Adriana Föräldrars

Sprid kärleken
Adriana Föräldrars
Adriana Föräldrars

Adriana Föräldrars – Föräldrarna till Adriana, en 12-åring som dödades i en skottlossning i Norsborg i somras, har öppnat upp om sin förlust. En annan sak de pratar om är hur chockade de blev över att höra om skottlossningen och hur de först antog att någon skämtade. Vi andra fortsätter med våra vanliga liv. Nej, deklarerar mamma Susanne i TV4: s “Nyhetsmorgon”, inte ens för mig eller hennes pappa.

Susanne, Adrianas mamma, får ett telefonsamtal mitt i natten den 2 augusti om sin dotter som är 12 år. Först känner Susanne att personen i andra änden av linjen skämtar med henne när de berättar att Adriana har blivit skjuten. “Det här är ett skämt”, utbrister hon till Jenny Alvesjö på Nyhetsmorgon Susanne kontaktar Milad, Adrianas pappa, när han är på väg hem från jobbet.

Klockan tio den natten hade han pratat med Adriana som hade beskrivit hundpromenaden och maten innan sänggåendet. Hon måste vara hemma och sova, enligt hans uppskattning. Hon snubblar över sina ord, så jag kan inte förstå vad hon säger. Jag säger till henne: “Jag hör inte”, och hon upprepar sig själv. Sedan berättar hon att någon sköt Adriana, tillägger han. Enligt Susanne börjar Milad då skrika okontrollerat.

Milad hävdar att han har plågats av skuld ända sedan hans dotter dog, och att han inte känner sig berättigad att skratta. Föräldrarna skryter om att deras dotter är både kunnig och driven, med ambitioner om en karriär inom juridik eller politik. Enligt Adrianas mamma, Susanne, ville hennes dotter ursprungligen att hon skulle bli åklagare men har sedan dess flyttat fokus till politiken i hopp om att hon kan göra mer nytta för världen i den egenskapen.

Hennes närvaro gav ljus och skratt till alla omkring henne. Enligt Susanne var hon opartisk och högljudd om sin tro. Enligt pappa Milad är förövarna inte “gangsters”. Enligt min mening är de mördare av oskyldiga barn. Omvändelsens kyrka. Susanne upplever att tiden har frusit under det senaste halvåret. Hennes 12-åriga dotter, Adriana, dödades i en skottlossning vid en rastplats nära Norsborg.

Hon beskriver sin oändliga ångest över sin dotters död och hennes förhoppning om att hennes dotters död ska bidra till att sätta stopp för gängvåld. På många sätt representerade Adriana en ros som kvävdes innan den kunde öppna sig för full skönhet. Sommaren 2020 håller på att avta snabbt. Susanne, hennes man och deras två yngsta barn njuter just nu av en utlandsresa. Den äldsta av Susannes döttrar.

Adriana tillbringar sina sista dagar av sommaruppehållet med att koppla av i sitt hus i Botkyrka. På fritiden njuter hon av att umgås med sina kompisar och besöka sin pappa. Dagen efter ringde jag Adriana och vi hade ett trevligt samtal. Jag gjorde en kommentar till effekten av “nästa gång tar jag dig med på resan.” Enkelt uttryckt lämnade frånvaron av henne ett tomrum.

När hon inte var i närheten kände jag mig tom. Enligt Susanne släppte hon ut ett gnäll. Det här samtalet med hennes dotter blir deras sista. Hennes sista budskap är ett hjärta. Inte långt efteråt, i gryningen, tillkallades polisen. Skjutoffret Adriana sa: “Den dagen dog jag också.” Händelsen inträffade vid en rastplats i Norsborg. Uppenbarligen var det inte avsett för henne.

Adriana Föräldrars

Problemet är att Adriana har gått bort. Jag gick också bort den där ödesdigra dagen. Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan henne, säger Susanne. Tiden som går visar sig för mig i lövens skiftande färger. Men Susanne hävdar att det inte har den effekten på henne. Det har gått drygt ett halvår sedan Adriana slutade. Deras nya hem ligger i södra Botkyrka, långt från Alby.

Vi kunde inte förlänga vår vistelse. Jag kunde se in i Adrianas rum där jag sov. Det var alltid ett ljus på och dörren stod lite på glänt. Det är äntligen dags att börja. Susanne kopplar av i vardagsrummet i sitt nya hus och reflekterar: “Jag brukade följa hennes råd.” Två bilder på henne som barn visas i skyltfönstret. En bild som lillasystern ritade av sig själv och storasystern finns uppställd på kylskåpet.

Hon tyckte om att sjunga och dansa och var alltid optimistisk och orädd. Hon hade en djup uppskattning för sin familj och var en förnuftig person. Hon har öppnat flyttlådan med dotterns ägodelar. Hon förtydligar att det bara är sopor som slängs där. Det har inte blivit lättare att hantera förlusten på det halvåret sedan vi flyttade, och det har inte blivit värre.

Susanne behöver tv:n på kvällarna för att dränka hennes racing sinne och hjälpa henne att slappna av tillräckligt för att somna. Sorgen återkommer varje dag med samma intensitet som dagen innan. Det råder evig melankoli. Mitt barn var inte sjuk, han mördades. Även om det inte var något fysiskt fel på mig gick jag plötsligt från att kunna duka upp till tre barn och kyssa deras pannor godnatt varje kväll till att vara så rädd för dadern.rk att jag inte ens kunde lägga mig i en.

Hon har fått komplimanger för hur lugn och kraftfull hon framstår. Chock är dock det som håller henne igång och det som gjorde att hon kunde begrava sitt barn. Vissa människor tror att få dödsbeskedet är ögonblicket för största chock. Det är dock bara början. Det är omöjligt att veta när du har återhämtat dig från en chock och gått in i en ny.

Samtidigt börjar sorgskänslorna att blekna, först gradvis och sedan snabbare. Det finns ingen att trösta dem, enligt hennes åsikt, och de har blivit övergivna i sin tid av nöd. Det är svårt att hantera sin egen sorg samtidigt som man försöker hjälpa Adrianas yngre bröder och syster, 6 och 4 år, att komma till rätta med sin förlust. Ingen i mitt samhälle har erbjudit mig att hjälpa mig.

Adriana Föräldrars
Adriana Föräldrars

Leave a Comment

Ads Blocker Image Powered by Code Help Pro

Annonsblockerare upptäckt!!!

Vi har upptäckt att du använder tillägg för att blockera annonser. Vänligen stödja oss genom att inaktivera denna annonsblockerare.

Powered By
Best Wordpress Adblock Detecting Plugin | CHP Adblock
error: Innehållet är skyddat !!