Emma Schools – Hennes sex barn räddades av Emma Schols när hon sprang tillbaka in i det flammande huset iförd bara sina trosor. Oddsen var staplade mot henne, men hon fortsatte med brännskador som täckte 93 % av hennes kropp. Hon fick titeln Årets livräddare 2020 på Svenska hjältargalan förra månaden.
Det värsta scenariot inträffade i september i år. Hon sov ensam med sina sex barn, 31-åriga Emma Schols. Två av hennes yngre söner, som var nere i villan, väcktes plötsligt av ljudet av en eldsvåda.Efter dem upptäckte jag att de precis hade gått upp och somnat om.
Då skulle jag inte ha insett hur illa det skulle vara förrän det hände mig. Schols sa till Aftonbladets Angelica hagen, “Min enda tanke var att få ut pojkarna som hade tagit sin tillflykt i lekrummet.”Jag skyddade pojkarna från skada genom att kasta mig framför dem.”
Hela min rygg kändes som om den brann när lågorna träffade mig. Men jag höll ut. Eftersom jag inte ville ha tillbaka dem kastade jag ut pojkarna genom ytterdörren och låste in dem. Deras rädsla var påtaglig.
“Gå ut på balkongen”, ropade Emma till barnen på de övre våningarna.
“Vid den tidpunkten stod hela trapphuset i brand. Medan jag funderade på omöjligheten av nästa steg kom jag ihåg att fyra av mina barn fortfarande satt uppe ovanför mig. Trots den tryckande värmen utanför började fotsulorna falla av. Dessa saker är som trådar som hänger från en takfläkt.”
Nellie, vår 9-åriga dotter, hoppade från sitt rum för att springa till en granne för att få hjälp. Sonen William, 11, försökte sänka en stege så att de återstående överlevande kunde ta sig ut.Mitt utseende på balkongen möttes av häpnad av pojkarna.
Min kropp var täckt av öppna brännskador och jag blödde. Min hud på bröstet hade börjat flagna och mitt hår hade förvandlats till en kolbit.” Ettåriga Mollie, Emmas yngsta barn, fanns ingenstans på balkongen.Sönerna på balkongen försökte hindra Emma från att återinträda i det flammande inferno de just lämnat. Han kunde känna hennes beslutsamhet när hon drog sig längs golvet och in i sovrummet.
“Jag kunde inte andas på grund av den tjocka, skadliga smogen.” Trots att jag var utmattad kunde jag genom diset urskilja Mollies skräckslagna rop i hennes spjälsäng. Det var vid den tidpunkten som jag kände en enorm våg av energi och kunde resa mig upp och lyfta henne.” “Jag hade ingen filt, inget skydd, bara mig själv och min mammas hjärta”, minns Emma, som lämnades ensam. i isande kyla.
Med Mollie kändes det som om mina fötter satt fastklistrade vid varje steg när vi tog oss ner för trappan. “Jag blödde helt enkelt.” Emma föll till marken vid det allra sista steget.Som om all smärta hade kommit på en gång, skrek jag av smärta. Det var så pinsamt.
Så fort barnen var borta insåg jag att jag nu kunde dö. Och precis innan hennes bortgång gav hon ett löfte till William, det sista av hennes barn som skulle skiljas från henne: “Jag lovar att jag kommer hem snart.” Under min vistelse på sjukhuset blev detta löfte mitt mantra.
Inget av de sex barnen skadades på något sätt. Efter att ha lagts i respirator i tre veckor var Emma på väg att gå bort från sitt tillstånd. Till och med 90 % av brännskadorna är extremt sällsynta att överleva. Totalt hade 93 % av Emmas kropp förstörts.Emma kämpade för att tro på sjukhuspersonalen. Deras rädda reaktion på minnet hade etsat sig in i deras sinnen. De fick komma och hälsa på först efter en och en halv månad.
“Det var fantastiskt, men också utmanande. Lilla Mollie hade ingen aning om vem jag var. Det var den svåraste delen. Hon var stenhård på att inte komma och träffa mig. Detta är något jag kan förstå med tanke på det stora antalet apparater och slangar som är inblandade. ”