Melinda Jacobs Pojkvän – Hennes ansträngningar gör skillnad, och förändringens vindar blåser till hennes fördel. Melinda Jacobs ger dock aldrig upp kampen för sina övergivna barn och gör allt hon kan för att inget liknande det som hände hennes dotter Esmeralda någonsin ska hända igen.
Dagen går för Emma i Vadstena. Melinda Jacobs gör mycket trädgårdsarbete, tar med sina barn till fritidsaktiviteter, ser till att de kommer till skolan i tid, matar dem och byter blöjor. Efter utgivningen av hennes bok Hon hette Esmeralda i augusti 2021 har hon äntligen börjat landa igen. Boken som Melinda skrev tillsammans med Minna Tunberger har vunnit flera priser och har sålts i tusentals exemplar.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur väl det skulle tas emot. Män i alla åldrar har läst den, och många studenter på sociologi-, statsvetenskaps- och juridikprogrammen har rapporterat att de använder den som en del av sin utbildning. Det känns bra eftersom det är det som gör att vi kan undvika en upprepning av det som hände med Esmeralda, som Melinda uttrycker det.
Esmeralda, eller “Lilla hjärtat” som hon först kallades av den svenska socialtjänsten och sedan av hela svenska folket när de saftiga detaljerna om hennes död blev allmänt kända, bodde hos Melinda och hennes familj från det att hon var liten till just tre veckor.
I april i år skulle Esmeralda ha fyllt sexton. Hon borde ha packat skolväskan och börjat förbereda den första lektionsdagen i god tid innan sommaren var slut. Det blir ingen förändring; Esmeralda hade aldrig en chans att fylla sin fira. Istället upptäcktes hennes kropp i hennes biologiska föräldrars hem i början av år 2020, två månader efter att domstolen beslutat att det var här hon skulle bo.
Hon hittades medvetslös under en säng efter att ha skickats till sjukhuset för svår delirium och narkotika. De biologiska föräldrarna greps och mamman dömdes till åtta års fängelse för narkotikainnehav.
Efter att ha bestämt sig för att göra det gick Melinda ut offentligt med sin redogörelse för Esmeraldas tragiska död, hennes överväldigande sorg och ensamhet och hennes kritik av ett system som enligt hennes uppfattning prioriterar föräldrars rättigheter framför sina barns rättigheter till säkerhet och trygghet.
Kunskapen om dessa barn har varit mycket stor, vilket är det som har lett till fallets storlek och betydelse — det är trots allt en av de största rättegångarna om olovligt dödsfall i Sverige. Många jag har pratat med sedan dess vet inte att barn ibland inte kan leva med sina biologiska föräldrar. Dessa barn har aldrig fått en chans att lysa.
Allt som berör dem är höljt i hemlighet, och deras rättigheter har aldrig varit högsta prioritet för politikerna. Förslag om att stärka deras ställning har lagts fram under årens lopp, men hittills har de arkiverats i en byrålåda och ignorerats eftersom uppmärksamheten har ägnats åt andra frågor.
Melinda Jacobs Pojkvän : Martin “E-type” Eriksson
Melinda ville utmana människors antaganden om kunskap och rättvisa genom att berätta historien om Esmeralda, först i tidningen och sedan i bokform. Hon har ägnat de senaste åren åt att lobba för förändringar av ett system som enligt hennes mening inte prioriterar barns bästa. Ansträngningen har gett resultat. Lex Lilla hjärtat har ändrats fyra gånger, och varje gång har det fått mer kraft. De ytterligare fem blir verklighet den 1 juli i år.
Det jag har kämpat för hela tiden finns här. Det här är en riktigt stor sak, och det är därför jag bestämde mig för att berätta historien om Esmeraldas död i första hand. Inte alls det viktigaste i mitt liv. Inga nya hem för dessa barn, som alla är mellan ett och ett halvt och två år gamla, är, ja, historiska. Även om det är en viktig milstolpe att passera ligorna, måste man så småningom återgå till arbetskraften.
För att få en helhetsbild av till exempel sociala medier måste man titta på hela plattformen. För det är slöseri att öppna så många pubar om den nödvändiga sociala infrastrukturen inte följer med. Det börjar närma sig den punkt där folk bara sitter och gör så vidriga bedömningssamtal att det räcker för att få vem som helst att känna att de håller på att bli galna.
Regeringen godkände en studie under vintern för att hitta fördelar och förbättra situationen för barn som placeras i andra familjer än sina biologiska, till exempel i fosterhem. Melinda värdesätter utbildningen hon har fått som en viktig del av hennes pågående arbete, och hon har också bidragit med sina egna färdigheter och insikter.
Där ser vi bland annat hur vi kan uppmuntra fler att skapa bostäder som familjer och hur vi kan se till att de hemmen är säkra. Min förhoppning är att familjeföretaget ska ha nytta av träningen också, och inte bara vara en bricka i något spel.
Jag tror att det är viktigt att lyssna på oss och ge oss utrymme att prata om vad vi känner i en trygg miljö. Det är trots allt vi som känner barn bäst. Melinda hävdar att det finns ett akut behov av fler familjer. Hon hoppas att det kommande evenemanget ska belysa myterna kring familjer så att fler uppmuntras att agera.
Jag tror att många tror att för att bli en familj måste drastiska förändringar göras i ens livsstil: man måste sluta arbeta, man kan inte vara ensam, man måste ha specialkunskaper osv. Den mest avgörande faktorn är dock att kunna erbjuda omsorg och trygghet till andra. Dessa barn behöver vanliga familjer mer än någon specialiserad psykologisk kunskap.
Melinda blev nyligen inblandad i ett aktuellt fall med en 2,5-årig flicka som, efter att ha tillbringat hela sitt liv med sin familj, var på väg att flyttas tillbaka till sitt biologiska hem, där hon tidigare upplevt drogmissbruk och psykisk ohälsa. Ivo riktade hård kritik mot den sociala eliten i det belägrade samhället och planen slutade plötsligt flyga i sista sekund.
