Malin Persson Giolito Barn – Och barnen ska vara mindre så att jag får bli äldre, säger GW:s mamma som också avslöjar att den bok som tilltalar henne mest i maskulina form är Kulla-Gulla. Nu, fem år efter succén med “Störst of all”, som också anpassades till en kritikerrosad tv-serie, är hon tillbaka.
Hur spårar man en så lömsk handling.Det är inrättat så att folk går vilse. Vid fotograferingen lånade Malin Persson Giolito sin mammas svartvita skjorta. När hon är i Stockholm bor Malin med sin mamma Birgitta i landets mest prestigefyllda stadsdel.
Det var också i Djursholm som Malins senaste bok, “Störst av allt”, debuterade. Romanen blev en stor succé, blev årets bästsäljande bok och översattes till 30 språk med en potentiell Netflix-serie på gång.Malin är dock ingen särskilt snabb författare, så det tillhörande materialet var särskilt tråkigt för henne.
Min magkänsla säger mig att allt är inställt för att folk ska bli vilseledda, hur mycket jag än försöker ignorera det. Mitt mål har alltid varit att skriva dubbelt så bra för varje bok, men jag har insett att det helt enkelt inte är möjligt den här gången.
Istället har Malin letat efter nya sätt att berätta en historia, och hon gör det genom att skriva och skriva och skriva lite till.Det är en lång och omständlig process, men jag håller fast vid den. Hon fortsätter, “Jag har kunnat stryka vad som verkar vara tiotusentals sidor i den här boken:
Fråga mig bara om Strindberg och “Hemsöborna”, för det är allt jag pratar om. Han tog två veckor att skriva den. Det krävdes en rimlig tid för att färdigställa boken. Det är dags att intervjua Malin Persson Giolito. Vacker, ren och ljus… men samtidigt väldigt introvert och vänlig. Precis när vi ska dyka ner i våra frågor kliver advokat Malin P. G. in. Svaret är tankeväckande och inte alls självklart där.
Om du förstår svenska så vet du att det här inte var en feel-good-romans. Det finns två pojkar i mitten: Billy från den avlägsna byn Vringe och Dogge från det välmående jordbrukssamhället Rönnviken.
Trots detta blir de de bästa vännerna och blir snart indragna i en komplott som involverar den lokala gängledaren. Billy, en 14-åring, upptäcks död på en lekplats, med Dogge som håller i väskan. Ett barn har dödat ett annat barn.
Boken är en riktigt gripande skildring av dagens Sverige. Engagerad lokal polis Farid, stridbar mamma Leila och så kallad “Sudden”, som förvarar en baseballburk vid domstolsbyggnaden för att skydda sitt apotek och sin försörjning.
Det är det där med basebollträ jag plockade upp från något Janne Josefsson berättade om. Mitt hjärta frös när jag hörde det, och det förblev så ett tag. Enligt Malin “bär det på en berättelse om vår tid att jag inte kunde värja mig emot.”
Att veta att Billy och Dogge bara är 14 år gamla är ingen nackdel. De är inte vilsegångna då, och polisen kan inte göra så mycket mer än att skjuta hem till sina föräldrar trots deras stjäling, småätande och trakasserier av “Sudden”. Det dröjer inte länge tills de kommer tillbaka.
Det är “Sudden” typer som får betala priset för samhällets olycka. På grund av Sveriges oförmåga att ta hand om dessa barn ordentligt mördas han. Det är en tragiskt sorglig situation.Det vore jättebra om Malin Persson Giolito hade en enkel lösning för att få stopp på gängvåld och mord. Tyvärr är verkligheten inte så enkel vid det här laget.
över polisen, eller göra saker tuffare för straffen. Varje barn ska ha tillgång till en utbildning av hög kvalitet från en skola som fokuserar på deras individuella styrkor och behov. Ju tidigare ett barn på vägen till en dålig hemmiljö befinner sig, desto bättre. Många politiker har svarat på den växande gängvlde med att efterlysa skärpta lagar och en hårdare polisstyrka.
Vi har ett barnsamtal. De saker de gör är beundransvärda, men de är fortfarande bara barn i hjärtat. De allra flesta förtroendevalda vill helst inte komma ihåg detta. Hon växte upp i “Sveriges rikaste kommun”, som hon uttrycker det.
När Malin var tolv år tog hennes pappa, Leif GW Persson, med familjen på en skolresa. Efter föräldrarnas skilsmässa stannade Malin och hennes syster hemma med sin mamma. Det var kanske lite ovanligt med en ensamstående mamma och ett sjukt barn, men Malin tvivlar på att någon fått lika panik som nu.
Även om min mamma inte hade någon form av djurgårdsekonomi, växte jag upp i en trygg och säker miljö. Hon förklarar att hennes föräldrars oenighet hade en effekt på henne, men inte en som var avgörande.
Jag vet att många skulle vilja sörja över att det var en traumatisk upplevelse när de separerade, och att jag blev mobbad när jag var sju år på grund av det. Men jag tror att man formas ännu mer av de goda saker man upplevde som barn – att gå i en bra skola, ha stödjande föräldrar och så vidare. Det har varit viktigare än allt annat länge. Du kan faktiskt överleva mindre trauman från grov lek som barn.
