Tonie Lewenhaupt Wikipedia – 2013 kommer Tonie Lewenhaupt, romanförfattare, kostymhistoriker och serietecknare, att hålla Rausingföreläsningen vid Lunds universitet. På grund av “hennes långa hängivenhet till kostymhistoria”, under vilken tid hon “särskilt etablerade det nära sambandet mellan socioekonomiska förhållanden och mode”, har hon hedrats med detta pris.
Hon kommer att hålla Rausing-föreläsningen, “Klädens tysta språk – klädregler och kommunikation”, den 20 april för att avsluta 2019 års Humanist- och teologdagar. Tonie Lewenhaupt har arbetat som författare, kostymhistoriker och serietecknare.
Hon har arbetat som journalist, skribent och illustratör inom modesektorn i många år och är utexaminerad från Konstfack. Böcker, artiklar, foton och utställningar uttrycker alla hennes fascination för trädgårdens mysterier.
De flesta tänker på Tonie Lewenhaupt när de tänker på mode. Hennes utforskningar av modets ebb och flod utmärks av den betoning de lägger på förhållandet mellan social kontext och plaggval. Inte bara mode: samhället som modeskapare och Tidlösa trådar: klassiska kläder från antiken till våra dagar är två av hennes publikationer som illustrerar hur skiftande sociala seder ger upphov till en motsvarande förändring av klädspråket.
Tonie Lewenhaupt är inte så intresserad av design- och modetrender i sig, trots att hon vet mycket om dem. Istället tänker hon visa hur sociala och individuella identiteter samverkar för att bilda mode. Det sociologiska perspektivet visas i klassfria diskussioner om franska revolutionens mode och i granskningar av porträtt från Krapperups slottssamling.
Modevärlden har sin egen symfoniska tavla. Kläderna en person väljer att ta på sig kommunicerar mycket om vilka de är och vad de värdesätter. Tonie Lewenhaupt ger historiska sammanhang för olika klädregler i sitt verk Kläders tysta sprk. Genom historien har vissa fysiska egenskaper använts som emblem för auktoritet eller maktanspråk.
På 1500-talet presenterades till exempel det goda, det onda, det dåraktiga och det snåla i dräkttroper som fortsätter att ha en förvånansvärt mycket nutida relevans. Dessa moderna dummerjons kan även kläs i för små kläder, som keps eller byxor.
På 1980-talet såg jag en utställning med modefotografier i Landskrona när jag första gången kom i kontakt med Tonie Lewenhaupts verk. Senare gav Nordiska museet henne i uppdrag att kuratera en utställning med modefoton som sträckte sig över mer än 60 år, och Kulturen i Lund rekryterade henne för att arrangera en liknande show med designers som Katja of Sweden. För några år sedan när vi båda jobbade med TV-programmet Antikmagasinet korsades våra vägar ännu en gång.
Under avsnittet som fokuserade på Katja of Sweden togs Tonie in som gästexpert. Tonie Lewenhaupt var den enda person som någonsin var auktoriserad att röra originaldesignerna, som lånades ut till programmet och nu är museiskatter. Tonie själv var nu tvungen att behandla plagget hon hade burit som om det vore en ovärderlig antikvitet, behandla det med största försiktighet och hantera det med bomullshandskar.
Årets Rausingstal kommer att fokusera på värdet av starka mellanmänskliga band.Iförd vita sidenhandskar smeker Tonie Lewenhaupt varsamt varje outfit när hon guidar besökarna genom en utställning. Belysningen i rummet har hållits lågt av vördnad för de sällsynta föremålen och för att förhindra skador på de ömtåliga textilierna.
Röhsska museet på Vasagatan är värd för utställningen Only the best, som visar ett kurerat urval ur hennes omfattande samling modekostymer. Hon ses här med ett par “mjuka spårlösa skor”, en lång svart stickad tröja över en vit skjorta utan krage och ett par smala svarta byxor.
Jag plockade fram de här skorna så att jag kan ta mig runt scenen och förbi dockorna som är utklädda.Tonie Lewenhaupts tidiga exponering för kläder och hennes omättliga nyfikenhet på branschen väckte hennes kreativitet och väckte hennes intresse för plaggens bakgrund. Hon är en av två systrar och växte upp i hjärtat av dagens Stockholm. Familjen Kaj bar påfallande identiska kläder eftersom deras mamma, mamma Kaj, var en skicklig sömmerska.
Jag började jobba på Konstfack direkt efter examen. Där var modeillustration en av flera tjänster som erbjöds under paraplyet “Reklam och bokhantverk”. För till dess exklusivitet och höga prislapp har jag aldrig kunnat besöka Beckmans, och det är jag ganska glad över nu.
Hon började med att måla vinjetter och skriva korta repliker till tecknade modebilder på Bonniers månadstidning efter att hon tagit studenten. Bonniers är ett seriöst porträtt-, litteratur- och modemagasin.
Det var en formativ tid med Magdalena Ribbing som vår pålitliga redaktionssekreterare och en fantastisk lärorik. Hon gummistämpel.Hon befordrades till positionen som moderedaktör och började gå på haute couture-evenemang i Paris, där hon skissade på det senaste modet och träffade formgivarna.
När kläderna presenterades i modehusens salonger satt gästerna på förgyllda stolar. Ingen fotografering eller skissning var tillåten vid den tiden; istället fick kunderna skicka in förfrågningar om specifika klädesplagg senare.
Att arbeta för en månatlig publikation gav mig ett steg upp i tävlingen. Jag träffade många svenska modeller som jobbade kvällar men var tillgängliga på dagarna för att posera för mig medan jag skissade.
Siv Benno var en av dem; hon var utomordentligt väl insatt i ämnet, och hon fyllde oss i detaljer som plaggens tyger, konstruktion och ursprung. Som ett resultat hade jag ett ganska gediget innehåll att ta med hem. Chefredaktören Jeanette Bonnier gav Tonie Lewenhaupt i uppdrag att undersöka Paris framväxande modeföretag 1964.
