Louise Hoffsten Sjukdom – Mitt på 1990-talet fick Louise Hoffsten diagnosen multipel skleros. Hon har varit väldigt rättfram om sitt tillstånd genom åren och den 17 augusti besökte hon “Kronérs sommargäster”, där hon återigen diskuterade det.
Du vill inget hellre än att bli tilldelad typisk hänsyn. Enligt hennes deklaration på skärmen, “Jag vill vara Louise”, har hon alltid haft denna önskan. Att ha hälsoproblem kan vara ganska ansträngande. Men få av oss måste balansera en offentlig person med en privat.
Louise Hoffsten har dock alltid känt att det var avgörande att vara rättfram, särskilt när det gäller hennes kamp med multipel skleros.Louise Hoffsten har levt med det kroniska tillståndet multipel skleros i mer än tjugo år. Hon var trettio när hon fick diagnosen, så hon har fått ta itu med sjukdomen sedan dess.
Hon hävdar nu att det har blivit ännu värre. Det räcker att bara inse hur mycket sämre jag är nu. Min rörlighet och fingerfärdighet är kraftigt nedsatt. Det är mer än jag klarar av. Det är utmattande att stå på en scen hur länge som helst.
Vad mer kan jag göra.Det är av denna anledning som jag fortsätter att plugga bort, hålla mina kreativa safter flödande och försöka ha så roligt som möjligt. Louise Hoffsten säger till Expressen, “När det finns så mycket som är dystert i världen” tycker hon att det är viktigt att påminna folk om att “det finns ljus”.
Det är så jäkla sorgligt, och jag blev väldigt jävla över det. Hans historia är okänd för mig. Vilken skam det är att slösa bort potentialen hos en så ung man. Detta är inte sättet för en tonåring på 19 år att dö. Louise Hoffsten fortsätter att göra musik trots sin sjukdom.
Louis Hoffsten var med i Så mycket bättre för några år sedan, och då fick hon göra sig redo. Att upprätthålla en hälsosam kost och regelbunden träning var, som vanligt, avgörande för att förhindra en försämring av hennes tillstånd.
Louise Hoffsten, konstnär och Neuroambassadör, har hållit ett föredrag om Neuro i norra Bohuslän. En diagnos av multipel skleros i mitten av 1990-talet gjorde att hon kände sig hopplös. Forskning har dock lett till skapandet av bromsmediciner.
Louise Hoffsten är ett levande bevis på att multipel skleros (MS) kan hanteras, trots de utmaningar hon har ställts inför. Min presentation hämtades från min bok, “En näve grus.” Det är en personlig skildring av mitt liv med en försvagande neurologisk störning.Just nu gör inte bromspillerna sitt jobb, så jag ska prova något annat. Trots min okunskap om vad som ligger framför mig är jag lättad över att få veta att det finns många bromsmediciner.
Vilken typ av reaktioner tror du att din ärlighet har lett till.Det har hjälpt mig att lära känna nya individer och etablera professionella kontakter. Till exempel träffade jag Dr Claes Hultling, som var förlamad från nacken och nedåt. Han har gett mig en rad råd, bland annat att ta kontakt med ett rehabiliteringscenter i Stockholm. Där fick jag mycket uppmuntran och hjälp. Att lära sig hantera mitt kroniska tillstånd har varit en lärorik erfarenhet.
Mot bakgrund av denna diagnos, vilka råd skulle du ge patienten.Även om jag är försiktig med att ge råd tycker jag att du ska gå med i Neuro eftersom det är en välgörande organisation.Att delta i Neuro- Jag har äntligen kommit på hur jag ska acceptera AIDS. När jag går ut och reser tar jag med både käppen och min motoriserade rullstol. Jag har bestämt mig för att skriva in mig på rullstolskörskola och lära mig att använda en manuell rullstol så att jag äntligen kan uppleva självständighet.
Mitt liv med MS började när jag var 30, och det har gått igenom flera faser sedan dess. Ändå har jag lyckats fortsätta med mitt dagliga liv och göra mitt jobb. Även om livet med MS har haft sina upp- och nedgångar är det fortfarande möjligt att leva ett fullvärdigt liv. MS identifierades första gången i Louise Hoffsten för 30 år sedan.
Maken Dan fick diagnosen cancer tio år senare.Efter att ha sett sin make bekämpa en svår sjukdom har hon ett nytt budskap att dela med sig av. Vi är lättade, fortsätter hon; vi kan ta vår tid. Den 55-åriga Louise Hoffsten har inte gett ut ett album på 35 år. I ett känslosamt samtal med Hänt diskuterar hon pandemins inverkan på hennes äktenskap med Dan Bratt, hennes erfarenhet av multipel skleros (MS) efter 30 år och makens kamp mot cancer.
Planerade aktiviteter: Jag gillar inte att göra för många planer för framtiden eftersom de inte blir verklighet så ofta som man kan förvänta sig, men jag kommer att resa till Globen för att köpa lite mat snart. Stuvat kött står på menyn för ikväll. Dessutom träffar jag en vän på Fotografiska museet för att kolla in en fotoutställning. Han hävdar att han inte är pensionär, trots att han får lite pension och jobbar vidare. Han verkar utanför källaren som sin ateljé.
Han spenderar gärna sin tid där med att läsa. Ändå, festen… Jag kan verkligen inte sätta fingret på det. Jag antar att vi hade en utsökt måltid på ett lokalt matställe. – Nu. Många människor har haft det svårt under hela pandemin, och alla har blivit utmattade av att hjälpa varandra.
Även om det har förekommit konflikter på andra håll har vi funnit att det omvända är sant. Vår relation har fördjupats och stärkts. Vår kärlek har blommat ut. Vi har stått enade medan resten av världen har varit i krig. Jag kan ärligt säga att det har varit ovärderligt. Jag menar det när jag säger detta.
Jag skämdes över att informera någon om min diagnos. På grund av min position i samhället läckte dock denna information så småningom ut och förband mig med många hjälpsamma människor. Att göra det bästa av motgångar är en annan värdefull läxa jag har fått på vägen.
