Björn Ranelid Ung – Björn Ranelid, bokens författare, är ganska högljudd i sitt motstånd mot tobaksbruk.I ett känslosamt inlägg för Expressen minns han hur rökning orsakade att sex personer nära honom dog i förtid.
Efter det berättade Margareta för honom, “hon ville inte vara runt mig om jag fortsatte att tigga skorstenar”, enligt hans skrift.Björn Ranelid, nu 68 år gammal, värderade fotboll högt när han var ung. Han nämner en och annan förekomst av några paket cigaretter i olika omgångar i sitt personliga skrift publicerat i Expressen.
27 år gammal träffades han och hans blivande fru Margareta på en fest. 1977 åkte han och familjen tåg till Uppsala och han har fortfarande goda minnen från resan. “Margreta hade blivit gravid. Jag hade ännu inte skrivit “Till alla människor på jorden och i himlen” som inledningsraden i min självbiografi vid den tidpunkten i mitt liv. Så här slutade det med att läsa: “En gravid kvinnas kropp rymmer två misshandlande hjärtan i en enda livmoder.” “I fortsättning på sin Expressen-artikel säger han:
Jag kände mig så låg att jag skämde ut mig själv genom att be andra köpa cigaretter åt mig på tåget. Varpå jag svarade: “Snälla, få mig inte att tigga om rökelse igen”, varvid Margareta sa att hon helst inte ville röra mig.” Den 2 januari samma år fattade Björn Ranelid beslutet att ge upp cigaretter för gott. Inte ens en pipa, cigarr eller cigarillo.
Hans text varnar för de negativa utfall som är förknippade med rökning. Dessutom hade han förmånen att bevittna detta fenomen från första hand bland sina vänner och bekanta. Han beskriver sin nära väns sista dagar på sjukhuset. Sedan han var 16 år gammal rökte han upp till 60 cigaretter dagligen.
Björns kompis ville veta om han förväntade sig att vara med när dotterns barn föds. De tröstade varandra och snyftade tillsammans. Det visade sig att han bara hade arton dagar kvar att leva så han fick aldrig höra eller se det nyfödda barnet, ändå finns det stunder som aldrig slutar vara, som Björn Ranelid skriver i Expressen.
Björn Ranelid har i sin bok korta biografier om många välkända personer som har varit rökare hela livet. Bland dem finns den välrenommerade fotbollsspelaren Johan Cruyff, som tyvärr gick bort i lungcancer på grund av sin vana. Som jag nämnde tidigare har Ranelid inte druckit en cigarett på flera år. Det är också hans avkomma.
Ingen i min familj eller nära grupp av bekanta röker, och det gör inte några av mina barn heller. Det finns redan så många anledningar att inte röka, och så många krämpor som folk kan få, att det är löjligt att lägga till tobaksbruket på listan.Det är Margareta, min fru, som är skyldig.Björn Ranelid uppmärksammas med avhumaniserande tal i ett Facebook-inlägg om polismordet.
Författaren Ann Heberlein, som har en Ph.D. i teologi och skriver mycket om etiska frågor, uttrycker sin avsky mot hans språkval och grova överdrifter.De sviker Sverige och banar väg för mördare, parasiter och hatare av kärlek, godhet och de som vill leva i tillit och respekt för sina medmänniskor, men många svenska politiker har blod på sina händer.
Som författare till ett Facebook-inlägg som delats cirka 34 000 gånger sätter Björn Ranelid tonen med ovanstående. För varje sida som gick växte min förvåning över texten. Björn Ranelid, som kallar sig “den första och ende författare som avslöjade sanningen om händelsernas tillstånd i Sverige”, hävdar att barbari och konflikt förekommer i landet. Björn Ranelid hyllas som en “sanningssägare” i trådens kommentarsfält. Om jag ska vara ärlig tycker jag att svaren på Ranelids känsloutbrott är mer upprörande än själva uppsatsen.
Sanningen kommuniceras inte av Björn Ranelid. Efter dödandet av en ung polis och den oroväckande ökningen av brottslighet, särskilt i landets fattigaste stadsdelar, är hans frustration förståelig. Jag kan sympatisera med hur du känner. Det är inte synd att jag känner för hans upprörande överdrift och dåliga ordval; det är skräck.
Det är inte första gången under 2019 som Björn Ranelid förklarar krig mot Sverige. Sedan dess har han använt analogin åtskilliga gånger för att diskutera Sverige. Inför helgens text hade jag kommit fram till att Ranelids användning av ordet “krig” i hänvisning till det aktuella läget i vårt land endast var metaforiskt.
Ranelids känslomässiga krav är svåra, men inte på grund av vad de är. Han lägger inte bara till diskussionen genom att definiera problemet som landet står inför; snarare identifierar han de ansvariga som “mördare, parasiter och motståndare till kärlek och godhet.” Det krävs inte allt för många kommentarer för att få känslan av hur detta tolkas av Ranelids fans. Invandrarna, alla invandrare utan undantag, är syndabockarna, “mördarna och parasiterna”.
Ranelids ord låter som de som talades före varje inbördeskrig och folkmord i historien, från 1930-talets Tyskland till Balkan, Sydafrika och Rwanda. Den plötsliga vändningen av känslor bland tidigare vänner och kollegor är ganska sällsynt. Det tar tid för en grupp att bli fientlig. Ingen har rätt att slumpmässigt orsaka skada, eller ens död, till en annan person.
Enligt filosofen Jonathan Glovers argument (i Humanity: A Moral History of the Twentieth Century) är vi alla programmerade från födseln för att undvika att skada och döda varandra. Att bryta detta tabu kräver att man omdefinierar en del av mänskligheten som något annat än människa – en “parasit” eller “fiende”, för att använda Björn Ranelids ord.
