Ruben Östlund Barn – Claes Olle Ruben stlund är en svensk filmregissör och manusförfattare som föddes på ön Styrsö i Göteborgs skärgård den 13 april 1974. Förutom att regissera och skriva filmer har han även arbetat bakom kameran och bakom klipprummet som väl. Bland de mest ramstående arbetande svenska filmskaparna har stlund nått stora framgångar.
The Square, hans film från 2017, fick Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes, och hans film från 2022, Triangle of Sadness, fick också festivalens högsta pris. Uppvuxen i Göteborgs skärgård bodde Ruben stlund på Styrsö med sin mamma, som stlund hävdar var “engagerad kommunist” och aktiv i KPML (r). Efter att ha avslutat gymnasiet började han tillbringa vintrar och jobba på flera alpina skidorter.
Där började han dokumentera sina kompisars skidtrick och fann sig snart efterfrågad av en produktionsfirma. Från 1993 till 1998 tillbringade han vintrarna i de italienska alperna, Kanada och Val d’Isère och filmade skidfilmer. På sommaren redigerades filmerna och sedan på hösten släpptes de. Hans filmer Addicted (1993) och Free Radicals (1996) har bland annat blivit kritikerrosade.
Göteborg, Sveriges foto- och filmhögskola har ett rigoröst treårigt filmregiprogram som stlund anmälde sig till redan 1998. Lt dom andra skta kärleken, en dokumentärstlund som filmades som en del av sin utbildning, nominerades till en Guldbagge 2002. Familj igen var stlunds vhandlingsfilm, där han samlar sina frånskilda föräldrar efter 23 år. Endast 21 filmer ingår i den 59 minuter långa dokumentären.
Han regisserar en fullängdsfilm och markerar 2004 hans första tid bakom kameran. Den här gången använder stlund ett litet antal klipp i tablåstil. En studie av undertryckt ilska, filmen innehåller scener där unga människor sparkar lyktstolpar, kastar cyklar i en sjö och höjer cyklar på lyktstolpar. Svenska Dagbladet gav filmen 5 av 6 och Aftonbladet gav den 2 av 5.
Det talades om att den skulle vinna Nordiska rådets filmpris, och den blev till och med nominerad. stlunds breakout-bild, en komisk tragedi om gruppens inverkan på en individ, The Involuntary, har varit en kassasuccé över hela världen. Premiär i avsnittet Uncertain regard på filmfestivalen i Cannes 2008. Play, hans tredje långfilm, hade sin globala premiär i Directors Fortnight-sektionen vid filmfestivalen i Cannes 2011.
En grupp på fem svarta män använder bro-tricket, en retorisk fälla, för att råna en grupp vita pojkar. Till exempel publicerade Dagens Nyheter en artikel av Jonas Hassen Khemiri med rubriken “47 skäl till varför jag snyftade när jag såg Ruben stlunds film ‘Play'”, där Khemiri bland annat argumenterar för att ‘Play’ är rasistiskt.
Inspelningen av Ruben stlunds fjärde långfilm, Turist, började våren 2013 och bilden hade sin globala debut vid filmfestivalen i Cannes 2014 i maj. Den gick sedan på svenska teatrar hösten samma år. stlund har tidigare uttalat att han ville att filmens lavinscen skulle vara den mest imponerande som någonsin fångats på film.
Filmen blev väl mottagen och vann flera priser, inklusive juryns pris i Un Certain Regard vid filmfestivalen i Cannes 2014, samt sex Guldbaggar och titeln på Sveriges Oscarsbidrag. The Square, regissören stlunds femte långfilm, öppnade och vann Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 2017. Det hade gått 66 år sedan en svensk film vann priset och detta var den första svenska bilden som tävlade i tävlingen på 17 år.
I filmen medverkar en rad välkända skådespelare, inklusive Claes Bang, Elisabeth Moss och Dominic West. The Square är en moralpjäs om media som utspelar sig i den samtida konstscenen. När premiären närmade sig skröt stlund om att den här filmen var hans bästa verk hittills. Den samtida satiren Triangle of Sadness hade premiär 2022, fem år efter debuten av The Square, och även den vann Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes.
Filmens huvudpersoner, spelade av Harris Dickinson och Charlbi Dean, är involverade i modebranschen. Kortfilmen Scen nr. 6882 från mitt liv, som stlund regisserade, nominerades till en Guldbagge 2006. Från och med 2005 har den även tagit hem priser från Odense Film Festival och International Short Film Festival i Hamburg. Ruben stlund regisserade en av de fyra kortfilmerna för kampanjen Nark er bajs, med titeln Nattbad, våren 2006.
Filmen var bara tre minuter lång och sändes på MTV sommaren 2006. down in black, med svenska death metal-bandet Mustasch i huvudrollen, regisserades av stlund (band). SVT:s Debatt innehöll en debatt 2004 mellan Ruben stlund och Jan-Olov Andersson på Aftonbladet och se Kleveland, vd för Svenska filminstitutet, om stlunds kritik av tilldelningen av filmstöd.
Ruben stlund gifte sig med regissören Andrea stlund, som han träffade när han studerade på Göteborgs filmskola. Tvillingflickorna föddes i 2002, och 2007 hade paret redan separerat. Han dejtade filmregissören Katja Wik ett tag. Han har dejtat den tyska modefotografen Syna Görcz sedan 2017, och de två välkomnade en son 2021. Ett pris för bästa manus och Star Audience Award delades ut till De ofrivilliga (2008) på Stockholms filmfestival.
Sveriges bidrag till Oscarsgalan för bästa utländska film var The Involuntary, filmad på svenska. 2010 tog Ruben stlunds kortfilm Händelse vid bank (2009) hem Guldbjörnen på Berlins internationella filmfestival. Vinnare av priset “Coup de Coeur”, som gavs till den bild som festivalarrangörerna i Cannes ansåg var festivalens bästa totalt sett, Play (2011) var en stor hit.
Regissören Stlund tog hem en Guldbagge för sina insatser på Play 2012. Stlund vann Gretapriset från Svenska Filmkritikerförbundet för sin film Turist 2015 (2014). På Guldbaggegalan 2015 tog Turist hem sex rekordstora priser, vilket gör den till den mest dekorerade filmen i evenemangets historia.
Filmen fick nio nomineringar för Guldbaggar, och stlund tog hem tre av dem för sig själv tack vare vinster för bästa film, bästa regi, bästa manus, bästa manliga huvudroll, bästa foto och bästa klippning. Han fick Västra Götalandsregionens kulturpris 2015. För sina många insatser inom svensk film tilldelade Hans Majestät Kungen honom 2020 guldmedaljen av åttonde storleken.
