David Thurfjell Familj – Det empiriska fokuset i min forskning har varit på tre områden: Shia-islam, romersk-katolsk pingstkristendom och sekulariseringen av Sveriges dominerande kultur. De två första av dessa regioner delar karaktären av att vara religiösa kulter som innehåller element av djupt kände ritualer. Mina studier har främst varit inriktade på nuet.
Living Shi’ism: Instances of Ritualization Among Islamist Men in Contemporary Iran är den viktigaste bok jag har läst som ett resultat av mitt intresse för shia-islam (Brill, 2006). I detta möter vi en grupp iranska revolutionärer i Isfahan och pratar om deras dagliga liv som aktivister på gräsrotsnivå. Utifrån intervjuer och fältanteckningar diskuterar jag informanternas religiösa liv utifrån en mängd olika teoretiska perspektiv.
Kopplingar till auktoritet, kroppslig erfarenhet och meningsbildning pekas ut för särskild uppmärksamhet. Med tanke på att informanterna spårades i ett helt decennium avslöjar boken också mer gradvisa förändringar i deras religiösa och politiska glöd. Intresset för iransk shiism har också lett till en handfull artiklar som fokuserar på ämnet.
Sådana verk inkluderar “Do’a-ye Komeil” (1997), “Rite and Identity” (2002), “Narcissism’s Highway” (2003), “The Ambiguities of Islamism” (2009) och “Emotion and Self-Control” (2009). Nära framtiden kommer jag att vara projektledare för studien med titeln “Förhandlingsmyndighet i modern shia-tanke och praxis”, där sex forskare från Sverige, Norge och Danmark kommer att delta. För min del av projektet genomför jag en etnografisk analys av karismatisk religiös auktoritet i Iran.
Det växande intresset för islam i Europa har också lett till ett antal artiklar som diskuterar muslimer på ett mycket stereotypt sätt, särskilt shiamuslimer. Några exempel på sådana verk inkluderar “Shia” (1999), “Modern Marriage” (2003), “Shiitisk Islam” (2008), “Ismailite Islam” (2008) och “Daudi Bohri Islam” (2008).
Muslimernas svåra situation i Europa diskuteras i “The Struggle to Stay on the Middleground”, som publicerades 2010, om än med ett mer analytiskt fokus. Mitt intresse går som en röd tråd genom allt jag har skrivit: samhällsvetenskapen, religionens roll i att hantera och artikulera detta ämne, och skärningspunkten mellan de två.
Kanske var det studiet av minoriteter och omvärlden som väckte mitt intresse för romarna. Studiet av den romersk-katolska kyrkans förföljelse har blivit mitt andra huvudsakliga empiriska fokus. Avståndet från iransk shia-islam till romersk-katolsk pingst är stort, och det har utan tvekan krävts en hel del läsning för att komma fram till denna synvinkel.
Min egen personliga övertygelse att det är fördelaktigt för religionshistoriker att ha forskningsbaserad kunskap om mer än ett område driver mitt resonemang. Det finns många likheter mellan pentekostalism och islam som gör det möjligt för en förståelse av en tro att förbättra ens grepp om den andra. I båda fallen ligger till exempel fokus på humoristiska försäkran spetsade med en skvätt intensiva känslor.
Båda fallen innehåller tung politisk och ekonomisk analys. Vidare har min forskning om romersk-katolsk pentekostalism varit en expansion av det arbete jag gjorde för min doktorsavhandling, både teoretiskt och metodologiskt. Intervjuer och deltagande observation har varit de vanligaste forskningsmetoderna i båda fallen.
Min forskning om den romerska vexillologin har hittills gett fyra artiklar, en monografi och en reviderad antologi. Det romska upproret diskuteras i en mängd olika artiklar, bland annat “Pentecostalism and the Roma: cultural compatibility and ethno-genesis” (2009), “The Performance of Identity.
Universalist Christianity vs Romani Particularism I dessa artiklar ger jag utrymme för diskussioner som berör men inte riktigt stämmer överens med analysen som presenteras i boken; dessa inkluderar bland annat undersökningar av de romerska samhällenas maktstrukturer och en mer allmän funktionalistisk granskning av det romerska samhället som helhet.
Min avhandling publicerades som en bok med titeln “Faith and revivalism in a Nordic Romani community: Pentecostalism among the Kaale Roma” (I.B. Tauris, 2011). Med utgångspunkt i ett omfattande fältarbete utfört bland de finska så kallade Kaale Romer i Sverige och Finland diskuterar jag vilken roll pingstväckelsen, och mer specifikt starka känsloriter, spelar i ett urval informanters liv.
Förargelsen är kopplad till den allvarliga marginaliseringen av det romska samhället i Kaale. Majoritetskulturens krav på assimilering och den romska gemenskapens krav på att bevara sin kulturella identitet står i strid med varandra, och den information som presenteras här försöker överbrygga den klyftan.
Eftersom dessa krav är ouppnåeliga på kort sikt behöver det finnas ett forum där den resulterande konflikten kan diskuteras länge och lösas. Enligt de resonemang som jag för i boken är Pingstkyrkan förutbestämd att bli en sådan plats.
Trots det stora intresset för den romska pingstväckelsen har ännu ingen vetenskaplig bok tagit sig an utmaningen att beskriva detta fascinerande fenomen ur ett verkligt globalt perspektiv. För att ändra på detta sammankallade jag ett symposium i november 2009, där trettio forskare från hela världen träffades för att producera en vetenskaplig antologi om den romska kulturens världsomspännande spridning.
Symposiet är över och vi har ett manuskript fullt av korta artiklar som just nu revideras. Den här boken heter Romani Pentecostalism: Gypsies and Charismatic Christianity, och jag redigerade den tillsammans med min vän och kollega från Storbritannien, Adrian Marsh.
I Sverige har ämnet sekularisering stigit till nivån av ett hett ämne. Utvecklingen av de negativa attityder till religion som kännetecknar kulturen hos Sveriges sekulära majoritet fascinerar mig, och jag hoppas kunna lära mig mer om detta ämne här.
På detta område skrev jag monografin “Det gudlösa folket: de efterkristna svenskarna och religionen” (Molin & Sorgenfrei/Norstedts, 2015), där flera aspekter av den religiösa övertygelsen hos Sveriges sekulära majoritet diskuteras och sätts in i historiska sammanhang. . Några av de ämnen som diskuteras inkluderar författarens starka sekularistiska självbild, hennes antipati mot buddhismen och hennes tvivel om kristendomens inre liv.
En röd tråd i mina samtal med Sveriges efterkristna majoritet är deras uppskattning av naturen som en källa till existentiell uppenbarelse. Jag är på väg att leda ett internationellt forskningsprojekt som syftar till att belysa detta fenomen i norra Europa.
