Ina Lundström Pojkvän – Pojkvän | Ina Lundström, infödd svensk född 1983, är journalist, radio/poddprofilerare och ståupptecknare. Hon är en före detta journalist vars arbete har dykt upp i bland annat Filter, Offside, Faktum och Hunger. Hon har varit programledare i svenska radioprogram som Ring P1 och Karlavagnen, gäst på Snedtankt, och från och med 2020 en tredjedel av trion som representerar podcasten Flashback forever (tillsammans med Emma Knyckare och Scroll-Mia).
Hon placerade sig tvåa i guldpodcastkategorin och vann medaljen för bästa nykomling på den svenska standup-galan 2020. Det är något jag har funderat på länge, och det är så väldigt härligt och spännande för mig. Ärligt talat har jag inte riktigt öppnat upp för någon om min erfarenhet som en person av blandad ras. Kanske är det så med tanke på att mina icke-svenska bekanta eller de med föräldrar från andra länder än Sverige tenderar att ha allvarligare “problem”.
När jag är i ett vitt rum kan jag gömma mig på ett antal olika sätt. När det kommer till intelligens är jag en vit val. Därför känner jag ibland att jag inte kan prata om hur min kultur har format mig. Att yttra sig i denna fråga ligger utanför mitt arbete. Som ett resultat av mitt utseende tror jag att folk i 90% av alla fall automatiskt antar att jag är svensk. Samiska eller finska kan också fungera.
Däremot har min bror och jag alltid kommit bra överens. Trots att vi föddes av samma föräldrar är han mycket mörkare än jag. Han ser inte ut eller beter sig särskilt svensk, därför skulle ingen klassificera honom som sådan. Nu när vi är inne i den första veckan i december kan semesterperioden officiellt börja.
Podden “Flashback Forever” har en egen julkalender, och den ligger på bordet just nu. Den sista dagen, lucka 24, har två nakna män, och det smäller mitt i det här stycket, så att en av männen kan lyfta upp sin tomtedräkt och visa sina könsorgan. En humoristisk ode till Boglyftet diskussionstråd som har pågått i 12 år i internetforumet Flashback.
Trots vår beundran för Flashback och det faktum att dess användare vanligtvis är skickliga på att reda ut tidigare okända fakta, har de misslyckats kapitalt i det här fallet när de fått i uppdrag att identifiera personerna på bilden. Enligt Ina Lundström, vars skratt är så göteborgsk att en hamnarbetare borde skämmas över sig själv, försöker man istället spåra butiken där de olika Ikea-möblerna i kulissen köptes.
Du måste ha en bra anledning för att gå med i MIX-projektet. Jag tycker att idén är otroligt spännande, och den har funnits i mina tankar länge. Ärligt talat har jag inte delat med mig av min erfarenhet av att vara biracial med många människor. Kanske beror det på att “problemen” som upplevs av mina vänner som är uppvuxna i andra länder eller som har föräldrar från andra länder än Sverige är mer betydande.
Vad menar du? I många situationer kan jag försvinna in i vita miljöer. Så jag känner mig inte alltid bekväm med att diskutera min kulturs inverkan på mitt liv. Nej, det är inte upp till mig att ge en åsikt. Åtminstone nittio procent av tiden tror jag inte att någon skulle gissa min nationalitet bara man tittar på mig, så jag antar att folk antar att jag är svensk.
Kanske finska eller samiska Pbr. Det är dock en annan historia för min bror. Vår brorrelation är identisk, men han är mycket mörkare än jag. Han skulle inte bli en riktig svensk för någon. På vilket sätt har du påverkats av att du och din bror inte har samma hudfärg? Jag tror inte att mitt syskon har haft så många chanser som jag måste bryta mot reglerna och göra andra intressanta saker, vilket är viktigt om man vill bli hobbysociolog.
Jag hade kunnat klara mig med mina trasiga byxor och ett optimistiskt uppträdande om jag bara hade skött mig som ett vanligt barn. Min bror å andra sidan skulle bli annorlunda behandlad på grund av hur han ser ut. Har du någonsin tänkt på det som barn? Det fanns en tid i mitt liv då jag skämdes över att erkänna att han var mitt syskon. Så länge han inte var i närheten skulle jag kunna passera var som helst.
Men när ett syskon med svart hår dök upp från ingenstans, fann jag mig plötsligt som en outsider också. Mitt enda mål i livet var att passa in. Wangko är också hans namn. Ina är inte ett särskilt vanligt svenskt namn, men det är också vitklingande nog att passera. Det finns bättre alternativ än Wangko om du vill att ditt barn ska smälta in i det svenska samhället. Det är ett vanligt ämne för våra skämt.
Människorna och platserna runt omkring mig vid den tiden var övervägande vita. Vi tillbringade en tid i en förort till Göteborg där n-ordet lades till i början av namnen på alla invånare som hade någon form av utlandsskuld. Det inkluderar mitt syskon också. Förlåt, men jag fattade det bara inte. Folk skulle kunna säga saker som “din mamma är kinesisk och din pappa är japaner”.
När jag inte var helt svensk i Sverige upplevde jag på egen hand hur snabbt ens frihet inskränktes. För en loDet faktum att vi åt olika var något jag skämdes över. Jag var ovillig att ha besök hemma hos oss. Vårt hus var autentiskt indonesiskt i alla aspekter. Min far, en infödd svensk från Bors, anses allmänt vara Sveriges första rullare, i den mån något sådant är möjligt med avseende på Indonesien.
Varje gång jag ser honom har han en sarong på sig och framför det löjliga argumentet att vi som indoneser behöver ris för att känna oss mätta. Han har alltid varit en aktiv medlem i den indonesiska föreningen och talar språket flytande. Dessutom när vi inte känner för det. Det var möjligt bara när varken min bror eller mamma var i rummet med mig.
