Elisabeth Åsbrink Familj – Hon refererar till sig själv som en “enorm europeisk röra”. Elisabeth sbrinks familjehistoria påverkade i hög grad vem hon är som individ och som författare. I sin nya bok beskriver hon tre kvinnor från sin mörka sida. I likhet med de allra flesta människor har författaren Elisabeth sbrink isolerat sig mer än vanligt på sin ö. Skicklig betyder att hon redan hade planerat att göra det för att skriva sin senaste bok.
Jag skulle ha tillbringat tre veckor på Capri och fått det sista gjort ordentligt. Nu är jag hemma i Stockholm. Grejen fungerar ganska bra med det. Hon har arbetat på den nya boken i hela sitt liv, men hon var tvungen att byta genre för att kunna skriva den.
Hans tidigare böcker har behandlat tabubelagda ämnen som nazism, nationalism och den idealiserade bilden av Sverige. Nu har hon skrivit om sin familjs historia ur ett mer samtida perspektiv, och hon har valt att göra det i form av en roman. Berättelsen kretsar kring tre kvinnor från tre olika generationer och tre olika platser. Boken heter “vergivenheten”.
Vilken persons ansvar är detta? – Vems övergivenhet? Jag vill inte förklara rubriken, men du bör tänka på det när du läser. Även om det kan vara en trevlig upplevelse att skriva om sin familj, rekommenderas det inte under långa perioder. Utlämnande.
För det är ingen bra idé att försköna eller försköna när man skriver. Hon har redan skrivit om sin fars liv i sin bok från 2016, “1947”. Han var en judisk ukrainare som tillbringade krigsåren på ett tyskt barnhem för barn vars föräldrar hade dödats av nazisterna. Långt därefter reste han till Sverige för att träffa Elisabeths mamma.
Hon föddes i den staden. Hans mor var en tysk protestant och hans far var en judisk spanjor från Thessaloniki, Grekland. Det är lite jobbigt att tänka på Elizabeth sbrink som en stor europeisk härskare.Jag kommer från en mänsfamilj som av olika anledningar tvingats lämna sitt hemland.
Jag skulle vilja lära mig mer om min familj, som förkroppsligar viktiga aspekter av Europas förflutna. Och samtidigt deras unika personligheter och egenheter. Plågade tankar och känslor, med det ryter jag, säger hon med ett litet morrande.
Det är omöjligt att överskatta effekten av hennes familjs historia på hennes egen utveckling. Det återspeglas också i förordet till den nyligen utgivna boken “Order som gjorde Sverige”. Det är där hon börjar försöka förstå landet hon föddes i men har känt till länge att hon inte riktigt tillhör.
Mina föräldrar kunde inte bry sig mindre om jag är född på Sahlgrenska eller att jag är född i Strömstad. Enligt medborgarskapslagar som bygger på föräldrarnas ankomst, ibland känd som “blodsprincipen”, var jag dock inte medborgare när jag föddes 1965. Vad detta säger om Sveriges gränspolitik gentemot oss och dem är oklart. .
Den platsen har varit den avgörande faktorn i mitt liv. Elisabeth sbrink inledde sin karriär som journalist och bidrog på kanaler som Sveriges Radio och SVT:s Uppdrag granskning. Det blev tydligt att detta ansträngande reportage, som kräver en hel del research, var hennes nemesis.
Av den anledningen är jag en nordlig typ av människa. Att söka på nätet efter svar är en sak, men att läsa igenom bibliotekets arkiv är en helt annan upplevelse. I arkiven kan du hitta saker du aldrig visste fanns.Det var då hon upptäckte att Ingvar Kamprad hade klassats som nazist 1943 och hade återförenats med den svenske fascistledaren Per Engdahl efter kriget efter att ha läst motsvarande inlägg i Allmannna säkerhetstjänsten. Det är vad hon skriver om i det mycket hyllade Augustpriswinnaren-stycket med titeln “Och I Wienerwald str träden kvar” (2011).
