
Johan Esk Sjuk – Johan Esk är en svensk sportskribent född på 60-talet. Sedan 2004 (2021) har han varit anställd på idrottssektionen i Dagens Nyheter som krönikör. 2008 vann han en trofé för bästa fotbollskrönikör från tidningen Fourfourtwo, som citerade hans “personliga och hängivna berättarröst” som orsaken.
Dessutom har Johan Esk varit ordinarie i sportpanelen i det svenska tv-programmet Gomorron Sweden. Esk medverkar i 2013 års dokumentärserie Den andra sporten på Sveriges Television. I den här artikeln sammanställer vi de olika artiklarna som skrivits om Johan Esk. Fotbolls-VM 2018, EM i handboll 2018 och Sveriges jakt på medaljer är alla serier av berättelser värda att läsa.
Artiklar om Johan Esk diskuterar också flitigt vinter-OS, alpin skidåkning, Stockholm och Storstockholmsområdet. Ämnet vänds på huvudet en vecka efter att Dagens Nyheters Johan Esk plockat upp den falska sportiga “offerjackan” och frågat “varför kan bara idrotten fokusera på diktaturer?” Sannolikt menad som en polemik mot kulturchefen Björn Wimans kritik av elitidrottsmarknadens medverkan till korruption.
Den mångårige sportchefen/kolumnisten vid den liberala publikationen insåg förmodligen inte att han ställde sig på Jimmie Kessons sida genom att vägra välja sida i tvisten mellan Putin och Ukraina. Grattis, DN, till den skrämmande sporttoppen. Överraskande nog räckte det med att Johan Esk lyckades bekräfta intrycket av en sportkrönikör vars principer och intellekt (och musiksmak) var unika för slutet av 1980-talet.
Även om jag inte tycker särskilt mycket om ukrainsk sport (jag är inte ett fan av deras rasistiska herrfotbollsklubbar, hockeyspelare, dopade vinteridrottare etc.) så anser jag att alla har rätt att leva i ett fritt land, trots att vad Putin säger och trots Esks svaga indirekta vädjan. Uppenbarligen borde inte resten av världen samordna några sportevenemang med Ryssland just nu.
Om en månad spelar Ryssland inte mot Polen i VM-kvalmatcher och om vi kan slå Tjeckien i Friends första match spelar vi inte heller mot Sverige. I händelse av att Sverige och Polen möts har värdlaget ett klart övertag. På grund av Putins regims starka grepp om landets sportindustri anser jag också att klubblag inte bör byta med ryska klubblag eller elitidrottare.
I ljuset av det faktum att andra anställda på samma företag slumpmässigt dödar människor i Ukraina, hur underhållande är det att spela mot arméns basketlag, CSKA? De där basketbollarna är fläckiga med blod. Oavsett hur du räknar upp dem, har ryska klubbar ingen verksamhet att tävla utanför. Likaså borde hockeylag som finska Jokerit eller lettiska Dynamo Riga som har sålt sig själva till ryska intressen inte tillåtas fortsätta spela i den ryska ligan.
Och det borde inte finnas någon belöning; om du sålde dig själv till Putin och valutan måste du stå fast nu. Om en månad eller två kommer det inte att verka så långsökt att ha Champions League-finalen i St. Petersburg, där Putin är populär bland fans, sponsorer och UEFA-tjänstemän. Esk tycks i sin oskyldiga okunnighet inte inse återverkningarna av fotbollspampornas gräns för moral och värderingar, utan hurrar istället för Sverige och allt det stora OS-guldet i en explosion av toknationalism.
Eller, mer troligt, han tror att sport och politik inte går ihop. För vad det är värt, delas Esks uppfattning av ett ansenligt antal av Rysslands långvariga idrottsadministratörer och tsarer, som tror att idrotten används som ett politiskt verktyg av dem som stödjer demokratiska fri- och rättigheter och som är emot att invadera fredliga nationer.
med motiveringen att de historiskt sett tillhörde Ryssland. Inget i Esks sinne är klart eller tilltalande, och det inkluderar detta. Tyvärr är sportmiljardärer inte de enda som skulle känna effekterna av en bojkott. Elanvändare i Europa skulle drabbas lika hårt. Många länder, särskilt Tyskland, är beroende av gasimport från Ryssland.
Det motsvarar cirka 30 % av all energiimport. Qatar, världens näst största producent av naturgas, har sagt att det inte kommer att kunna öka exporten avsevärt under de närmaste åren för att kompensera för nedgången i utbudet från Ryssland. Det är därför ironiskt att en begåvad krönikör kan röra människor med sina ord även när de inte håller med honom.
Enligt min egen uppfattning är följande personer i svensk kvällspress bland de bästa krönikörerna i landet: Olsson, Mats (kungen) Till banken, Simon (kan bli bättre på sikt, men Olsson är fortfarande chef just nu.) Som Natalia Kazmeirshka (stavning?) som hon rör, och det är det som räknas även om jag gör det’ gillar det inte. Drottning Linda Skugge! Ingen krönikör är överös med mer hyllning än hon, och det är ett bevis på hennes obestridliga framgång.
Halkar och faller, men slutar aldrig vidröraing. Den ökände Ulf Nilsson (gubbtjyven…) En sann “svart häst” som säger sin mening ogenerat. Han berör, oavsett om du håller med honom eller inte. Lasse Anrell (Olsson light) har höga ambitioner, men han driver dem inte längre till deras logiska slutsats. Är du överansträngd eller bara för egoistisk för att njuta av livet? Bestäm dig själv, jag har redan bestämt mig.
Ugly Old Man laddade upp detta ursprungligen. Förutom kanske Olsson och Guillou, som båda uppvisar tydliga dårtendenser på senare tid, är alla andra idioter. Det är en mediekliché att avfärda människor som “idioter” om de “rör i grytan” eller “väcker känslor”. Till följd av Skugge & Polskan läser jag inte längre Expressen; till följd av Lasse “Muppen” Anrell läser jag inte längre Aftonbladet; och till följd av Johan “Miffot” Esk läser jag inte längre DN.
Det verkar ologiskt att inte referera till en spade som sådan. skvaller Tillbaka i USA efter att ha besökt Ungern. Jag slänger ut bönor till alla sportskribenter som läser detta: Mats Olsson, den ende krönikören för tävlingen, har bestämt sig för att lämna för gott och Dagens Nyheters Johan Esk har anställts att ta hans plats. Oavsett om det faktiskt var sant eller inte, var det definitivt det mest underhållande ryktet om resan. Och Esk hängde hela veckan med Expressen-teamet.
