Lisa Nystrand Föräldrar – En sekund bakom Hippi i sista sväng gav Nystrand inte upp. När de kom in på hemmasträckan minskade gapet mellan dem och till slut gick Nystrand om Hippi.Denna talangfulla simmare tävlade i 400 meter medley och slutade på häpnadsväckande 4.58.89 och tjänade silver på SM-nivå.
Att hålla jämna steg med henne kommer att bli ett spännande äventyr. Vänder och början av spelet känns som att de skulle kunna använda mest arbete. Lars Frölander, SVT-expert, kommenterade, “Hon simmar extremt bra, och det är starkt att avsluta de sista 100 som hon gjorde, positivt på en distans som denna.”
På 4.57.85 triumferade Christine Ekman och på 4.59.89 placerade sig Jacqueline Hipp som trea.Lisa Nystrand fick beröm för sin prestation på gesällexamen av både Målareförbundet och Målareförbundet.Lisa och andra nyblivna gesäller hämtar sina certifikat i Stockholms stadshus första onsdagen i november.
Radhus på Ekerö är där du hittar Lisa Christina Nystrand. Nu delar hon bostad med sin sambo, Stefan Nystrand. Den sextonde april är hennes födelsedag, men den 20 september är hennes namnsdag. Hennes radhus beräknas vara värd cirka 4 580 000 kronor. Radhuset på Knalleborgsvägen 14E är också Stefan Nystrands primära bostad.
Lisas 116 kvadratmeter stora radhus (exklusive garage, källare och andra tillbehörsutrymmen) är mindre än de flesta andra bostäder i kvarteret. Byggnationen av bostaden påbörjades 1976. EKEBYHOV 1:471 är ungefär lika stor som övriga tomter i kvarteret. Sven Rune “Senne” Malmberg, simtränare och passionerad simmare, har gått bort.
I nästan 50 år tränade han på många simklubbar och Svenska Simförbundet i sig, bland annat Markaryds Simsällskap, Växjö Simsällskap, Trelleborg Simsällskap, Södertörn SS, SK Neptun, Sprvägen, och många andra.
Han var 76 år när han gick bort efter en utdragen sjukdom. Följande är ett utdrag ur en artikel skriven av en av hans bästa simmare, Camilla Johansson Sponseller, om hennes tidigare tränare. Jag träffade faktiskt Sven-Rune “Senne” Malmberg för första gången i just den poolen. Då hade jag ingen aning om vilken fantastisk resa han skulle sätta igång för mig själv och mina medsimmar.
Uppenbarligen fanns det inget missförstånd. Han var en stor man, Senne, både intellektuellt och fysiskt. Hans höjd på 2 meter och tjocka byggnad säkerställde att han alltid var tydligt identifierbar. Hans ständiga förtroende för oss och våra förmågor och hans förmåga att inspirera oss att göra nya saker gjorde honom till den klippa runt vilken våra liv byggdes.
Jag vet fortfarande inte hur han gjorde det, men han gjorde det i en förfallen simbassäng och på bara tre korta banor. Flera svenska mästare, svenska rekordhållare och till och med två olympier fanns bland de unga (12-14 år) han besegrade. Snabbt och rikligt välstånd följde. Toppen kom 1995, när blygsamma Växjö, Småland, hoppade till positionen som Sveriges näst bästa klubb.
När vi simmare inte ens trodde att vi skulle ta oss in i mästerskapet sprutade Senne fram något i stil med “du kommer att vinna en medalj i lagtävlingen medley på SUM-SIM Riks”, vilket visade sig vara ett bronsmynt. . Eller när han informerade mig, “Millan, du kommer att göra 2.10 på baksidan”, trots att mitt personliga rekord var flera sekunder långsammare. Jag delade din nöje över kommentaren eftersom den var så långsökt.
Men han hade helt rätt. Även om hans prognoser verkade alltför rosiga vid den tiden, slutade han oftast med att vara korrekt. Ändå inspirerade han förtroende för oss, och nu vet vi att vi kan åstadkomma vad som helst.
Att vi hade det bra är det jag tänker på hela tiden. Ofta, om inte alltid. Det kan ha funnits tillfällen då vi var uttråkade, men jag kommer inte ihåg dem. Trots sin storlek kunde PeGes minibussar knappt passa Senne, och jag minns tydligt alla gånger vi åkte i dem till och från tävlingar och läger. Än idag minns jag fortfarande hur ofta vi kom till poolen sent på grund av hans dåliga lokalförnuft och hans misstro mot kartor.
Som simtränare var han alltid på jakt efter nya tekniker och tekniker, och han var vanligtvis den första som implementerade dem. Vissa av idéerna som testades på oss var bättre än andra, men vi var “marsvinen” för de allra flesta av dem. Under tävlingar och läger bodde vi på några mycket uteplatser, från en ridskola mitt i ingenstans till det lyxigaste hotellet i Monte Carlo.
Alla de fantastiska och underbara platserna vi åkte till, och även de mindre fantastiska, som sommaren vi bodde i en barack med tre våningssängar på en brandkårs övningsfält i Ronneby, är fortfarande levande i mitt sinne.
Hur han hittade tiden att ta oss med på så många semestrar är bortom mitt förstånd som företagsledare. 1988, till exempel, när Ungern fortfarande låg bakom järnridån, besökte vi staden Budapest och åkte tåg i hela Europa bevakade av soldater.
