Rolf Skoglund Död – Den koleriske pappan Gösta Backlund i Kjell Sundvalls tv-klassiker från 1980 “Vi hade i alla fall tur med vädret” var en av flera välkända roller som Skoglund spelat under sin långa karriär.
Rolf Skoglund började sin karriär på nationalscenen 1967 när han arbetade på Dramaten. Förutom 35 filmer medverkade han även i TV4:s “Fångarna på fortet” som Bébé Fouras.
SVT 2019 sände hans avskedsföreställning som Sankt Nikolaus, programmets huvudperson, i “Mer rädsla på tomteverkstaden. Det var Rolf Skoglunds 81-årsdag idag.
Lena Endre, Alumn i Dramaten sedan 1987, minns Rolf Skoglund som en mäktig person på den nationella scenen.
Hans sinne för humor och galenskap var alltid fantastiskt, Roffe. Roffe får mig att skratta varje gång jag tänker på honom. Hon säger till TT att han var en unik skådespelare.
Den koleriske pappan Gösta Backlund i Kjell Sundvalls tv-klassiker “Vi hade i alla fall tur med vädret” från 1980, där Kjell-ke Andersson var manusförfattare, var en av många välkända roller Skoglund spelade under sin långa karriär på scen, skärm och tv.
Han hade en stor skådespelartalang och en stor känsla för lättsinne. Han hävdar att han var ett nöje att arbeta med. 38 år senare återförenades paret för uppföljaren, “Vi hade åtminstone tur med vädret – igen.”””
Rolf Skoglund Död : June 28, 2022
Tidigare diskuterade Kjell-ke Andersson och han att spela in ytterligare en film, men det blev aldrig av. Efter att ha arbetat på Dramaten 1967 förblev Rolf Skoglund engagerad på nationalscenen i mer än ett halvt sekel. Förutom 35 filmer medverkade han även i TV4:s “Fångarna på fortet” som Bébé Fouras.
Kroken och Snoken i Disneys “Lilla sjöjungfrun” från 1989, och Gammelman i tv-serien “Hem till Midgård” är andra roller han har haft tidigare.
SVT 2019 sände hans avskedsföreställning som Sankt Nikolaus, programmets huvudperson, i “Mer rädsla på tomteverkstaden.
Skoglund fördes i våras till Sabbatsbergs sjukhus på grund av plågsamma obehag. Han har också kämpat mot aggressiv prostatacancer i några år nu. Strålning och operation var inte nödvändig, sa han, enligt tidningen.
Det är så mycket smärta i min nedre del av magen att det strålar ner i mina ben, och det är så plågsamt. Enligt honom är det ingen som förstår detta. Var tredje månad får jag en spruta för att hålla det under kontroll.
Expressen rapporterade tidigare denna månad att Skoglunds avgörande film “Vi hade åtminstone tur med vädret” var på gränsen till att ställas in av SVT, som inte godkände handlingen. Regissören Kjell Sundvall hävdade att de hade sagt att de inte kunde göra filmen.
Den koleriske pappan Gösta Backlund i Kjell Sundvalls tv-klassiker från 1980 “Vi hade i alla fall tur med vädret” var en av flera välkända roller som Skoglund spelat under sin långa karriär.
Rolf Skoglund började sin karriär på nationalscenen 1967 när han arbetade på Dramaten. Förutom 35 filmer medverkade han även i TV4:s “Fångarna på fortet” som Bébé Fouras. Rolf Skoglund har också uppträtt som berättare och gett rösten åt en mängd olika animerade karaktärer.
SVT 2019 sände hans avskedsföreställning som Sankt Nikolaus, programmets huvudperson, i “Mer rädsla på tomteverkstaden. O’Neillstipendiet gick till Rolf Skoglund 2007.
En ex-Dramaten publicitetschef minns Rolf Skoglund som en särskilt uttrycksfull skådespelare. “
Mina minnen av honom är fulla av lycka. – Ann-Christine Jernberg säger att han var uttrycksfull och minnesvärd även i de minsta rollerna, särskilt i Dramatens uppsättningar av “Klassfiende”, Castrates, och när han spelade Lev Trotskij i Agneta Pleijels Kolontaj.
När han spelade en hemsk elev i Hkan Bjerkings “Klassfiende” var han makalös. Under många år på Dramaten jobbade vi aldrig tillsammans på samma uppsättning. Hans närvaro i min scenskolas teater var den enda gången jag tidigare hade stött på honom.
Han var en rolig blandning av galen och galen. Lena Endre säger att hon skrattar mest när hon tänker på honom.
Rolf Skoglund har, enligt DN:s teaterkritiker Ingegärd Waaranperä, den mest oförglömliga rösten inom svensk teater.
Han hörde det, men han visste inte om det var mörkt och hotfullt eller lysande och välkomnande på samma gång. Men han använde inte sin röst på ett slösaktigt sätt. Han har åstadkommit mycket. Peter Luckhaus regisserade “Mästaren och Margarita” i början av 1980-talet, och jag arbetade som regiassistent på filmen.
Hans arbete på radioteatern, som Waaranperä beskriver som “teater du aldrig glömmer”, är det han minns mest.