Hanna Aronsson Elfman Föräldrar – Efter tre veckors förberedelser inför vad vi trodde skulle bli säsongens första världscupturnering är jag äntligen tillbaka på hemmaplan. Men på grund av regn och snö flyttades damtävlingen i Sölden till helgen. Vädret lugnade sig och söndagshjältens turnering kunde fortsätta som planerat. Jättekul hade alla eftersom Arvikas Johan Silfält debuterade i världscupen.
Detta koncentrerar sig på slalom, så det blev mycket slalomträning och några superg-pass. Eftersom tävlingsbanan i Sölden är isig ville vi få lite träning i isiga förhållanden, så vi reste till Schnalstal (Italien). Där fick vi riktigt bra träning i en skyddad, välskött bakgård. Benen kändes jättebra och jag kunde inte vänta på att få igång Söldensäsongen. Jag blev förvånad när den installerades, men vi fortsätter med en utomhusaktivitet trots att vädret är notoriskt svårt att manipulera. Enkelt uttryckt måste du gilla stället. Fler tävlingar är i horisonten och jag kommer att ta med mig hoppet om alla mina bra träningspass.
Jag har börjat träna hemma, träffat några potentiella affärspartners och hängt semesterlampor med mina föräldrar för första gången. Tiden går fort hemma, men vi är just nu i Stockholm för en mediadag och åker snart till Levi, Finland för VM. Helgen 19-20 november blir det två slalomtävlingar. Det ska bli kul att ta skidorna norrut igen.
Jag har varit i OS, tävlat i flera världscupturneringar, undervisat en lovande student, besökt mina föräldrar, haft en avkopplande sommarsemester och tillbringat en månad i Argentina. Inga spärrar med andra ord. Den här säsongen blev jag uppflyttad till träningsgrupp 1 vilket innebär ännu mer skidåkning och träning än vanligt. Det här är fantastiska nyheter.
Säsongen 22/23 har börjat och vi har redan tillbringat fyra veckor i Argentina. Ett trevligt ställe med bra träningsmöjligheter; vi fungerade väldigt bra där. Med avslutningen av dessa fyra SAC, Sydamericanska Cupen, turneringar kallade vi den långa säsongen över. Jag älskade att få en känsla av tävlingens nerver, och jag är extatisk över resultatet.
Efter en lugn vecka hemma är vi på väg mot nästa jakt som tar oss till Schnalstal i Italien. Säsongsöppningen i Sölden är på väg den 22 oktober, och det ska bli spännande att komma tillbaka i backen efter en lång lågsäsong. Läsåret 2122–2123 var också ett som gick över förväntan. Jag kunde göra flera världscupdebuter och vinna mina första världscupmedaljer. Sedan dess har jag vunnit världscupen fyra gånger den här säsongen, med en 15:e plats i SL som bästa resultat. Men säsongens höjdpunkt var när jag blev uttagen att representera Sverige vid de individuella SM.
Jag blev överlycklig och förvånad när jag insåg att jag skulle kunna gå på OS. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle få gå till OS så tidigt på säsongen. Din resa var ganska lång; det innebar att flyga med mycket bagage och sedan ta en buss från flygplatsen till OS City. Jag tillbringade tre veckor totalt i Korea, där jag tävlade i både individuella och lagslalomtävlingar.
Jag var motiverad att lära mig hur ett operativsystem fungerar så att jag kunde vara bättre förberedd för att arbeta med flera operativsystem i framtiden. Jag såg också när Sara Hector vann OS-guldet i slalom, och det var en otrolig syn att se.
Att vara på OS under kröningsdagarna var en extremt unik upplevelse. Vi var tvungna att ta flera covid-tester innan vi åkte till Kina, ett när vi kom till flygplatsen i Peking och sedan ett varje dag i tre veckor. Det fanns många begränsningar: OS-staden var omgiven av taggtråd och invånarna fick inte lämna staden; i matsalen satt folk i “bas” med plastduk lindad runt sig. Ändå hade vi en fantastisk tid, och att få åka med på ett operativsystem var ett stort privilegium.
Hej, jag har äntligen fått lite draghjälp i min karriär. 🙂 Jag har varit symtomfri i fem dagar, har tagit tre antigentester och har funnit att alla tre var negativa. Jag har solat i karantän i åtta dagar. Nu blir det några dagar hemma med träning och inkoppling innan det åker tillbaka ner till Italien. Jag försöker hänga med i både skolan och skidåkningen, men jag måste vara ärlig och säga att det inte är helt lätt att göra båda samtidigt. Ändå gör jag mitt bästa och har lyckats komma lite framåt i snäppet för terminens mellanterminer.
Frustratingly, I have missed the last four World Cup competitions. It would be nice to be there and give it my all, like everyone else. But at the same time, it’s great fun to watch our Swedish skaters, Sara and Anna, perform so well on the ice. There is only one more tournament left before it’s time to go on the road to OS, so I’m going to try to bring some of the good vibes from the last one with me.
It took me a while, but I finally got the ball rolling on planning my trip to China. I’m pretty old, OS is the biggest tournament anyone can compete in and the stuff of dreams, so I’ll do my best and we’ll see how much it costs in the end. But it’ll be great to get out there and experience everything OS has to offer, bringing back as many memories and skills as I can.
What a year it has been. Much has happened this year, and even more is expected to happen by 2022. A lot happened in 2021, including my first World Cup podium finishes (15th in slalom and 26th in slalom, respectively). I also brought a JVM gold with me over the holidays, and in December I was officially invited to attend the Winter Olympics of 2022 in Beijing, which promises to be a tonne of fun. I bring a wealth of new experiences into 2022 and eagerly await all that the year has to offer.
