Patrik Arve Föräldrar – Patrik Arve bildade Skull grindcore-bandet 1991 med bröderna Joakim och Glenn hlund. Bandet har officiellt bytt namn till Teddybears, och dess musik är nu en elektronisk rock.De har spelat i nästan 30 år.
Vi pratade med Teddybears gitarrist Patrik Arve om punkmusik, att jobba med de fräcka hlund-bröderna och att försöka återhämta sig från ett framträdande i Paris på 90-talet.Jag måste säga att det fungerar enligt beskrivningen.
Det går mycket bättre nu när vi alla blir äldre, men mina bröder bråkar fortfarande hela tiden och när jag går mellan dem är det som att två rovfåglar stormar rakt mot mig. När det händer blir blod mer irriterande än vatten.
Exakt. Plus, när ni är bröder kan ni prata om vad som helst. Äntligen börjar vi nå tjugoårsåldern. Alla saker blir betydligt mer sofistikerade. Jag har alltid varit en ung, pigg och formidabel kvinna. De människorna är de som alltid har varit lite som ett par bryggbröder med en hink och en spade. Är det du, Hajar du? Det är en riktigt stor kontrast; om du och jag skulle träffas just nu, skulle vi förmodligen båda skratta åt varandra. Men om du var min bror skulle trädgården stängas ner och vi skulle börja slåss.
Vi kommer att släppa nya album i år, varje månad. Och då kanske vi sätter ihop några låtar till ett album. Det kan vara typiskt till hösten. Det finns dock inga konkreta planer för det. Men du kan få hur många hattar du vill.
Alla använder media för att alla andra gör det. Vi skriver kod i datorer och om någon kommer på en bra idé som vi andra är överens om så implementerar vi den. Ibland säger vi det rakt ut, och andra gånger tänker vi “Åh, vad coolt det hade varit med en turkisk rappare på det där.” Sedan ringer vi upp en rappaspelare från Turkiet och lägger ner lite jobb. Men det börjar alltid med någons datorgenererade idé.
Jag hade varit medlem i bandets sånguppställning från första början. När det var humoristiskt skrev jag det. Ärligt talat, jag är riktigt bra på det. Men lust att sjunga och vara tondövsäker och allt det där andra som vissa låtar behöver just nu går mig inte på nerverna.
Och om jag gör det kommer lite tung jamaicansk rap att spelas i dina öron. Det är ganska häftigt att jobba som vi gör just nu. Dörren är vidöppen; vi kan göra vad vi vill. Vi behöver inga gitarrer bara för att Klas är musiker. Det är onekligen snyggt.
Ja, det är så det är. Det är en hög nivå genremässigt, men den måste klara ett ganska strängt test om vi vill att vi alla tre ska vara överens om att det är acceptabelt. Och vi är alla olika – i temperament och musiksmak. När musiken går genom det här finstämda filtret förvandlas den till Teddy Bears.
Inte alls; faktiskt inte alls. Vi gör alltid förändringar i den konstnärliga sidan av saker och ting. Det enda som blir lite på kant just nu är hattarna.Det är fascinerande att trots era olika musiksmak så jobbar ni alla tillsammans i samma band.
På vissa ställen gör det det dock. – Ja, men det finns några ställen där det verkligen börjar pirra. Jag är en reggaenöt som älskar crunk, men ändå vill de flesta i min omgivning lyssna på något annat. Men ibland möts vi, och då blir det Teddybears.
Målet har varit att blanda färger så att det får sitt eget unika utseende och känsla. Och överlag tycker jag att vi har gjort ett riktigt bra jobb med det. För mig verkar det som att vi har vår egen distinkta stil. Man kan inte säga riktigt att vi är vare sig punk, hiphop, pop eller reggae.
Visst, vi har haft några bråk under de senaste månaderna, men på det hela taget har det varit ganska lugnt. På festivaler och så. Sommartid innebär en ökning till 10–12 föreställningar. Vi har precis avslutat ett möte. En vändpunkt inträffade när vi äntligen började känna oss som vuxna män. Vi har alla gått ihop för en ny show och så. Det kommer faktiskt att bli ganska komiskt.
När jag reste runt i Europa med mina vänner försökte jag rymma från Paris. Jag fick grepp om hela filmen. Vi ville att han skulle gifta sig med den lilla flickan. Vi kunde dra av och tanka bilen ungefär en timme innan vi nådde Paris.
Jag blev full och drack alldeles för mycket vodka eftersom jag var övertygad om att vi inte skulle hinna till konserten ändå. På grund av detta blev jag ganska upprörd. Äntligen kunde vi skaffa ett fordon av någon osannolik anledning och gå vidare. Då blev jag så jävla besviken och försökte rymma. Men turneringsledaren tryckte in mig och vi spelade hur som helst. Det var det bästa vi presterat hittills. Det var väldigt coolt.
Jag tycker att det är en stor grej att bara gå upp och lämna familjen bakom sig. Det är officiellt; Jag är trebarnsmamma nu. Snart kommer jag att höra dödsstöten för det. hiphop, så de har bra musiksmak, men min bror tycker att de är halta. Eller rättare sagt, Nallebjörnarna tycker att det är häftigt att alla i skolan känner igen oss. Därefter blir de något mer aggressiva.
Det finns inga regler i Swedish Tiger Sound, så jag dansar precis som jag väljer. Men det finns ofta jamaicanska sångare närvarande också. Den är dock lite grövre och läskigare än nallar. Försök inte att finproducera. Och det är väldigt punkigt i Krios. Därför är det stor skillnad mellan de två. Och barnmusiken jag gör med bröderna Lindgren är upbeat pop. Har bråttom? Prova den svenska versionen.
