Christoffer Carlsson Författare – Stela poliser som börjar göra misstag, obesvarade mysterier och ett land i kris. Christoffer Carlssons nya kriminalroman “Brinn mig en sol” utspelar sig under tiden då Olof Palme mördades och den väcker frågor om skuld och etik. Vi kunde chatta en stund med författaren.
Det första mordet i Halmstadsförorten Tiarp inträffade i februari 1986. Palme skjuten i Stockholm är på samma natt varje vecka. Sven Jörgensson Tiarpsmannen, polischefen i Medan stad, sitter häktad efter att ha anklagats för att ha mördat landets statsminister.
Romanförfattaren Christoffer Carlssons nya bok, Brinn mig en sol, behandlar tunga ämnen som skuld och frälsning. Vad händer trots allt med anständiga män när de fattar dåliga beslut? Bokens berättare är en romanförfattare, och “tänk om”-frågan är vad som gav berättelsen dess gnista.
Varje gång letar folk efter något som får författaren att vakna till liv på sidan. Den här gången var det delvis min egen personliga biografi. Även om jag anser att man ska agera nyktert för säsongens skull, så tror jag också att ens egen biografi kan bli mer intressant om man bara justerar den lite. Jag funderade över min egen livsväg och vad som kan ha gått av stapeln.
Vad skulle jag ha fått om jag köpt mitt barndomshem om det lagts ut till försäljning? Det visade sig att mina frågor var relevanta för en viss händelse. Det finns inga enkla svar på frågorna, men det är en önskvärd egenskap hos en medmänniska. Romantik kretsar på liknande sätt kring en serie missöden utan någon enkel lösning. Men huvudkaraktärerna behöver en, och om de inte hittar någon kan de lika gärna bygga en.
Det är inte många som uppmärksammar vad som pågick i Tiarp den kvällen 1986, åtminstone inte i början. Alla blickar riktas mot Stockholm och karaktärerna är desorienterade, fulla av sorg och oro. Allt har gått upp och ner under loppet av en enda natt.
Alla män hoppar på spaken. Det finns en känsla av att vi kommer att kunna gå framåt och bosätta oss igen som ett land om vi löser det här problemet först. Därefter testas händelser som Ebbe Carlsson-affären och mselemördaren och den svenska självbilden, samtidigt som karaktärernas jag testas, säger Christoffer och fortsätter:
Sven börjar undra vem han egentligen är. Är han en laglydig polis, eller delar han ansvaret för någons död.Det svenska nyhetsprogrammet Tidsandan diskuterar samspelet mellan romanens karaktärer.Det faktum att vi är människor är vårt ansvar; det är där den moraliska höjden är.”
Christoffer började arbeta med romanen under vintern 2018, nästan två år innan utredningen om mordet på Palme avslutades med en presskonferens som enligt många svenskar inte gav några tillfredsställande svar.
För en vanlig medborgare eller man skulle detta ha varit deprimerande nyheter, men för en författare skulle det ha varit fascinerande. Det var ett tecken på att jag hade fattat något väsentligt med romanen och fått tankesättet och känslorna kring Palmemordet anmärkningsvärt korrekta.
Till exempel i Christoffers första bok skriven i Hallandssviten, Järtecken, möter läsaren Vidar. Huvudpersonen i den första boken är Vidar, en ung man och polis som frivilligt ställer upp för att utreda och ställa de ansvariga för brott inför rätta. Istället lär vi känna honom i Brinn mig en sol inte bara som ung 2019, utan som infödd svensk, full av frågor om framtiden.
Han försätts i en extremt svår moralisk situation. Han är polis i staden Järtecken, och han kommer att försöka rätta till eventuella fel till varje pris. Eftersom hans egen livshistoria står på spel utövar han betydligt mer press i Brinn mig en sol.
Frågan om etik är central i romanens handling, och det är uppenbarligen något författaren har funderat mycket på.Någonstans i berättelsen säger en karaktär, “man är ju bara människa.” Det här är något jag har tänkt mycket på. Hur mycket spelrum har man för att ursäkta vad man vill? Har vi inga hårda och snabba värderingar? Det faktum att vi är människor är vårt ansvar; det är också där den moraliska höjden är.
Böckerna i Hallandssviten utspelar sig i författarens barndomsberättelser. Hans tidigare böcker om Leo Junker är storsäljare i Stockholm, men han har inget intresse av att skriva om storstäder som New York eller Tokyo.
Det finns bara två ställen som rör författaren i mig. Den första är min nuvarande bostad i Stockholm och den andra är dit jag reser. Jag tror att våra uppväxtår, händelserna som hände där och de relationer som skapades där för alltid kommer att förbli ett mysterium för oss.
Min terapeut skulle definitivt tacka ja till det, haha! Jag känner att skrivandet har hjälpt mig att förstå vad som var så avgörande där.Däremot har jag en känsla av att det inte kommer dyka upp där heller. Jag vet att den finns där för jag går alltid förbi den, men den finns faktiskt inte där.
Jag tror att skrivandet har hjälpt mig att komma överens med det faktum att den delen av mitt livs berättelse är utöver det vanliga.Ja, det är det som orsakar den effekten. Särskilt när det gäller våld som fenomen.
En av de första sakerna en kriminolog lär sig är att våld ofta är resultatet av mycket mänskliga känslor och motiv som kärlek, tillit, lojalitet, stolthet och rädsla. Det grundläggande perspektivet har varit mer användbart för mitt skrivande än mycket av det jag lärt mig inom kriminologi.
