Karl Dyall Familj – Dyall har engelska som modersmål. Han föddes i Västindien av en svensk mamma och en Guyanansk musikerfar. Sharon Dyalls yngre syskon, han är själv sångare. Vid elva års ålder flyttade han och hans familj till Märsta, Sverige.
Han vann den svenska breakdancetiteln 1984 och freestyledancetiteln 1986.Han var en av grundarna av dansteamet Bounce, där han tjänstgjorde i både dansare och koreograf.Han stod först på scen i musikalen Fantomen på Stockholms Scalateatern.Filmen Stockholmsnatt innehöll hans originalmusik. För sin insats i Fame på Chinateatern 1992 fick han priset Guldmasken för “Bästa manliga huvudroll”.
I SVT:s dramaserie Rederiet porträtterade Dyall Emilio. A Chorus Line, West Side Story, Cabaret, Othello, Little Shop of Horrors och Singin’ in the Rain är bara några av musikalerna som han har medverkat i. Han är välkänd i musikbranschen som koreograf, efter att ha samarbetat med band som Ainbusk.
För 2004 års Stockholmsuppsättning av musikalen Hur man lyckas I business utan att bli utbränd på Intiman var han även koreograf. På Fredriksdalsteatern i Helsingborg samarbetade han med Eva Rydberg. Han har även gästspelat i S ska det lta, Allsng p Skansen, Fort Boyard, Sing along och Melodifestivalen.
Sveriges egen Karl Anders Fabian Dyall är en bildkonstnär, skulptör och ishockeyspelare som föddes den 11 februari 1967.Dyall skickades ut i världen från England. Hans mamma är svensk, hans pappa var en Guyana-född konstnär och han tillbringade sina uppväxtår i Västindien. Han är yngre syskon till Sharon Dyall.
När han var ung flyttade han och hans familj till Märsta. Han blev svensk mästare i breakdance 1984 och den första svensken som förklarades heroinfri 1986. Han var tidigt medlem i danskollektivet Bounce, och hans färdigheter omfattade både konst och koreografi. Han scendebuterade i musikalens “Fantomen” på Stockholms Scala.
Musik till filmen Stockholmsnatt komponerades av honom. 1992 belönades han med Guldmasken-stipendiet för “Bästa manliga huvuddel” för sitt arbete i den hyllade produktionen Chinateatern. Han briljerar med lättja, även om han sällan ägnar sig åt det. Osäker på sin egen identitet är han ändå den lyckliga föräldern till tre vuxna barn och den älskade mannen till sin fru sedan 25 år. Möt Karl Dyall, en man vars stora hjärta motsäger hans spirande kroppsbyggnad.
Kalle kommer att bli lite försenad eftersom hon måste passa in i sin kostym för höstens produktion av “En värre sak för en syster”. Han tar plats, andas djupt och finner sin jämvikt igen. Kalle och hans syster Sharon brukade frekventera samma häng som jag och andra teatertyper frekventerade i början av 2000-talet, och det var så jag träffade honom första gången.
När jag tänker på honom föreställer jag mig en studsande boll som var mer i sidled än rätsidan upp. -Ja, jag retade upp ganska många, erkänner han med ett snett leende och skrattar. De flesta känner till namnet Karl Anders Fabian Dyall.
Hans utbrytarroll i Rederiet gav honom stor hyllning, men teaterbesökare hade redan upptäckt honom flera år tidigare, tack vare musikalen Fame. Hans födelsenamn var Klas, men hans pappa hade svårt att uttala det, så han gick med Karl.
Deras första möte ägde rum i slutet av 50-talet, när pappa Colin uppträdde på en jazzklubb i Norrköping och mamma Christina satt på första raden. Sedlarna landade mirakulöst vid min mammas fötter, och resten är, som man säger, historia.
En något knepig sådan, för det var fortfarande ogillat att utveckla romantiska känslor för en jazzpianist som specialiserade sig på den mörkare sidan av genren. Den efterföljande graviditeten skapade förlägenhet för familjen, så de slutade prata med henne.
Så en familj i Danderyd fick sitt första barn, en dotter som heter Sharon, i hemlighet. Några år efter att ha flyttat till London välkomnade familjen Dyalls bebisen Karl till världen. Förutom vistelsen i USA tillbringade Kalles familj också en tid i Barbados, ett land som hon minns med glädje men aldrig besökt. Ja, jag skulle vara oärlig om jag sa att jag visste att Guyana inte är ett paradis.
Vi utvecklas ständigt till nya versioner av oss själva; varje gång vi tror att vi vet vilka vi är, har vi bevisat att vi har fel. Du har lärt dig en del självbehärskning genom åren, och nu vet jag vilken typ av person jag vill vara. Precis som min farbror skulle jag vilja ha superkrafter. Han hade ett mildt uppträdande men var otroligt empatisk och uppmärksam på andra, samt var öppen, nyfiken och samarbetsvillig i sitt tänkande. Det finns många negativa stereotyper om Kalle.
Många tycker att det är konstigt att han är en jack-of-all-arts och tycker att han borde välja en. Skådespelare, musiker, sångare, dansare och koreografer möter sociala stigmatiseringar för sina kreativa sysselsättningar. Det är bra nu, men på 90-talet när de försökte segregera.
