Clark Olofsson Ung

Sprid kärleken
Clark Olofsson Ung
Clark Olofsson Ung

Clark Olofsson Ung – Svenske brottslingen Clark Oderth Olofsson (född 1 februari 1947, alias Daniel Demuynck) gick under det namnet ett tag. Mer än hälften av hans liv har tillbringats bakom lås och bom i Sverige på grund av hans domar för mordförsök, misshandel, rån och drogförsäljning. Det har förekommit påståenden om att Olofsson var den första “kändisgangstern” i Sverige.

Händelserna kring rånet på Norrmalmstorg som gav upphov till begreppet “Stockholmssyndromet” inträffade under Olofssons tid där. Den 1 februari 1947 föddes Olofsson till föräldrar som kämpade med alkoholism. Han växte upp i Trollhättan, Sverige. Olofsson var äldst av tre syskon. Hans mamma jobbade som kassörska och pappan lade asfalt.

Clarks pappa övergav familjen när han var 11 år och kort därefter föll hans mamma illa och lades in på Lillhagens psykiatriska sjukhus i Hisings Backa. De tre barnen skickades till fosterhem på grund av hennes problem. Olofsson förfalskade sin mors namnteckning och skrev in sig på en sjömansskola för att undkomma sin fosterfamilj.

Olofsson, 14 år gammal, seglade mellan Japan och Sydamerika på fartyget Ballade. Vid femton års ålder lämnade han fartyget och gick för att bo hos sin mor, som nyligen hade tagit tillbaka kontrollen över hennes liv. Då fick han jobb i en butik. Hon tog åter vårdnaden om barnen och bosatte sig hos dem i en Slätta Damm på Hisingen, Göteborg. Janne Josefsson, blivande journalist, bodde granne med honom då.

Köldgatan i Biskopsgrden var där familjen slog sig ner efteråt. 1963 skickades Olofsson, då 16 år gammal, till en beteendeinrättning för ungdomsbrottslingar för en rad mindre brott. I augusti 1965 bröt Olofsson och två andra pojkar ut från sin anläggning och bröt sig in på statsminister Tage Erlanders lantgård i Harpsund och stal vindruvor, gurkor och tomater från växthuset.

När trädgårdsmästaren fick reda på det gick de snabbt iväg. Det var tre månader senare i Eskilstuna som Olofsson misshandlade två poliser. Den 4 februari 1966 fick han sitt tredje och hittills längsta fängelsestraff: tre år. Hans första uppbrott från Tidaholmsfängelset inträffade hösten 1966. Ragnar Sandahl och Lennart Mathiasson, två Nyköpingspoliser, kallades till platsen för ett inbrott i en cykelaffär på Skjutsaregatan den 29 juli.

Gunnar Norgren sköt och dödade Sandahl. Olofsson, den andre tjuven, blev en ökänd flykting över hela landet. [9] Det var den 16 augusti samma år som polisen hittade Norgren i hans lägenhet på Utkersgatan 4 i Klltorp, Göteborg. Han erkände till slut mordet. Där bodde en av Olofssons systers pojkvänner. Efter att fem skott avlossats genom lägenhetsdörren av polis gav Norgren upp.

Olofsson flydde lägenheten innan polisen kom, och han gömde sig i två veckor innan han greps den 25 augusti i Grimmaredsskogen, Västra Frölunda. Polisen avlyssnade ett samtal mellan Olofsson och hans 20-åriga flickvän och fick reda på att de hade planerat att träffas på en avlägsen plats i Grimmaredsskogen. Poliserna Bertil Brosved och Ulf Högenberg,

utklädda till orienterare, försökte gripa Olofsson i samma ögonblick som han drog en revolver från linningen och sköt två skott. Den här gången var det Högenbergs axel som tog smällen. Ursprungligen dömts till tio års fängelse minskade hovrätten Olofssons tid bakom galler till åtta år. Det maxstraff som en svensk domstol vid den tiden kunde döma ut var 12 år, och det är det som Norgren fick.

Den 4 februari 1969 hade Olofsson brutit sig ut ur Kumla fängelse och var på väg till Kanarieöarna. Efter att ha kommit in i Västtyskland på ett falskt pass fortsatte Olofsson sin resa till Frankfurt am Main, där han träffade kvinnan som senare skulle bli hans rumskamrat fram till hans arrestering av tyska myndigheter. Två svenska poliser hälsade på honom vid färjeläget i Travemünde och följde med honom till fartyget.

Nästa stopp på resan tillbaka till Kumla fängelse var Malmö. Han rymde från öppna Lingatans fängelse i Bohuslän två månader innan den planerade frigivningen. En hotellstäderska hade sett en pistol i sitt rum och ringde polisen. Han hade varit efterlyst i sju månader efter att han rånat en bank i Göteborg på flykt. Han dömdes till sex års fängelse och skickades till Kalmarfängelset i maj 1973.

