Jan Albert Familj – Jan Albert, överläkare och professor i mikrobiologi och infektionskontroll vid Sveriges Karolinska Institutet, föddes den 16 februari 1956. Sedan han tog sin läkarexamen på 1980-talet har Alberts huvudsakliga forskningsinriktning legat på hiv. Han hedrades av HIV-Sverige för sin studie 2014.
1983 tog Albert sin läkarexamen från Karolinska Institutet. 1985 avslutade han sin specialtjänst på Folkhälsomyndigheten, där han hade engagerat sig i och börjat utreda hiv och aids. Som ett erkännande för sitt arbete inom området hiv-forskning, och mer specifikt för sin demonstration i studien “Infectiousness in treated HIV-infektion” att “de som har en välanpassad terapi inte överför
Hans fokus på klinisk virologi förstärktes efter att han doktorerade inom området vid samma institution 1990. När han först började på fakulteten vid Karolinska Institutet 1992 utsågs han till docent; 2006 befordrades han till professor inom området smittskydd.
Alberts vetenskapliga intressen inkluderar, men är inte begränsade till, överföring, immunundandragande, resistens och kroniskhet av virus inklusive HIV och enterovirus.Inom området för molekylär infektionsspårning av HIV-patienter är han bland de mest eftertraktade experterna i världen. Professor Jan Albert håller dock inte med om kriminaliseringspraxis. Han menar att människor som lever med hiv inte bör stigmatiseras.
Foto av Martin Stenmark, med professor Jan Albert.Skriven av Cecilia Odlind och ursprungligen publicerad i 2018 års nummer av Medicinsk Vetenskap, nummer 4. De första kända fallen av aids publicerades i media i början av 1980-talet.
Sjukdomen var dödlig när den upptäcktes. Det rådde en allvarlig brist på information om viruset. På samma sätt, 1985, befann sig nyligen utexaminerade läkaren Jan Albert i “perifer utbildning” vid Statens Bakteriologiska Laboratorium (nuvarande Folkhälsomyndigheten). Jag har anslutit mig till de som var pionjärer för kartläggning av hiv/aids.
Eftersom så mycket var okänt och återverkningarna så allvarliga och märkbara var de inblandade forskarna tvungna att ha mycket pionjäranda. Jag arbetade också en del på Roslagstulls sjukhus där jag deltog i några ganska intensiva diskussioner. Han har bidragit till insatsen med över 200 vetenskapliga studier. med de första patienterna som gick bort utan vårt ingripande.
Dessa minnen finns fortfarande med mig. Enligt Jan Albert är patienten och personen bakom proverna och forskningen det som betyder mest. Sedan dess har forskning lett till betydande förbättringar för människor som lever med hiv/aids.
De som har insjuknat i hiv i dag måste ta medicin resten av livet, men förutom det skiljer sig deras liv inte så mycket från befolkningen i övrigt. Det som har fascinerat Jan Albert mest med viruset är hur det utvecklas och utvecklas.
Som virus är HIV ökänt för sin förmåga att snabbt anpassa sig till nya miljöer. Det är en viktig faktor i det faktum att inget vaccin ännu har utvecklats. Att viruset kunde undvika behandling genom att ändra sin form och så småningom utveckla resistens hjälper till att ge ljus över varför det tog så lång tid att identifiera mediciner som effektivt motverkade det.
Dagens behandling består av en cocktail av minst tre olika mediciner. Viruset försvinner inte efter behandling, men det kan inte längre replikera. Eftersom viruset utvecklas snabbt, är varje patients fall olika.
Detta får så småningom egenskaperna hos ett fingeravtryck. Enligt Jan Albert kan spåra ett viruss historia av överföring göras genom att leta efter förekomsten av specifika biomarkörer på varje virus. Antalet svenskar som är hiv-positiva men omedvetna om sin status är en akut fråga som behöver besvaras. Varför har vissa människor ignorerat sina symtom av läkare.
De utgör faktiskt ett avgörande segment eftersom de genom att vägra behandling utsätter andra för fara att drabbas av sjukdomen och sprida den vidare utan att ens inse att de själva har den.Målet med vår studie är att fastställa hur länge en person har varit en mörk person genom att bestämma när infektion först ägde rum. Enligt Jan Albert försöker vi också uppskatta antalet berörda personer.
Forskarna hoppas att de genom att lära sig mer om dessa människor kanske kan avgöra varför så många av dem går igenom livet utan att någonsin få en diagnos. Förhoppningen är att de ska kunna lokaliseras och ges behandling.
Molekylär epidemiologi, studien av hur ett virus sprider sig över en befolkning, är ett underutnyttjat verktyg för att kontrollera epidemier, enligt Jan Albert. Enligt Jan Albert skulle det vara möjligt att spåra dessa individer om samhället och rättssystemet ändrade deras perspektiv och behandlade hiv som vilken annan smittsam sjukdom som helst.
