Ulf Kristersson Längd – Den svenske politikern Ulf Hjalmar Ed Kristersson (född 29 december 1963) är nuvarande oppositionsledare och moderata partiledare. Sedan 2014 har han tjänstgjort som riksdag (M) för Södermanlands län; från 1991 till 2000 tjänstgjorde han för Stockholms län. Efter att ha lett Moderata ungdomsförbundet som dess ordförande från 1988 till 1992, var han socialförsäkringsminister från 2010 till 2014.
Han utnämndes till Moderaternas ekonomiskpolitiska talesman och skuggfinansminister den 11 december 2014. Kristersson kandiderar till Moderaternas partiledning den 1 september 2017 efter att Anna Kinberg Batra avgått.
En son till Lars Kristersson (1938-2015) och Karin Kristersson, Ulf Kristersson föddes i Lund, Skne län. Efter de fem åren ryckte de upp och bosatte sig i Torshälla, en liten stad inte långt från Eskilstuna. Ulf Kristersson var proffsgymnast när han var yngre och medlem i ett gymnastikkompani.
Kristersson tog examen från S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna, som är den svenska motsvarigheten till en gymnasieskola. Förutom att han tog sin ekonomexamen från Uppsala universitet tjänstgjorde Kristersson i Försvarsmakten som plutonchef vid Upplands regemente mellan 1983 och 1984. Han arbetade som kampanjledare för MUF i Sörmland under riksdagsvalet 1985.
Han efterträdde Beatrice Ask den 26 november 1988 som ordförande för MUF. Kristersson valdes in i riksdagen 1991, samma år som mitten-högern Bildts kabinett kom till makten (MP). Socialförsäkringskommittén var där han frivilligt arbetade. Strax därefter började han offentligt motsätta sig regeringens krisuppgörelse med Socialdemokraterna. Kristersson kom nära partiets tidigare chef Gösta Bohman, som delade hans åsikter om det dåvarande regeringen Bildt.
Kristressons ledning av MUF utmanades av Fredrik Reinfeldt 1992. Stora ideologiska schismer mellan Libertarianer och Konservativa fanns före kongressen. Konferensen i Lycksele exploderade i våld och ledde till det ökända slaget vid Lycksele. Libertarianskandidaten Kristersson kom till kort i valet.
Han påstås ha dragit sig ur aktiv politik efter att ha drabbats av detta bakslag, och medlemmar i hans generation var kända som Moderaternas “förlorade generation”.Kristersson var Timbros marknadschef i fem år, från 1995 till 1998.
I april 2000 avgick Kristersson från sin plats i den svenska riksdagen då han kände att hans tjänster hade avvisats av den nye partiledaren Bo Lundgren.Under två år före dotcom-busten arbetade Kristersson inom den privata sektorn, mestadels som kommunikationsdirektör och VP för internetkonsultföretaget Adcore.
Kristersson var centrets ordförande i Sverige (Adoptionscenter). Hans mandatperiod som ordförande sammanföll med avslöjanden om att centret underlättade adoptionen av barn som utsatts för människohandel från Kina. Han återupptog sin politiska karriär 2002 och blev Strängnäs kommissionär (borgmästare) för finans. Han hade denna position fram till 2006.
Han tillträdde sin nuvarande tjänst som vice borgmästare (Socialborgarrd) vid Stockholms social- och arbetsavdelning 2006.Fredrik Reinfeldt gav också Kristersson i uppdrag att leda den kommitté som skulle skapa partiets nya familjepolitik.
Hans förslag om obligatorisk pappaledighet på en månad för alla pappor att få bidrag möttes av snabba motreaktioner.Eftersom Moderaterna alltid har prioriterat den personliga valfriheten stred detta mot deras etablerade politik.
Kristersson utsågs av Fredrik Reinfeldt den 5 oktober 2010 och tjänstgjorde som socialförsäkringsminister under de kommande fyra åren.Trots regeringen Reinfeldts avgång efter valet 2014 omvaldes Kristersson som riksdagsledamot för Södermanlands län.
Anna Kinberg Batra utsåg Reinfeldt till posten som skuggfinansminister efter att han avgått som partiledare.Det fanns intern kritik mot Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, därför avgick hon den 25 augusti 2017.
Kristersson tillträdde officiellt sin kandidatur som ledare den 1 september 2017 och tillträdde den 1 oktober.Antalet röster för partiet sköt i höjden efter att han tillträdde, jämfört med rekordlågorna för hans föregångare Batra. När det gäller invandringen tar han ett hårdare grepp än sina föregångare. Stefan Löfven, som suttit som statsminister sedan september 2018, ersattes. Kristersson har uttryckt sin önskan att ersätta den nuvarande statsministern.
Talmannen Andreas Norlén utsåg honom att leda bildandet av en ny regering den 2 oktober. Från och med den 9 oktober 2018 meddelade han att Socialdemokraterna avvisat alla vidare samtal om överenskommelser och att han nu ska söka andra vägar för att bilda en ny regering, har tidigare sökt bilda en regeringskoalition som involverar Allianspartierna (Moderatpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) med stöd från Socialdemokraterna.
På frågan om att skapa en ny förvaltning den 14 oktober 2018 uppgav han att den befintliga situationen hindrade honom från att göra det.Mot bakgrund av misslyckandet i alla andra regeringsförhandlingar föreslog talman Andreas Norlén Ulf Kristersson som statsminister den 5 november 2018.Riksdagen röstade den 14 november 2018 med 195 mot 154 mot Kristerssons nominering till statsminister.
Det var också första gången på 40 år som centerpartisterna (Centerpartiet och Liberalerna) blockerade en centerhögerkandidat som statsminister, vilket gjorde detta a historic event.
Ann-Cathrine Jungar vid Södertörns högskola påpekade att Sverige nu har anslutit sig till den växande listan över europeiska länder där moderata och högerextrema partier samarbetar. I augusti 2020 kritiserade han administrationen för att inte göra tillräckligt för att minska den stigande brottsligheten och kallade det en “andra pest”.
När statsminister Stefan Löfven avsattes från ämbetet den 29 juni 2021 gav riksdagens talman Andreas Norlén formellt uppdrag till Kristersson att bilda ett kabinett. Kristersson var skyldig att meddela Norlén om sin troliga regering senast den 3 juli.
Kristerssons ambitioner var stora som ledare för en koalition som omfattade hans eget Moderata parti samt Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna. Utan tillräckligt många röster gav Kristersson upp sitt mandat till talmannen den 1 juli.