Elisabeth sbrink har alltid skrivit, men det tog ett hårt grepp innan hon bestämde sig för att göra författarkarriär. För tretton år sedan gick jag igenom en särskilt stressig period som så småningom yttrade sig i en fysisk sjukdom. Jag stannade inne i sex månader; Situationen var verkligen dramatisk, och jag och mina söner var oroliga för att jag inte skulle klara det.
Tyvärr gick det inte. Och när hon inte gav upp insåg hon att rädslan inte kunde kontrollera henne längre. Det hon egentligen ville göra var att skriva, så det borde hon. Jag är tacksam för krisen som lärde mig hur kort livet är. Allt som inte var väsentligt blev så. Jag slutade gå på fyllefester med människor som jag inte gillade att vara med. Det kändes mer meningsfullt att stanna inne och se en film med barnen medan de mumsade på popcorn.
På någon nivå mognade Elizabeth sbrink och fick en större aptit på livet. Hennes nya rutin innebar att “göra det som är intressant” och “säga nej” till det som var tråkigt.
Det låter kanske lite överdrivet, men jag tycker att du ska anta den inställningen. Mycket roligare kan man ha i livet nu. Att söka efter relevant historisk information är en betydande del av mitt jobb.
När vi kommer fram till lägenheten är det ingen där för att hälsa på oss. Vi ringer upp den före detta gästen som just nu väntar i bilen medan han reser från kontoret där han hämtade nycklarna till sin nya lägenhet. Han ropar och skriker och skriker över det förkrossade flygbolaget, men han försäkrar oss att han är där om mindre än tjugo minuter.
Fem minuter senare hör vi hans dån i trappupppgngen. Han kommunicerar just nu med ett flygbolag som just nu ligger långt från Kungälv. Han brukar ringa och skrika åt dem var femte dag. Helt utmattad ligger han på gränsen till sömn.
Vi plockar upp den första boken och lyssnar när han förklarar för sig själv varför saker och ting inte kan gå i den här riktningen och varför han åtminstone borde polisanmäla flygbolaget. Vi skickar iväg honom för att göra en ny runda roligt med förväntningen att den kommer att fyllas med oförglömliga upplevelser.
Av någon anledning insisterar hon på att identifiera sig som en massiv europeisk röra. Hennes familjehistoria har haft en djupgående inverkan på Elisabeth sbrink som individ och författare. I sin nya bok beskriver hon tre kvinnor som delar hennes mörka sida.
Liksom de allra flesta författare har Elisabeth sbrink isolerat sig mer än vad som är typiskt på hennes ö. Tricket är att hon redan hade idén och tänkte göra det hur som helst så att hon kunde skriva klart sin senaste bok.
Jag skulle ha tillbringat tre veckor i Capri och fått det sista gjort ordentligt. Just nu slappar jag hemma i Stockholm. Det fungerar riktigt bra. Hon har arbetat på den här nya boken i hela sitt liv, men hon var tvungen att byta genre för att kunna skriva den.Nu har hon valt att skriva en roman om sin familjs historia, vilket hon gör ur ett helt och hållet modernt perspektiv. Berättelsen kretsar kring tre kvinnor från tre olika generationer och platser. Det svenska namnet på denna bok är vergivenheten.
Vilken persons ansvar är detta? – Vems övergivenhet? Det är något att tänka på när man läser; Jag ska inte förklara rubriken. Men att skriva om sin familj är ett trevligt tidsfördriv. Utlämnande. För det är ingen bra idé att försköna eller förvränga saker när man skriver.
I sin bok från 2016, “1947”, öppnar hon upp om sin familjehistoria, inklusive sin fars liv. Han var en judisk ukrainare som tillbringade kriget i ett tyskt skydd för barn vars föräldrar hade dödats av nazisterna. Efter en tid reste han till Sverige för att träffa Elisabeths mamma.