När bankrånaren Jan-Erik Olsson hölls som gisslan på Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm hösten 1973 avtjänade Olofsson tid i Norrköpingsfängelset. På Olssons begäran beviljades Olofsson tillträde till banken. Efter tillfångatagandet tillbringade Olofsson de följande sex dagarna inne på banken med de andra gisslan. Termen “Stockholms syndrom” myntades som svar på denna incident.

Till en början befanns Olofsson skyldig i tingsrätten, men han frikändes senare av Svea hovrättal. Han påstår sig för sin del ha agerat till försvar av fångarna med myndigheternas tysta godkännande. Den återstående tiden på hans tidigare straff fullbordades genom att han återfördes till fängelset. Den 20 mars 1975 smög Olofsson ut från ett fängelse i Norrköping. Med ett skjutvapen i varje hand gick han in i en Köpenhamnsbank i april samma år, avlossade ett varningsskott och kom iväg med 194 000 kronor.

Olofsson tog sig till Marseille, på franska rivieran, en månad efter sin flykt. Han och en vän tillbringade tre månader med att segla runt Medelhavet efter att ha köpt yachten Saga för 50 000 franc. De lämnade Europa i augusti via Gibraltarsundet och seglade över Atlanten till Azorerna. Olofsson kunde återvända till Irland efter att ha gått vilse i Karibien med hjälp av Inger och Mikael von Heijne från Djursholm.

Därefter reste de till Danmark, där de till slut greps av myndigheterna. Olofsson undvek tillfångatagandet i över ett år, tills polisen slutligen hittade honom vid en korsning utanför Bryssel i januari 1976. Han sköt sig själv ur fångenskapen och träffade Marijke Demuynck, Den 24 mars 1976 begick Olofsson det största rånet i Sveriges historia och stal 930 000 kronor från Handelsbanken på Via Hamngatan 27 i Göteborg. Samtidigt kidnappade han två personer.

Hotell Gyllene Kärven i Herrljunga är där han omhändertogs vid 22:30-tiden, nio timmar efter rånet. Omkring 230 000 kronor återfanns vid Olofssons gripande, men resten gick förlorat. Han fick åtta års fängelse för rekordrånet, men han rymde i juli 1976, Svenske brottslingen Clark Oderth Olofsson (född 1 februari 1947, alias Daniel Demuynck) gick under det namnet ett tag. Mer än hälften av hans liv har tillbringats bakom lås och bom i Sverige på grund av hans domar för mordförsök, misshandel, rån och drogförsäljning.

Det har förekommit påståenden om att Olofsson var den första “kändisgangstern” i Sverige. Händelserna kring rånet på Norrmalmstorg som gav upphov till begreppet “Stockholmssyndromet” inträffade under Olofssons tid där. Den 1 februari 1947 föddes Olofsson till föräldrar som kämpade med alkoholism. Han växte upp i Trollhättan, Sverige. Olofsson var äldst av tre syskon.

Han’s mamma jobbade som kassörska och pappan lade asfalt. Clark’s pappa övergav familjen när han var 11 år och kort därefter föll hans mamma illa och lades in på Lillhagens psykiatriska sjukhus i Hisings Backa. De tre barnen skickades till fosterhem på grund av hennes problem. Olofsson förfalskade sin mors namnteckning och skrev in sig på en sjömansskola för att undkomma sin fosterfamilj.

Olofsson, 14 år gammal, seglade mellan Japan och Sydamerika på fartyget Ballade. Vid femton års ålder lämnade han fartyget och gick för att bo hos sin mor, som nyligen hade tagit tillbaka kontrollen över hennes liv. Då fick han jobb i en butik. Hon tog åter vårdnaden om barnen och bosatte sig hos dem i en Slätta Damm på Hisingen, Göteborg. Janne Josefsson, blivande journalist, bodde granne med honom då.

Köldgatan i Biskopsgrden var där familjen slog sig ner efteråt. 1963 skickades Olofsson, då 16 år gammal, till en beteendeinrättning för ungdomsbrottslingar för en rad mindre brott. I augusti 1965 bröt Olofsson och två andra pojkar ut från sin anläggning och bröt sig in på statsminister Tage Erlanders lantgård i Harpsund och stal vindruvor, gurkor och tomater från växthuset.

När trädgårdsmästaren fick reda på det gick de snabbt iväg. Det var tre månader senare i Eskilstuna som Olofsson misshandlade två poliser. Den 4 februari 1966 fick han sitt tredje och hittills längsta fängelsestraff: tre år. Hans första uppbrott från Tidaholmsfängelset inträffade hösten 1966. Ragnar Sandahl och Lennart Mathiasson, två Nyköpingspoliser, kallades till platsen för ett inbrott i en cykelaffär på Skjutsaregatan den 29 juli.

