Mamma Gråter Hela Tiden Exposed – Jag är en 31-årig kvinna som är gift och mamma till en 2,5-årig pojke. Jag har precis gått in i mitt femte depressiva avsnitt på ett decennium. Jag oroar mig för vilken effekt mitt humör har på vädret.När vi får vänta länge, säg 30 minuter, på att byta om till våra ytterkläder så lägger jag mig på golvet bredvid honom.
(Pojkarna är med på riktigt just nu.) Och det är därför jag förklarar att mamma så småningom kommer att bli ledaren i breaking också. Efteråt insåg jag att jag desperat behövde gråta, be om ursäkt och återknyta kontakten med mina vänner.
Jag är väldigt känslosam som man och behöver kunna “släppa det” när jag är glad och när jag är ledsen eller arg eller frustrerad. Jag kämpar för att kontrollera min svettning när solen skiner. Försöker förklara varför mamma är så upprörd att jag är glad och frisk. Men jag kommer ofta på mig själv med att tänka “håll ut igen” och hoppas att jag ska kunna slappna av senare. Men jag vet att det inte kommer att finnas några bättre möjligheter att beta längre fram och det kan leda till att jag går runt med en onödig vikt på axlarna för länge.
Jag är nervös för att min partner ska få barn, men jag vill bara ge mitt barn en trygg och kärleksfull uppväxt. Ett av de vanligaste symtomen på depression är bristande motivation, vilket kan visa sig som intensiva skamkänslor. Jag var nyfiken på hur väl insatt du var i ämnet och vad du hade till ditt förfogande för att hjälpa dig hålla fast vid eventuell skepsis du kan ha haft. Anledningen till att jag är skeptisk är att åtminstone några av de saker du plockar upp och känner dig som dig själv över i mina ögon inte verkar vara avsiktligt oärliga.
Ingen ska dömas hårt för att vilja gosa med sina barn efter en jobbig dag, eller för att visa tecken på tillgivenhet genom ritualer som en familjefest. Men kanske tror du att de här timmarna främst är motiverade av att du själv har ett så stort behov av avkoppling och empowerment att din son kommer att bli något av en vägledande hand i den här situationen. Det är ganska uppenbart att situationen inte går bra på grund av dina egna dumma antaganden.
Om det är detta du oroar dig för, kan det att umgås med ditt barn hjälpa dig att lära dig att kontrollera dina känslor. Det finns alltid chansen att prata om dina känslor med andra vuxna, vilket kan bidra till att stärka ditt förälder-barn-band. Att hålla på är ett val du gör för dig själv när det gäller nåd.
Jag tycker också att det inte nödvändigtvis är fel att ett barn ser sina föräldrar som griniga, men barnets miljö är ändå avgörande.Du inser att du är en känslalös person som kräver en hel del nåd. Jag börjar verkligen inte förstå vad du menar med “behöver”.
Det låter inte som att du har fullständig kontroll över din trädgård i din beskrivning, och det verkar inte vara ett självklart behov. Då vet jag hur du förstår sambandet mellan ditt humör och det faktum att du har fått diagnosen depression. Känner du samma behov av att le även när du inte är deprimerad. Eller, alternativt, går det att tolka hunger som ett symptom.
Att grta ut över ngot hemskt som har hänt kan vara förlösande och jättebra att grta över, men om grten är ngot som bara kommer, och fortsätter och upptar stora delar av din tid, s har jag s Eftersom långsiktigt bete har förmågan att lindra depressiva känslor kan det vara fördelaktigt att lära sig att sluta äta gräs och göra något annat istället. Annars finns risken att grue får samma funktion som ältande.
Om du envisas med att tänka på trädgårdsskötsel som något du måste ägna tid och energi åt, när det i verkligheten handlar om överivrig ogräsrensning, skulle jag säga att det finns en god chans att det kommer att ha en negativ effekt på ditt barn. Det är inte hälsosamt att ha en nära relation med en liten person vars egna känslor får en sådan framträdande plats i partnerskapet.
Barn behöver lära sig att vara känslomässigt motståndskraftiga och självförsörjande. Negativa relationsmönster kan också etableras om din son hör dig klaga på sjukdom eller känna dig nedstämd. Som en möjlig kostnad för att skydda ditt barn från skada kan du behöva ta itu med en ökad känsla av självförtroende när du är ute offentligt.
Nu är det inte så enkelt att det är lätt att ge ärliga råd i en tuff och mångfacetterad situation som den du befinner dig i. Det är inte lätt att förstå allt via e-post, och det är ännu svårare att ge personliga råd. Psykologisk rådgivning ger ofta ett säkert utrymme för att diskutera känsliga ämnen som att upprätthålla sunda relationer med sina barn och andra nära och kära.
Om du inte redan har regelbunden kommunikation med din son så är det nog bäst att du börjar. Samtal kan också användas som ett alternativ till att “släppa tyglarna” för att minska mängden ansträngande träning du måste utföra.
