Eva Hamilton Barn – Efter att ha lämnat sin tjänst som vd för SVT har Eva Hamilton funderat på sin framtid. Efter att hon kommit i kontakt med Omar och Ali, två ensamkommande invandrarpojkar, fick hon ytterligare ett viktigt ansvar vid sidan av sitt arbete i flera styrelser.
Det har gått en månad sedan hon och hennes man välkomnade pojkarna i deras hus. Jag har inte så mycket ångest för mitt eget välmående, men jag oroar mig för hur livet skulle se ut utanför SVT-familjen. Eftersom jag var Big Mama och allt var jag tvungen att föregå med gott exempel. Och om jag inte tillhör den där enorma månghövdade klanen.
På morgonen flög tidigare SVT-chefen Eva Hamilton tillbaka till Stockholm från en affärsresa till Malmö. Folk som satt på raden framför henne rekommenderade henne att se “Uppdrag granskning” på SVT Play. Det var en livlig diskussion om det senaste avsnittet av “30 grader i februari” i raden bakom mig.
“Få människor i Sverige har turen att ha ett jobb som påverkar hela landet. Det är konstigt att känna att jag är på utsidan nu. Trots det kände hon sig inte utestängd någon gång under flygningen. Omar Alshogre, ursprungligen från Syrien, har kommit långt för att leva fritt, men resan har varit svår.Ung demonstrant som fängslades och torterades innan han välkomnades in i SVT:s tidigare vd Eva Hamiltons hem i Sverige tillsammans med sitt syskon.
Omar studerar för närvarande i USA och håller föredrag om sina upprörande upplevelser i fängelset i hopp om att hjälpa politiska medfångar.Vi träffas på en fastighet i Stockholm med en hänförande utsikt över vattnet. Omar Alshogre, som nu är 26, är i Sverige för en kort resa innan han beger sig tillbaka till sitt hem i Washington, DC.
Ja, ni kan föreställa er tryggheten jag kände när jag och min bror fick flytta in här efter år av tortyr och flykt från Syrien, säger Omar när vi slår oss ner med varsitt glas vatten i köket.Omar har hållit tal om den brutala behandlingen i syriska fängelser över hela världen de senaste åren. Eftersom han en gång var politisk fånge under en period är han väl insatt i ämnet.Omar, bosatt i byn Baniyas, var 15 år gammal och gick sitt första år på gymnasiet. Hans kusin ringde honom en dag i mars 2011 och sa: “Samla in fåglarna.”
Omar förklarar att detta alias antogs för att myndigheterna inte skulle misstänka att en protest ägde rum.Han var obekant med konceptet med en demonstration. Vi har inte heller hört varför de skulle protestera. Omars pappa, en medlem av militärpolisen, varnade honom för farorna med att gå med.
Pappa varnade mig ofta för det, men jag förstod det inte. Han var den som först ingav mig värdet av att hävda sig. Men exakt vad innebar varje individs revolution, demokrati och diktatur? Omar säger: “Jag hade ingen aning.”
Alla demonstranter inne i staden var prydda med blommande blommor. Omar beskriver en festlig miljö där alla skrattade, sjöng och allmänt hade det trevligt. Men på ett ögonblick kände jag något helt annat. I ett överfall öppnade trupperna eld mot folkmassan.
För det första hade jag aldrig sett så mycket blod, och ännu viktigare, jag hade aldrig sett en död kropp. Framför mina ögon mördades en kompis till mig. Allt inom mig skakade bara och jag minns att jag stod där. Omar tillägger, “Plötsligt tog någon tag i mig och drog mig och ett antal andra individer in i en moské där det var meningen att vi skulle ta skydd.” Omar fortsätter med att säga att efter en liten stund rusade säkerhetstjänstemän in i moskén och tog ut alla som försökte gömma sig på gatan.
De torterades på den platsen. Ett politiskt fängelse valdes då för Omars inspärrning. Han intervjuades i två dagar i sträck, under vilken tid han tillfrågades om en mängd olika ovanliga förfrågningar. De ville bland annat veta hur många individer jag hade dödat och vilken typ av vapen jag använt. Min förklaring var att jag aldrig någonsin hade rört en pistol. Hon var så orolig att jag skulle skära mig att min mamma inte ens skulle låta mig använda kökskniven.
Förhörsledaren tog Omars kommentarer som sarkasm, och tortyren han genomgick som ett resultat var brutal. Omar fick ögonbindel och utsattes för elektriska stift, kedjor och misshandel (utom när hans naglar togs bort).Omar tillägger, “De satte oss i ett fordonsdäck, proppade in hela min kropp så att jag inte kunde andas; jag var tvungen att titta på när de drog ut spikarna; det var nog det värsta.”
Omar tillägger att han kan fortsätta prata om grymheterna han upplevt, men att de flesta inte kommer att förstå.Efter att ha hört fraserna “politik”, “diktatur” och “korruption” i sitt sammanhang, fattade Omar äntligen innebörden bakom demonstrationerna.Det är lustigt, säger han, att man inför en nära förestående död kan bli överväldigad av triviala idéer.
