Jan Lorentzon Familj – Jan Lorentzon gick bort vid 82 års ålder. Så, det är här mina SVT Sport-kollegor minns sin vän och arbetskamrat. Janne! Jannes genuina uppskattning och varma stöd när jag började med tv-sport på 1980-talet kommer alltid att finnas med mig.
Vårt nära samarbete som telegramskrivare under de olympiska vinterspelen i Calgary 1988 är fortfarande en höjdpunkt bland de många underbara minnen vi har delat under åren. Jag uppskattar det så mycket, du är bäst Janne. Jag kan inte fatta hur ensam du är.
Dessa tankar är till Jannes familj. Jag minns en trevlig kille som var ganska generös med beröm för mig och mina äldre kollegor förr i tiden. Janne var en avgörande kugge på många sätt, inte minst när det gällde att ta bilder på internationella bilder, något som var riktigt utmanande förr. En verkligt briljant ung journalist som vi hade förmånen att arbeta med i en månad.
Under mitt första år på SVT Sport satt jag bredvid Janne vid skrivbordet och det slutade med att vi hade otaliga samtal om allt under solen. Detta skapade ett unikt band mellan oss. Janne var en av de snällaste och mest generösa människor man någonsin kunde hoppas att träffa. Jag blev imponerad av hans trevliga uppträdande och hans professionalism; ingen uppgift var för liten för honom att ge allt till.
Det är en bit av SVT Sports själ som är borta, men hans bidrag till personalen och journalistkollegorna lever vidare. Och visst kan vi alla fortfarande blunda och höra honom vråla, “röd-och-svart-randiga Milan… en legend!”
“Janne var en person som framställde sig som väldigt ordningsam, formell och lite strikt, men bakom den gäspande munnen fanns en slug räv som bar en ruff runt halsen och visade ett leende i ögonen.Hans kärlek till boxning var mer bevis på att Janne, som symboliskt förkroppsligade den moderna, civiliserade världen, var allt annat än enkel.
Redan efter att han slutade jobba på SVT bjöd han in besökare i sitt hem och underhöll dem med berättelser om sig själv. Jag vet att jag kommer att sakna honom.Det kommer att göra honom så ensam! “Henrik kommer att bli så ensam!” En av de vänligaste och mest omtänksamma människor jag någonsin träffat, genuint intresserad av sin omgivning men också uppskattad som anställd på grund av hans omfattande kunskap om och hängivenhet för sport, särskilt internationell fotboll och boxning. Herr Sportnytt på så många sätt.
“Varm, allomfattande, empatisk och otroligt snabb. När jag först började jobba med TV-sport 2001 var Janne en av dem som tog hand om mig. Alltid upp för en trevlig stund. Alltid där för att hjälpa till. Mer vänlighet skulle finnas på jorden om fler människor var som han.
Janne älskade sin karriär inom tv-sporten och tacklade alla utmaningar, stora som små, med samma entusiasm. Vi har aldrig hört några klagomål eller argument. Oavsett om det var på Sportspegeln eller på en VM i friidrott var det lätt att jobba med Janne.
Janne var en älskling med lite mörk humor. Jag har aldrig delat en drink med Janne… Janne blev väldigt bekant med internationell fotboll. För honom var det alltid Lilla Jul när Sportnytt bara var 30 minuter lång på torsdagar så att han kunde se bilder från de internationella spelen. Det var självklart att tilldela honom jobbet som redaktör.
En vänlig och ordentlig individ med ett öra för språk och ett öga för stil. Det uppstod en viss förvirring när han sa “red-byxed” eller “white-throated” för att urskilja de många lagren i bilden, men han hade rätt. Bekvämlighet för tittaren!
Vi jobbade tillsammans många kvällar, han som programmerare eller reporter och jag som redaktör. Det var en källa till ständig glädje. Trots våra täta diskussioner om volleyboll och varvtider i skridsko, förstod jag aldrig riktigt Hans intresse för boxning.
En hel del av Jannes tänkande var inriktat på boxning. När jag först började jobba med tv-sport vintern 1997 visste jag ingenting om detta. Samma dag skickades jag ut för att skriva en berättelse om en amatörboxare som planerade att bli proffs.
När rapporten var klar gav Janne mig höga betyg för flera av de formuleringsval som användes i citaten från intervjupersonerna. Glädjen jag kände när jag fick veta att Janne Lorentzon hade bevittnat och uppskattat allt jag gjort var obeskrivlig. Det är nästan för mycket att ta in.
Janne beskriver situationer riktigt bra. Trevlig, omtänksam, lågmäld och helt engagerad i sitt jobb. Som ett riktigt boxningsfan. Mina tankar om Janne kommer för alltid att domineras av boxningen.
Enligt Jakob Lorentzon, den äldste i familjen, var hans pappa alltid glad när han var i studion eftersom han älskade sitt arbete. Janne Lorentzon föddes i Nyköpings stad på 1940-talet. Efter att ha börjat sin karriär på Sveriges Radio blev han känd inom sportsändningsområdet under hela 1960-talet under SVT-namnet.
Freestylebrottning, knuffar och boxning var de främsta sporterna som Lorentzon kommenterade. Han blev dock mest känd för sina observationer på den internationella fotbollsscenen. Om man såg en bild på Hkan Milds två byxben mitt i en byrsändning så kunde man tippa på att den fanns med i kvällsupplagan av Sportnytt.
När det gällde att hitta spelare från hela världen var Janne Lorentzon otroligt entusiastisk, till och med mer än när det gällde europeisk fotboll. Mats Nyström på SVT sammanfattar för tidningen att det krävdes en liten ansträngning för att samla ihop allt som människor väckte till liv i Sportnytt och Sportspegeln.
Sportjournalister lägger ner mycket hårt arbete på att sammanställa innehållet som tittarna av Sportspegelns söndagskvällssändningar nu njuter av. Trots att han gick i pension 2005, nämndes den vida beundrade Lorentzon fortfarande flitigt i svenska sporttidningar som Sportnytt och Sportspegeln långt in på 2010-talet.
Han deltog aktivt i slutskedet av att forma Sportspegelns sändningar. Nu, efter en utdragen sjukdom, har han enligt uppgift gått bort, enligt Sportbladet. Flera av hans tidigare medarbetare har uttryckt sin avsmak för honom.
