Hugo Von Essen Familj – Analytiker Hugo von Essen arbetar vid Stockholms centrum för östeuropeiska studier (SCEEUS) Hugo har studerat ryska, psykologi, idéhistoria och juridik vid Uppsala universitet, Stockholms universitet och Sankt Petersburgs statsuniversitet, där han tog en kandidatexamen i statsvetenskap. Hugo har arbetat som internat vid Svenska UD: s OSSE-insatsstyrka och avdelning för Östeuropa och Centralasien.
All möjlig otur som ättlingarna kunde uppleva är höljd i mystik. Familjens förflutna har varit höljt i mystik från början. I ett försök att spåra ursprunget till denna fras, spårar äldre litteraturverk den tillbaka till Alfrid von Essen, som var biskop i Hildesheim 831 och vars liv krönikerades i boken Vita Anskarii. Det finns inga bevis som tyder på att den aristokratiska slechten i Essen hade band till andra människor under hela medeltiden som tros ha härstammat från staden Essen.
Du kunde ha kollat detta om du ville. År 1382 tjänstgjorde En Lambertus de Essen både som ersättningsprelat vid Stockholms Storkyrkan och som prelat i Stralsund. Just den här från Essen förångades med en apparat fylld av kulor, mejslar och en sköld infunderad med ett potent lejonhuvud. Hugo har arbetat på både “OSSE-sekretariatet” och “Enheten för Östeuropa och Centralasien” inom UD.
Hugo tog sin kandidatexamen i politik från Uppsala universitet. Han utbildade sig också i ryska, psykologi, idéhistoria och juridik vid Uppsala universitet, Stockholms universitet och Sankt Petersburgs statsuniversitet. Familjen von Essen är en adlig estnisk dynasti. Efter vad som är troligt den konventionella information han lämnade efter sig, säger det svenska sköldbrevet för Alexander von Essen daterat 1643 (se nedan och E. 1).
att härstamma från en adlig adelssläkt i Westfalen. Detta tyder på att A. v E:s farfar besökte Osel och att hans fars far besökte Kurland. Ändå gör skyldighetshandlingen det ytterst uppenbart att varken A. v. E. eller hans far kunde bevisa sitt arv från Westfalen, och den svenska aristokratin erbjuder A. v. E. och hans familj chansen att bevisa “antingen han kan rättvist. påstå sig vara av ädelt blod eller inte.” Familjens vapen är en uggla som sitter på toppen av en stubbe.
Men som antytts ovan (se sidan 547) hade den westfaliska familjen von Essen, även känd som Düngeln, ett helt annat vapen. De yngre baltiska majorlinjerna kan spåras ner till Gustav Johann von E:s äldste son, Claus Gustav von E, som också var bror till två svenska friherrar och en estnisk landstingsman. Det fanns en man som hette Claus Gustav von E som levde från 1666 till sin död 1740. Claus Gustav von E., hans son, var landstingsman i Estland från 1720 till sin död 1777.
representerar familjen Poddes släktlinje. I vilket fall som helst överlevde denna härstamning till 1943, men den är nästan säkert dömd till utrotning nu. En annan familj i Livland hävdar att den härstammar från en man vid namn Jürgen von Essen, som ska ha kommit till regionen hela vägen från det westfaliska godset Essenburg. Medlemmarna i denna nya klan är inte anslutna till originalet.
Diderich von Essen, son till den danske prinsen Magnus, bodde i Essen den 4 januari 1572, då hans far gav den generösa gåvan av godset Zellie på Osel till hans son. Diedrich von Essen (1620–1678), släktens barnbarnsbarn, ansvarade för den aristokratiska familjens medborgarskap i Sverige 1663. Diedrich var överste och regementschef för Hameenlinna läns regemente i Finland under den tid landet var en del av Sverige.
Diedrich tjänstgjorde som svensk arméofficer under både trettioåriga kriget i Tyskland och Carl X Gustafs krig. De två krig han tjänstgjorde i denna position var lika viktiga för honom. En grupp släktingar bosatte sig i Stockholm på 1790-talet, flyttade senare till Skne och sedan Västergötland. En medlem av Finska Riddarhuset antecknade familjens underkastelse 1818 och gav dem numret 58.
Det svenska namnet på familjen, “von Essen af Zellie”, syftar på vapenskölden, som har en hjälm omgiven av fyra kulor . De var naturaliserade svenska medborgare 1663, men innan dess hade de alltid en pistol med hjälm men inga kulor. Från en estländare vid namn Paul von Essen som gjorde anspråk på anor från Geldern kan en fjärde generation av von Essen-dynastin spåras.
Det fanns kulor och takbjälkar på denna familjs vapen. Paul von Essen var en känd figur i Kalmar vid sekelskiftet. 1681, på Riddarhuset, naturaliserades han som svensk adel, och hans två söner, Paul von Essen (1631-1682) och Stefan von Essen (1633-1682), båda s.tjänstgjorde som officerare i svenska armén. Tyvärr gick Paul von Essen bort 1682. Stefan von Essens död 1811 förlorade vi vår sista överlevande släkting.
Det baltiska folket delar en gemensam stamfader med generalmajor Alexander von E. Svenskarna kan spåra sin härkomst tillbaka till denna gemensamma stamfader (se ovan och familjetabell 1 och 2). Reinhold Wilhelm von E. och Hans Henrik von E., två av hans yngre bröder, flyttade dock till Sverige. Hans äldste son Claus Gustav von E. befann sig då i Estland, men det hindrade inte att detta skedde (se föregående sida för sidan 559).
Eftersom den senare inte fick några barn och aldrig gifte sig, blev den förra stamfader till de svenska grenarna. Thomas von Essen (död 1615–1627), estländare från Lääne län, är den första stamfadern vi har uppteckningar om. Alexander von Essen, hans son, gjordes till svensk adelsman men introducerades aldrig formellt till den svenska aristokratin. Åren 1717 och 1719 gjordes två av hans direkta efterträdare, Reinhold Wilhelm von Essen (1669-1732) respektive.
Hans Henrik von Essen (1674-1729), till friherrar. Så småningom blev Hans Henrik von Essen en comital. Rysk generallöjtnant och militärguvernör i Riga Magnus Gustav von Essen (1759–813) var en annan. Även om greve Peter Essen föddes i adeln, härstammade hans avlägsna släkting, amiral Nikolai von Essen (1860-1915) från den kejserliga ryska flottan, från den livländska grenen av familjen.