Gunnar Norgren sköt och dödade Sandahl. Olofsson, den andre tjuven, blev en ökänd flykting över hela landet. Det var den 16 augusti samma år som polisen hittade Norgren i hans lägenhet på Utkersgatan 4 i Klltorp, Göteborg. Han erkände till slut mordet. Där bodde en av Olofssons systers pojkvänner. Efter att fem skott avlossats genom lägenhetsdörren av polis gav Norgren upp.

Olofsson flydde lägenheten innan polisen kom, och han gömde sig i två veckor innan han greps den 25 augusti i Grimmaredsskogen, Västra Frölunda. Polisen avlyssnade ett samtal mellan Olofsson och hans 20-åriga flickvän och fick reda på att de hade planerat att träffas på en avlägsen plats i Grimmaredsskogen. Poliserna Bertil Brosved och Ulf Högenberg, utklädda till orienterare, försökte gripa Olofsson i samma ögonblick som han drog en revolver från linningen och sköt två skott.

Clark Olofsson Ung

Den här gången var det Högenbergs axel som tog smällen. Ursprungligen dömts till tio års fängelse minskade hovrätten Olofssons tid bakom galler till åtta år. Det maxstraff som en svensk domstol vid den tiden kunde döma ut var 12 år, och det är det som Norgren fick. Den 4 februari 1969 hade Olofsson brutit sig ut ur Kumla fängelse och var på väg till Kanarieöarna.

Efter att ha kommit in i Västtyskland på ett falskt pass fortsatte Olofsson sin resa till Frankfurt am Main, där han träffade kvinnan som senare skulle bli hans rumskamrat fram till hans arrestering av tyska myndigheter. Två svenska poliser hälsade på honom vid färjeläget i Travemünde och följde med honom till fartyget. Nästa stopp på resan tillbaka till Kumla fängelse var Malmö.

Han rymde från öppna Lingatans fängelse i Bohuslän två månader innan den planerade frigivningen. En hotellstäderska hade sett en pistol i sitt rum och ringde polisen. Han hade varit efterlyst i sju månader efter att han rånat en bank i Göteborg på flykt. Han dömdes till sex års fängelse och skickades till Kalmarfängelset i maj 1973.

När bankrånaren Jan-Erik Olsson hölls som gisslan på Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm hösten 1973 avtjänade Olofsson tid i Norrköpingsfängelset. På Olssons begäran beviljades Olofsson tillträde till banken. Efter tillfångatagandet tillbringade Olofsson de följande sex dagarna inne på banken med de andra gisslan. Termen “Stockholms syndrom” myntades som svar på denna incident.

Till en början befanns Olofsson skyldig i tingsrätten, men han frikändes senare av Svea hovrättal. Han påstår sig för sin del ha agerat till försvar av fångarna med myndigheternas tysta godkännande. Den återstående tiden på hans tidigare straff fullbordades genom att han återfördes till fängelset. Den 20 mars 1975 smög Olofsson ut från ett fängelse i Norrköping.

Med ett skjutvapen i varje hand gick han in i en Köpenhamnsbank i april samma år, avlossade ett varningsskott och kom iväg med 194 000 kronor. [15] Olofsson tog sig till Marseille, på franska rivieran, en månad efter sin flykt. Han och en vän tillbringade tre månader med att segla runt Medelhavet efter att ha köpt yachten Saga för 50 000 franc. De lämnade Europa i augusti via Gibraltarsundet och seglade över Atlanten till Azorerna.

Olofsson kunde återvända till Irland efter att ha gått vilse i Karibien med hjälp av Inger och Mikael von Heijne från Djursholm. Därefter reste de till Danmark, där de till slut greps av myndigheterna. Olofsson undvek tillfångatagandet i över ett år, tills polisen slutligen hittade honom vid en korsning utanför Bryssel i januari 1976. Han sköt sig själv ur fångenskapen och träffade Marijke Demuynck,

Den 24 mars 1976 begick Olofsson det största rånet i Sveriges historia och stal 930 000 kronor från Handelsbanken på Via Hamngatan 27 i Göteborg. Samtidigt kidnappade han två personer. Hotell Gyllene Kärven i Herrljunga är där han omhändertogs vid 22:30-tiden, nio timmar efter rånet. Omkring 230 000 kronor återfanns vid Olofssons gripande, men resten gick förlorat. Han fick åtta års fängelse för rekordrånet, men han rymde i juli 1976,

Clark Olofsson Ung
Clark Olofsson Ung

Leave a Comment

Ads Blocker Image Powered by Code Help Pro

Annonsblockerare upptäckt!!!

Vi har upptäckt att du använder tillägg för att blockera annonser. Vänligen stödja oss genom att inaktivera denna annonsblockerare.

Powered By
Best Wordpress Adblock Detecting Plugin | CHP Adblock
error: Innehållet är skyddat !!