Sveriges Starkaste Familj – Skidlaget Josefsson från Täby IS vann SVT-programmet för Sveriges starkaste familj. Mamma Jenny och döttrarna Agnes och Tilde skapade vinstället som nu används för vinter och skidåkning. I maj sändes SVT-serien Sveriges starkaste familj med en hel vecka av hård konkurrens. Familjen Täby i Skidsverige mamma Jenny, döttrarna Agnes och Tilde — bidrog till startlinjen.
De drygt 700 000 tittare som följt serien vet sedan i söndags att paret Josefsson är den starkaste familjen i Sverige i år.I Täby träffades Jenny Josefsson och hennes vänner för att titta på solnedgången genom att samla några av sina närmaste och inreda deras hem i liljetema.
I det sista inslaget bjöds tittarna på en tävling av högsta kaliber, då Josefssons knackade på de tre öppnings- och bonusspel som skulle utse vinnaren efter en ansträngande jaktstart.Motstndarna gjorde en snöplig miss i jaktstarten, även om vi var väldigt noga med att ställa kontrollfrågor till varandra hela tiden för att förhindra att den här typen av saker inträffade.
Vad är vår siffra ett. har du hört talas om nyckel 2? Är frågor vi ställt hela tiden. Det är särskilt viktigt att vara uppmärksam på de fina punkterna när du är fysiskt och mentalt utmattad efter att ha spelat så många dagar i rad.Familjen Josefsson ser fram emot sin nästa snösemester, under vilken de bland annat vill hålla lägerhelg i Torsby skidtunnel.
Som ett resultat kommer det att bli en återförening med en av de fejdande familjerna. Familjen Sunne Karlbäck. På familjesammankomster är han “den person som blir för berusad men som innerst inne vill gott”, som han uttrycker det.
Broschyrer till kvällstidningarna har med jämna mellanrum visat honom, och det kommer inte som någon överraskning att hans memoarer redan har tagit upp dussintals sidor i pressen. Tomas Jansson är bekant med Mikael Persbrandts nedstigning i galenskapen och efterföljande återhämtning efter att ha läst om hans upplevelser.Den svenske skådespelaren Mikael Persbrandt har blivit något av ett varumärke.
Om du säger hans namn högt, kommer de allra flesta människor omedelbart att ha en mental bild av honom. Somliga har skapat sig en uppfattning om hans konstnärliga skicklighet bortom hans gestaltning av Gunvald Larsson i de oändliga filmatiseringarna av Becks romaner.
Mitt livligaste minne av honom är från 1990-talet, då jag såg honom gestalta rollen som Matti, en liten unge, i en pjäs av Herr Puntila på Dramaten. Hans närvaro där var inget annat än mirakulös. Med legenden om Persbrandt som språngbräda skapade han en karismatisk, hotfull och fascinerande karaktär med en enorm streetcred.
Trots att han sätter teatervärlden över filmvärlden i boken, respekterar jag honom mest för hans skådespeleri i filmer. Inte bara hans vanliga vändningar som Gunvald, utan också i filmer där hans karaktärer har en dysterhet och en spröd strävhet som han väcker till liv och laddar med sin prestation.
Han har spelat liknande roller i ett antal filmer, inklusive de danska filmerna Hämden och En du elsker. Det var på bildfestivalen i Berlin där jag såg honom för första gången, och jag hade ingen aning om att hans droganvändning så småningom skulle hota att spåra ur hans karriär och filmen.
I flera dagar väntade filmteamet medan han drogs in i en tid av narkotika, vilket han beskriver i boken tillsammans med många andra utflykter till galenskapen. Efter ett tag kom han fram till och återupptog att titta på videon, varvid produktionsfirman lämnade in ett skadeståndsanspråk mot honom på flera miljoner kronor.
Berättelser som dessa finns i hela boken. Över 400 sidor med sex, droger och Hollywood/teateranekdoter; en resa till Stockholm, Hong Kong eller Brasilien, en affär, en utomäktenskaplig affär, en snabb bil.
Även om boken hade ryktet om att vara full av chockerande avslöjanden innan den släpptes, innehåller den inte alls lika många av dessa ögonblick.Några av våra (manliga) medarbetare porträtteras på väldigt föga smickrande sätt.
Persbrandt verkar ha en stark motvilja mot spelare som Peter Haber (han som spelar Martin Beck), beskriver Thommy Berggren som “en mer eller mindre galen kille utklädd till regissör” och gör ständigt uppror mot den där teaterscenens mobbande machokultur. .
Naturligtvis är detta spännande eftersom många människor håller upp honom som modellen för en manlig man. Och visst protesterar han starkast när den där mobbare stilen riktas mot honom – Persbrandt ger många exempel på att skådespelare på Dramaten på olika sätt säger till honom att han inte har något där att göra – men samtidigt vill han så ofta betona att han är en blyg, tystlåten typ som jag faktiskt vill tro att han inte vill vara en del av mobbare machovärlden.
Carl-Johan Vallgren, författaren till boken, har gett språket en naturlig rytm. Det finns massor av catchy, lätt citerbara one-liners, och handlingen går snabbt.Miss Julie (2005), en film han gjorde med sin dåvarande flickvän Maria Bonnevie, får mest uppmärksamhet, vilket kanske inte kommer som en fullständig överraskning.
Redan innan kvällstidningarna rapporterade att Persbrandt samtidigt var i ett förhållande med en annan kvinna, satte han upp en show som fick enorm uppmärksamhet och samlade så många tittare som möjligt.
Det är mycket som åker på de här avsnitten när han försöker beskriva hur det var att spela mot Bonnevie kväll efter kväll medan hela Sverige såg ett modernt äktenskapsdrama i verkligheten istället för Strindbergs imaginära relationshistoria.
