Charlotte Perrelli Förmögenhet – Hon började jobba på gården när hon var fem och det har hon gjort kontinuerligt sedan dess. Lycka är belöningen av hårt arbete för Charlotte Perrelli, och hon njuter av frukterna av sitt arbete varje dag. En bra investering för henne skulle vara att skicka sina barn till en privat skola.
Här berättar hon exklusivt om pappans psykiska ohälsa och om att hålla life I kärleken. Sveriges mest glittriga schlagerdrottning är full av kontraster och motsättningar. Å ena sidan finns det high life, komplett med fina hus i trendiga lägen över hela världen. På baksidan är en trädgårdsmästare i Sverige lika kapabel med en spade i handen.
Trots sina många resor och äventyr har Charlotte Perrelli aldrig glömt sin hemmabas. Hennes uppväxt präglades av hårt arbete och somrar tillbringade camping på Bödahalvön, trots att hon nu kan resa till Maldiverna, köpa Tom Ford-kläder och investera i fastigheter.
Sedan jag var 13 år har jag turnerat med ett dansband under somrarna. Jag har dock aldrig rest längre än 40 mil från min hemstad Hovmantorp, där jag växte upp.O ja! Tidigare arbetade jag som reseledare, vilket innebar att pyssla med både glasförsäljning och korvförsäljning, skötte skolans simuleringar och guidade tyskar på jakt efter älg.
Jag gick upp tidigt, det var jag som öppnade upp, och jag tyckte det var kul att få ansvara för något. Därefter arbetade jag inom fältet under ett antal år, främst på serviceföretag. De blev kvar, badade de äldre och hjälpte dem med sina toalettartiklar.
De har lagt ner några extra timmar på en strandhytt eller souvenirbutik. Det är nyttigt och hälsosamt att tidigt lära sig att ta ansvar. Men de har inte haft samma typ av krävande sommarjobb som jag. Ryktena har inte flög runt för mycket, tack och lov. Jag är lättad över att jag inte behöver oroa mig för att snubbla över dem.
Vi ger dem inte det ansvar de kan hantera. Är det någon skillnad på mördare och tjejer, kanske? Jag vet inte, och ingen annan heller. Absolut inte! För att vara helt ärlig, om jag fick chansen att välja själv, skulle jag aldrig ha gått den vägen. Jag är inte uppfostrad på ett sådant sätt och kommer inte ihåg någon från min tid på privatskolan. Min oro var att folk hade lagt dit oerfarna rikemansbarn för att slippa uppfostra dem själva. Men idag känner jag mig väldigt pigg.
Mitt äldsta barn är ivrig att prova efter att ha hört så lysande rapporter om den privata skola som hans vänner går på. Jag visste att det var mitt ansvar att backa upp honom om detta var något han verkligen ville, så jag ordnade ett möte med skolans administration.
Sedan insåg jag att det var en fantastisk chans, komplett med en underbar skola där barn lär sig saker som jag aldrig trodde var möjligt. De bildar en sammanhållen gemenskap, får hjälp med att koppla av och varva ner, planerar roliga aktiviteter tillsammans och har möjlighet att utöva sin sport. Jag är väldigt glad för dem; deras betydelse har skjutit i höjden, och de är så glada och sorglösa.
Tänk om jag kunde uppleva detta själv som en toning – jag skulle älska det varje dag! Sanningen är att det är tufft, men jag ser det som en gåva till dem, den bästa investeringen jag kan göra i deras liv. Charlotte har varit öppenhjärtig om sin pappa Berths psykiska problem under hela sin barndom i sin bok “Flickan från Smallland” och tidigare intervjuer. Han led av panikattacker och kunde inte lämna sitt hus under långa perioder.
När vi var unga tog mamma på sig allt ansvar. När min pappa var sjuk var jag ett litet barn som inte insåg hur svag han var. Jag förstod inte varför han inte kunde köra. Mamma sa att det inte fungerar för han blir för stressad när vi kommer till stugorna längs järnvägen. Vi fick inga tydliga förklaringar, så jag kunde inte säga att jag helt förstod vad som pågick. Fast vi anpassade oss efter omständigheterna. Hemma i trädgården utanför Linneryd.
Djuren behövde motioneras dagligen. Det ska göras snyggt i lådor; taket måste sänkas; bikuporna måste fladdra av aktivitet; någon måste följas. Livet på landet är en aldrig sinande virvelvind av hårt fysiskt arbete.
Från att vi var fem år gamla hjälpte våra föräldrar oss att lära oss att bära grisar, toma katter och fylla plåtburkar. Jag har alltid lärt mig värdet av att arbeta tillsammans i projekt. Om en lastbil lastad med 35 träd anländer för att planteras på vår gård, behöver vi din hjälp med att få dem placerade innan du kan kratta upp löven och kalla det en natt.
Ekonomin låter oss inte åka på semester. Jag minns att jag tillbringade en sommar på Böda campingområde i land. När jag fyllde 22 eller 23, efter att jag hade tagit mitt körkort, tog vi en tur till Paris.Charlotte arbetade otroligt hårt under flera år, turnerade flitigt och gjorde många resor som inkluderade långa arbetsdagar. Det här liknar att vara en liten babymamma. Hon tillbringade också en tid som ensamstående mamma till flera barn efter en särskilt traumatisk händelse.
