Mattis Och Lovis Dotter – Sommaren är en bra tid att få igång ditt företag. Expressen Kultur har släppt en serie som utforskar tv:s fallgropar och potentialer. Jens Liljestrand skriver om Ronja Rövardotters föräldrar, ett par som tänjer på gränserna för det extraordinära. Mattis gav henne en mörk blick. Möjligen kunde vem som helst, men inte Lovis, ha blivit skrämt av henne. Hon stod med armarna i kors och såg honom gå ut ur trapphuset, följt av alla hennes husdjur.”
Astrid Lindgrens böcker är inte kända för sitt explicita sexuella innehåll. De flesta av hennes karaktärer är utstötta från samhället, som Rasmus och Kajsa Kavat, eller är kopplade till fantastiska figurer som Pippi och Mio, eller är på annat sätt främmande från sina föräldrar.
Emil i Lönneberga visar mer lojalitet mot sin drängen Alfred än mot sin flyktande far Lejonhjärtas, och makarna Lillebror visar mer lojalitet mot sin tyranniske far, Karlsson på väg. Och om ett ungt pars relation överhuvudtaget beskrivs – som de stereotypa paren mellan föräldrar och barn i serien “Mad Men”, “Bulworth” eller “Kalle Blomkvist” – fungerar det mer som en bakgrund än en handling.
Ronja rövardotter är den enda barnboken av Lindgren som ger en nyanserad och litterär skildring av ett vuxenromantiskt förhållande (1981).Det här är ett extremt giftigt förhållande, om du frågar mig.Mattis, den strövande kungen, är bosatt i Mattisborgen, Mattisskogen, Mattisvärlden, med sina “sina” rovers. Han tar allt och har sista ordet över allt; hans absoluta makt är så stor att det kommer som en chock när Skalle-Per dör i slutet av romanen utan hans tillåtelse.
Lovis bor också i sin lägenhet med honom. Deras relationsstatus är oklart; de framställs aldrig som älskare eller förlovade, och vi har ingen aning om hur hon hamnade som ensam kvinna bland en grupp laglösa, okulterade män.
Förutom att vara Matts sexpartner och utföra de hysch-hysch-ritualer som helt klart är en kvinnas ansvar, verkar hennes roll bestå i att försöka upprätthålla någon form av kommunikation med den svårkontrollerade alfahönan, något som ingen av hans andra underliggande motiveringar kräver.
Lindgren återkommer hela tiden till detta: tuppflocken lever i ständig rädsla för att bli uppslukade av Matts oundvikliga våldshandlingar och visar nästan aldrig några tecken på spontanitet i sina sociala interaktioner.
Ännu viktigare är att Lovis är mamma till Mattis dotter, vilket gör honom till den sista överlevande medlemmen av den kriminella dynasti som han härstammar från. Till ljudet av blixtar och skriken från “vildvittrorna”, de äldre strövande örnarna som bor i området, ger hon sitt första och enda barn en dramatisk dvala.
Mattis bär ner Ronja och visar upp henne för rovers, men han blir snabbt arg när Skalle-Per påpekar vikten av spaz-baren: “Då var alla rovers överens om att den här baren inte kunde komma till och noteras om man ville hålla Mattis i gott humör.” Och det var riktigt dåligt att tillrättavisa honom.”
Ingenstans i denna roman får läsaren intrycket att Lovis tänker mycket på Mattis, än mindre att hon är särskilt förtjust i honom eller hyser några önskemål om att slå sig ned i hans hem och uppfostra hans barn. Inget vi har sett hittills tyder ens på att Mattis känner ånger eller tillgivenhet för Lovis.
Istället får vi en slags terrorbalans präglad av principen om ömsesidig respekt. Det syns tydligast i scenen där Mattis upptäcker att hans dödsrädda Borka har fött en son och även flyttat in i slottets andra flygrum. Han tappar all kontroll över sina sinnen och blir en rasande galning: “Han såg sej vilt omkring och med en vrl tog han två ölstnkor, en i varje näve.
Lovis går för att få svar och kommer tillbaka med ett dussin färska ägg. Istället för att kritisera honom eller försöka resonera med honom (det vill säga agera som en partner i ett sunt förhållande) tillåter du honom att ramla yxan på vägen. Men du städar efter dig, så kom och hämta det!
Mattis morrar, grymtar, skriver och slår med nävarna. Lovis är kall, distanserad och känslolös, och hon hanterar sin mans konservativa syn på livet med en lätt beröring. Och det fortsätter så här.Den vuxna kärlekshistorien vi ser i “Ronja rövardotter” liknar den mellan en lejontämjare och hennes vilddjur; det är intressant att en central scen i Ronja och Birks berättelse är fokuserad på hur de tränar sina dygdiga hästar, respektive kända som “Rackarn” och “Vild”.
Mattis egna ord beskriver hans förvandling till ett odjur: “Han satt med sitt svarta, lurviga huvud lutat i händerna och morrade tyst, ibland suckade han s att det hördes i hela stensalen.”Till och med hans familjemedlemmar pratar om honom när han inte kan höra dem som om han vore ett vilddjur “Djävulens bästa! Vem vet vad han tänker och vad han ser fram emot.
Och på Mattis själv, efter att han besökt Borka i deras skymningsläger om hjältens död. Men hon har inget lugnande inflytande; när Mattis hamnar under sina sorger, vänder hon ner huvudet och snarkar högt: “Manfolk”, sa hon. Alla från din gangsterbror till din pöbelboss, från din diplomat till din välvilliga diktator, från din domptor till din ondaste bästa vän.
Det här är familjen som sätter scenen för en av de ljusaste och mest optimistiska berättelserna i svensk barnlitteratur. Det är möjligt för Jan Lööf, Hergé och Stina Wirsén att sträcka ut sig i stigen. När Astrid är i närheten vet du att du är på vippen till något extraordinärt.
