av vetenskaplig kunskap är större än någon gång i historien och säkra på att forskning har ett värde i sig.
Mötet med andra grupper än våra medarbetare kräver att vi arbetar för att förenkla komplexa problem, utan att falla för frestelsen att ge alltför förenklade, endimensionella svar.Ett antal av våra medarbetare vägrar att delta i heta diskussioner om trakasserier på sociala medier.
Detta kommer aldrig att tolereras. Hur som helst är det glädjande att se att studien bekräftar att majoriteten av forskarna är öppna för att dela sina resultat med andra, vilket bådar gott för framtiden. Armina Golkar är forskare vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, och hon deltar även i olika forskningskommunikationsaktiviteter, såsom en performanceföreläsning om rädsla på Stockholms Kungliga Dramatiska Teatern och ett framträdande i TV-programmet Breaking News med Filip, Fredrik , och Frga Lund.
Utöver sin roll som professor och forskningsledare vid Tekniska Högskolan Dalarna och gästprofessor vid Malmö Tekniska Högskola, fungerar Jonas Stier även som konsult och rådgivare till den svenska regeringen.
