Malin Baryard Längd Vikt – Malin Baryard-Johnsson, som heter Malin Birgitta Barijard Johnsson, föddes den 10 april 1975 i S:t Laurentii församling i Söderköping, Sverige, och är en mycket framgångsrik hoppryttare på den internationella scenen.
Som programledare för ridsportshowen Barbacka utsågs Baryard och hennes mest kända häst Butterfly Flip till världens bästa lag 2003.Som medlem i laget har Baryard vunnit silver i EM, VM och OS på den hästen.Hon vann laghoppningstävlingen i Tokyo-OS 2020, där hon tog hem guldmedaljen.
Där föddes Söderköping Malin Baryard-Johnsson. Hennes äldre systrar tog henne till en ridskola och hon började där när hon var sex år.Som lag med ponnyn Innishannon vann Baryard-Johnsson SM-guld 1989 och silvret i ponny-EM året därpå.Senare fortsatte hon att tävla bra medan hon tillbringade två år i England med att rida, träna och arbeta under den engelska hoppryttaren John Whitaker i mitten av 1990-talet.
Hon fortsatte med att tävla i EM:s Young Riders-klass, där hon fick en silvermedalj för sitt lag 1994, guld för sitt lag nästa år och brons för sig själv samma år. 1996, när hon placerade sig på åttonde plats i världscupen, fick hon först stor uppmärksamhet utanför.
Det var 1997 [6] på Jonstorps gård utanför Norrköping som hon återvände till Sverige och startade en egen verksamhet. Tillsammans med sin pappa etablerade hon Baryard Invest AB, ett företag som handlar med föl.
Hennes mest anmärkningsvärda prestation som ryttare var att tjäna guld för Sverige vid OS 2021 i Tokyo. Hon tävlade även för Sverige vid OS 2004, då hennes lag slutade på andra plats. Hon hade placerat sig trea i världscupfinalen i Las Vegas året innan, och hon hade slutat femma i EM och etta i världen samma år (tillsammans med hästen Butterfly Flip [7]).
Baryard-Johnsson har vunnit världscupen två gånger, 2001 i Genève och igen 2004 i Göteborg. Hon kom tvåa vid EM 2001 och VM 2002. Till Sweden International Horse Show har Baryard-Johnsson sedan 2014 varit ansvarig för sportverksamheten.Vid OS i Tokyo 2020 placerade hon sig på sjua i det individuella valvet och etta i lagvalvet, och vann guld för laget.
Sommaren 2004 gifte sig Malin Baryard-Johnsson med TV-programledaren Henrik Johnsson. De har fostrat två söner tillsammans.Hon gjorde sin presentatörsdebut hösten 2004 på Sveriges Televisions Barbacka och har sedan dess varit domare i programmet Vi I femman.
Baryard samarbetade också med bandet Spnka NKPG 2004 för att spela in ett spår med titeln “Do You Wanna Ride”. Det bästa jag någonsin gjort var att gå upp tidigt på morgonen, slänga lite ryktborstars och hovkratsen i en skötväskan och cykla hela vägen till stallen.
Under många år, och till och med i nyare minne, var min största kärlek till min häst och lada. Så är det för tiotusentals unga människor över hela landet; bara fotboll är större än ridsport och naturligtvis drömmer ungdomar överallt om att bli hoppryttares, dressyrstjärnas, eller i alla fall bara en gång i livet att skaffa sin egen häst.
Malin Baryards drömmar gick i uppfyllelse när hon insåg att hon är en av vårt lands bästa hoppryttarar med sitt fokus enbart på en fråga. Att bli den allra bästa som finns. Träning, träning och mer träning. Hon följer inte heller med dig på dina mystiska ridturer in i skogen eller dina långa rykt- och kjelsesioner i stallet. Fokuserad träning är nödvändigt för att bli bäst i världen.
Jag går inte ur mitt sätt för att skrämma eller skrämma mina husdjur. Jag tränar hästarna, men det är också avgörande att de har foder och strö, så mina stallhänder sköter allt det där. Min tid är för värdefull för att kunna användas på annat än träning.
Man kan säga att det sammanfattar Malin som person ganska bra. Mycket hängiven sin karriär som en av landets bästa hoppryttarar. Arbetet väntar tills Malin sätter sig upp på tronen. Men var hittar man energin att ständigt träna och hoppa från en galopp till nästa.
Om jag känner mig lite ur form eller spänd kan jag tvinga mig själv att bli motiverad och övertyga mig själv om att nu är det dags för oss att få det här gjort. Nu tänker jag bara på mitt träningspass och lägger allt annat på is.
Tyvärr fungerar inte alla hamstrar på samma sätt, och det är därför jag kan vara helt psykad och redo att ta mig an ett rigoröst träningsprogram, men ändå känna att min hamster är ur form och saknar den nödvändiga energin. Som ett resultat kommer jag att ha tid att tänka på och göra något annorlunda under den tid vi skulle ha ägnat åt att träna.
Elitryttare på Malin-nivå tävlar inte bara i en eller två stora turneringar årligen; snarare tävlar de i den här miljön under hela året. Och tävlingar innehåller resor, vilket är något Malin och hennes familj är galna i.