Hon föddes i den staden. Hans mor var en tysk protestant och hans far var en spansk jude från Thessaloniki, Grekland. Det finns en viss sanning i tanken att Elizabeth sbrink ser sig själv som en stor europeisk härskare.
Jag kommer från en familj full av män som av olika anledningar tvingades lämna sitt hemland. Jag skulle vilja försöka förstå min familj, som sträcker sig över stora delar av Europas förflutna. Och samtidigt deras unika personligheter och egenheter. Hon sprattlar då, “Förträngda minnen och lögner, sant roar jag mig med.”
Det återspeglas också i förordet till den senaste publikationen “Order That Made Sweden”. Till att börja med försöker hon förstå landet hon föddes i men har länge vetat att hon inte riktigt tillhör.Mina föräldrar kunde inte bry sig mindre om jag är född i Strömstad och uppvuxen med Sahlgrenska. Men enligt medborgarskapslagar som bygger på föräldrarnas ankomst, ibland känd som “blodsprincipen”, var jag inte medborgare när jag föddes 1965. Det säger något om hur Sverige hanterar gränsen mellan oss och dem. Hela mitt liv har formats av det ögonblicket.
Elisabeth Sbrink började sin karriär som nyhetsreporter och bidrog till kanaler som Sveriges Radio och SVT:s Uppdrag granskning. Intensiv rapportering som kräver en hel del utredning verkar vara hennes specialitet.Enligt denna definition är jag en nordbo. Att titta igenom ett arkiv är en helt annan upplevelse än att göra en webbsökning för att få de svar du söker.
Det var då hon upptäckte att Ingvar Kamprad hade stämplats som nazist 1943 och hade återförenats med den svenske fascistledaren Per Engdahl efter kriget efter att ha läst motsvarande inlägg i Allmannna säkerhetstjänstlagen. Om detta skriver hon i det hyllade Augustpriswinnaren stycke med titeln “Och I Wienerwald str träden kvar” (2011).
Elisabeth sbrink har skrivit så länge hon kan minnas, men det tog ett litet tag innan hon bestämde sig för att göra författarkarriär.För tretton år sedan gick jag igenom en riktigt svår tid känslomässigt och mentalt, som till slut visade sig i en fysisk sjukdom. Det var väldigt dramatiskt, och jag och mina söner var oroliga för att jag inte skulle klara mig. Jag låg i sängen i sex månader. Det visade sig förstås vara sant.
Men när hon inte gav upp insåg hon att rädslan inte kunde kontrollera henne längre. Hon var tvungen att skriva eftersom det var det hon ville mest av allt. Jag är tacksam för krisen för den fick mig att inse hur kort livet är. Allt som inte var helt avgörande blev prioriterat. Som ett resultat slutade jag att träffa människor som jag inte kom överens med och gå på fester där det förekom en hel del fylleskämt. Det kändes mer meningsfullt att vara inne med barnen, se en film och äta popcorn hemma.
Hennes nya rutin bestod av “gör det du tycker är intressant och säg nej till det du tycker är jobbigt.”
Det kanske låter lite löjligt, men jag tycker att du ska inta en sådan attityd.Kanske är en comeback för dessa kablar i horisonten. Måste också vara mindre svårt att sälja till elbilsägare.
Dessa sprider sig; numera går nästan varje nysåld bil på el. Det är ganska sofistikerat. Jag har drivit en elgenerator på egen hand i några år nu. En chansning, eftersom min exponering för elektriska ledningar var begränsad till Märklin-leksaker i min ungdom.
Eftersom jag noggrant överväger min bostad, köpte jag nyligen en laddhybrid utrustad med en bensinmotor. Jag menar, när man trampar botten på tallriken med över tvåhundra hästar är det ganska sött. Ta kontroll över en traktor på en halv sekund.
Enligt försäkringsbolagen uppstår ökade parkeringsböter när förare reagerar oberäkneligt på gaspedalen. Var uppmärksam vid parkeringsplatser om du stöter på ett återkommande elfordon.
