Ulf Stenberg Fru

Sprid kärleken
Ulf Stenberg Fru
Ulf Stenberg Fru

Ulf Stenberg Fru – 41 år gammal har Ulf Stenberg redan etablerat sig som en stor aktör i den svenska underhållningsbranschen. Teater Fryshuset, som han var med och startade 2010, har haft många framgångsrika utställningar sedan dess.

Nu kan han ses i huvudrollen i HBO-miniserien Björnstad. I det här stycket diskuterar han den nya serien, hans bakgrund och hur han använder teater på Teater Fryshuset som ett socialt verktyg för att kommunicera med sin målgrupp av unga.

För snart två år sedan ringde regissören Peter Grönlund upp mig och sa att han ville att jag skulle spela rollen. Filmen “Tjuvheder”, som vi båda arbetade på, är en av mina favoriter genom tiderna, och han är en av mina favoritregissörer. Björnstad är en helig plats och dess öde är att spela i en kompakt stad i hjärtat av Norrbotten. Vi spelade in filmen under ett halvår i Gällivare och Kiruna.

Det verkade ganska unikt att bli utvald för denna roll av så många olika anledningar. Det är en stor roll att spela, utmanande men inte för ansträngande när det gäller antalet rader. Min huvudperson är Peter, en tuff och hårdhänt snubbe som också är en typisk machoman och en bra pappa och make. För honom är förlusten av ett barn en outhärdlig smärta.

När berättelsen utvecklas fick Peter ett feministiskt uppvaknande när han inser att han bidrog till att upprätthålla den machokultur som ledde till en tragisk händelse för hans mamma. Att han varit med och gjort det möjligt blir ett personligt perspektiv för honom.

Peter Grönlund vet att jag har arbetat mycket med dessa frågor kring machokulturen genom Teater Fryshuset, och min bakgrund i detta arbete var utan tvekan avgörande för att jag fick rollen. Det faktum att det kräver ett enormt tidsförpliktelse med HBO tjänar bara till att öka ens lycka.Jag är född i Sverige och uppvuxen i Ume. Det var tryggt och hälsosamt att växa upp där och Ume är lite av en kulturell huvudstad. När jag var ung fanns det en plats som hette Galaxen.

Det var en ungdomsgård där barn från alla samhällsskikt kunde mötas och utöva sina individuella passioner. Då var jag en punkrockare som spelade i band och höll konserter.Det häftiga var att alla olika “grupper” var representerade; det var en punkare, en hiphop, en dj, en death metal och en breakdancerepresentant som fick träffas och bråka om var huset skulle lägga sina pengar.

Ulf Stenberg Fru

Det fanns en stor mäklare där, och hon gav oss möjligheten att slå samman våra resurser och dela rikedomen som Galax hade samlat på sig. Vad som faktiskt hände var födelsen av kulturentreprenörer som genom tiden lärde sig repen för att skapa kulturella arrangemang. Det hade en betydande roll under mina uppväxtår, och jag är bekant med flera kulturarbetare som också var aktiva inne i Galaxen på den tiden.

Min arbetskamrat på Teater Fryshuset, Emil Rosén, gick också. Han var en hiphop-artist och breakdancer, så vi hängde i olika kretsar men kom överens bra överens. I själva verket har vi känt varandra de senaste sju åren, och våra familjer är också bekanta med varandra.

Emil är ganska duktig på att dansa och har jobbat med det på professionell nivå, så vi har alltid dansmusik till hands. Det är en blandning av traditionell koreansk dans och spritely skridskoåkning. Berätta mer om hur Teater Fryshuset startades.

Efter att ha jobbat och gått i skolan i olika länder hamnade jag och Emil båda i Stockholm, där han dansade och jag spelade saxofon. Då höll vi sista handen på vår första pjs, som fick titeln “Top boy – en huliganberättelse”, och den diskuterade huligankulturen som en subkultur och hur det är att leva inom den.

Under dessa två år reste vi över hela landet och arbetade nära fotbollsförbundet för att svara på alla frågor om huligianism som kom upp. Det som var fascinerande och oväntat var intresset som visades av huliganer.

Vi hittade äntligen en grupp att leka med och kunde prata med dem. Vi använde teater som ett sätt att kommunicera med vår publik också. Vi stötte på representanter från Frytown på en bankett vars huvudsakliga syfte var att sätta stopp för det avloppsspill som sker varje år i Stadshuset. De gillade vårt förhållningssätt och ansåg att det vi gjorde borde göras under Fryshusets fana.

2010 grundade jag och min kompis Emil Teater Fryshuset. På den tiden var det särskilt spänt i så kallade “avlägsna områden.Vi gjorde en tröja där det helt enkelt stod “Förorten brinner”, för det var så många banderoller.Den baserades på intervjuer med unga män och kvinnor om deras verklighet och värderingar.

I Fryshuset Teater har vi funderat mycket på hur aktivt och fokuserat scenhandlingen ska vara. Vi funderade på hur vi skulle nå ut till ungdomarna i området och väcka deras intresse för att komma till oss. Där såg många unga människor den massiva hiphopgruppen Kartellen.

Vi nådde ut till dem och det slutade med att de var med och samarbetade med oss på “Förorten brinner”, som då, 2010, var riktigt kontroversiellt. Vi bröt banden med Kartellen 2012 och släppte ett gemensamt album med Sebbe Staxx med titeln “Medans vi faller”.

Allt handlade om händelserna i Sebbes liv. Det hände, och vi introducerades för den fantastiska individ som ungdomarna hade diskuterat. Dessutom fick han möjlighet att uttrycka sig konstnärligt.

Ulf Stenberg Fru
Ulf Stenberg Fru

Leave a Comment

Ads Blocker Image Powered by Code Help Pro

Annonsblockerare upptäckt!!!

Vi har upptäckt att du använder tillägg för att blockera annonser. Vänligen stödja oss genom att inaktivera denna annonsblockerare.

Powered By
Best Wordpress Adblock Detecting Plugin | CHP Adblock
error: Innehållet är skyddat !!