Jacobson Författare – Året för min födelse, 1967, är redan länge sedan. Under mina uppväxtår bodde jag i det pittoreska samhället Fjärestad. Hon finns i södra Sverige, utanför Helsingborg. Just därför lyssnar jag på HIF. Idag kallar jag den pittoreska staden Värmö mitt hem. Det är ungefär mitt emellan Landskrona och Svalöv.
Men i verkligheten inte så långt från Fjärestad. Sacke och Filles hemstad, Fjärestad, påminner om min egen lilla stad. Sacke och Fille är två mördarkaniner som kommer att dyka upp i min nya cykelserie. Serien är känd som BMX Gripen.
Uffe och Bosse är mina två taxonomiska namn. De märker att jag går ut och har lite rastad då och då. Eftersom jag jobbar hemifrån är de mina kollegor. Allt som allt har vi haft en fantastisk tid tillsammans. Båda är praktiskt taget allestädes närvarande på den sociala nätverkssajten Facebook.
Jag skriver inte bara böcker utan översätter dem även till andra språk. Samma från engelska, samma från danska. Men jag går alltid tillbaka till svenskan. Jag översatte faktiskt böcker till Hegas innan jag började skriva egna.
Men någon sa en gång att böcker om motorcyklar inte fanns. Sympatisk; Jag tyckte det var smart. När så många funderar på att laga mat och städa med moppar. Därför skrev jag en med namnet Razzia. Sedan dess har tre böcker.”Stulen”, “Det enda rätta” och “Allt eller inget” – skrivits om motorcyklar.
Jag tycker om att gå i skolor och bibliotek förutom att skriva och översätta böcker. Där pratar jag om vem jag är, böckerna jag skriver och processen bakom deras skapande. Jag lägger också mycket tid på att läsa för nöjes skull. En varning, dock: jag slutar alltid läsa precis när saker blir väldigt intressanta. För jag vill verkligen att du ska läsa boken på din egen tid.
Jag personligen hade varit närvarande under större delen av aktionen i Razzia. Jag har också lagt märke till några mindre saker i böckerna i den nya BMX Gripen-serien. Det är barndomsmiljöerna jag värnar mest om. Många författare gör detta – de hämtar detaljer från sina egna erfarenheter.
Jag är också författare till en fantasyroman. Hon är känd som forageraren. Denna berättelse handlar om en mor och dotter vid namn Denni och Lilja som bor i Tyrenäs stad i Edsmarks rike. Det är ett oroligt land. Så det är därför vi kallar det “fantasi” då. För det är någon form av fantasi. Håll utkik efter andra böcker för jag har tänkt att det här ska bli en serie också.
När folk säger trevliga saker om dina böcker är det något av det roligaste med att vara författare. En person hävdade att Razzia var den bästa bok de någonsin läst. Tänk, va? Någon annan sa att Stulen var bäst. Att höra något sådant gör en person väldigt glad. På samma sätt har ingen någonsin sagt till mig att mina böcker inte har så mycket med respekt att göra. Det gjorde mig oändligt glad. Precis som jag hade föreställt mig när jag skrev dem, antar jag.
Nu kan jag bara hoppas att du tycker om att läsa mina böcker. Och om du inte har läst dem än hoppas jag att du kommer att göra det. Det är ganska enkelt för mig när det kommer till böcker vid det här laget. I allmänhet läser människor det de tycker att de borde läsa (möjligt med undantag för skolan, där de kan tvingas läsa material de inte är intresserade av). Om du är intresserad av mopeder bör du läsa på dem.
Om du tycker så mycket om att läsa böcker, fortsätt att läsa dem. Försök inte läsa för mycket; istället, noll in på ett ämne som intresserar dig och dyk in i. Faktiskt, när en kommer igång bra, kan det vara ganska svårt. Kanske en av mina böcker är perfekt för dig…
1930 föddes Gun Jacobson i Sundsvall. Anders Boström, hans far, var stykkmästare. Hans mamma, Elisabet Wermelin, var en säljare. 1949, Gun Jacobson avlade studentexamen. Senare, 1951, tog hon de nödvändiga stegen för att bli legitimerad folkskollärare.
Hon jobbade hårt i skolan och ser sig nu som den “exemplariska eleven” som “var intresserad av alla ämnen utom standardiserade prov eftersom de inte räknades till någonting ändå” och “blev den exemplariska folkskolläraren som visste lite om allt och visste att det var okej att vara intresserad av allt.” Mellan åren 1951 och 1968 undervisade hon i grundskolan. Hon gifte sig med Knut Jacobson och fick deras tre barn tillsammans 1952.
Gun Jacobson höll ett jobb och var aktivt engagerad i föreningsarbete. Hon var chef för barnteatern i Lycksele på helgerna 1966–1970 och sedan som sekreterare för International Organization for Group Theatre 1970–1974. Hon slappnade av, uppträdde på teater, arbetade volontär med ungdoms- och barnorganisationer och skrev. Att bli författare var en barndomsdröm.
Hon gick en kurs i maskinskrivning när hon var 13 år. Hon skriver: “Det var bra för en romanförfattare att kunna skriva i förklädnad; min mamma tyckte det, och det gjorde jag också.”1966 gjorde Gun Jacobson sin litterära debut. Ända sedan debutromanen Fel spr gavs ut på Albert Bonniers Förlag har hon flitigt skrivit om unga och samhälleliga missförhållanden.
Hon hade skrivit en samling diktat, en sagobok och två romaner, som alla avvisades vid den tiden. Romanen Fel spr är ett socialrealistiskt porträtt av drivande ungdomar mellan tretton och fjorton år. De föraktar att gå i skolan och ägnar istället sin tid åt mindre kriminella aktiviteter som butiksstöld och bilstöld utan tillstånd.
Romanen tar en oväntad vändning när huvudpersonens kamrater sätter upp en fallos snara, bara för att få veta att en av deras egna, Mia, inte tror att de gör någon tjänst genom att göra det. I sin roman från 1973 The Whole Day använder Gun Jacobson också en kyrka, en tunnelbanestation och ett ungdomscenter för att personifiera förtvivlan i en stads yttre stadsdelar.
