Petrina Solange Familj – Petrina Solange tar ett djupt andetag och står för att läka. Pizzeria Rex, som ligger längs en av Malmös mest trafikerade genomfartsleder, var en lokal favorit i ett decennium. Sedan restaurangen började servera vegansk pizza, och särskilt sedan komedipodden Mndag började spela in sina shower i pizzerians kök, har verksamheten sett en betydande uppgång. Kundkretsen består av stadens knubbiga studenter, hipsters med erfarenhet och de som uppskattar grov humor.
Petrina Solange använder grottan i sitt hem som ett extra boende tack vare mahognymöbler, biljardbord och doftande krukväxter. Här jobbar hon med sin pojkvän, serietecknaren Johannes Finnlaugsson. På söndagskvällarna släpper de sin podcast med hjälp av Armann Hreinsson. Pizza är billig och utsökt, inredningen är smakfull och ingen annan restaurang spelar en kontinuerlig spellista med R&B-hits från 90-talet. Ingenting kan göras, säger Petrina Solange, en dam som bor i det här området.
Hans förmåga att leverera skadat gods snabbt och utan att orsaka någon skada har blivit något av en symbol för honom. Det är precis så när man står där länge och stirrar tomt på publiken när de antingen skrattar högt åt skämtets punchline eller verkar som om de önskar att de kunde ha slutat skratta. Det finns inget spelrum där som jag tvingar fram. Hon hävdar att det är lätt att fastna i timmar av spänning och bli snurrig när man bevittnar publikens reaktion.
Stupp är det roligaste hon någonsin testat (och blivit beroende av), eftersom humor är roligt och folk gillar roligt. Punkt. Petrina Solanges redogörelse för hur hon först började använda stupp är kortfattad, okomplicerad och saknar all onödig analys. Om jag hade varit mer attraktiv, skulle jag nu kunna vara en inflytelserik figur; om jag hade varit mer slug, kanske jag nu är en vördad andlig ledare. För att säga det rakt ut, jag är nu inget sådant här. Men eftersom jag kunde stå på scenen och shimma så gick jag för det.
Hon har inga andra förklaringar än så. Det verkar vara Petrina Solanges syn på livet i allmänhet; varför komplicera saken? Så sant är livet. Jag tror att det är därför jag har dragits till standup-scenen. Hon är kompromisslös. Det är som ett mörkt moln som hänger över hela branschen. Du behöver inte komma från en prestigefylld teaterfamilj för att uppträda på en stand-up-scen.
Det var i den lilla salen i Kristianstad konserthus som Petrina Solange först drack skämt inför publik. Hon tog över den musikaliska ledningen, och det stora produktionsnumret man såg var ett samarbete mellan henne och hennes systrar. Vissa människor klumpade på gitarrer, medan andra skrev poesi. Jag var tillräckligt skicklig på både gitarr och piano.
Sedan bestämde jag och min vän att vi skulle skriva lite slapstick och sätta ihop en show. Jag tror att jag småätit lite för snabbt. När man känner sig orolig och överväldigad är det enkelt att agera irrationellt. Jag tycker i alla fall att det blev ganska bra till slut; Jag kan säga det för mig själv. Folk kom för att titta, och de var mest våra vänner.
Ingenting om hur Petrina Solange hamnade på musikspåret i skolan föreslog en framtid som professionell musiker. Mer än något annat var det den kreativa riktningen som drog in mig. Det fanns piano och gitarr i hennes hem i Degeberga, men hon gick aldrig i musikskola. Hon självlärde sig hur man spelar. Vi kan lugnt säga att ribban för inträde på musikscenen inte var särskilt hög. Däremot borde man vara intresserad av kreativitet i allmänhet, och det är det enda jag någonsin har vetat: att jag gillar att jobba med något kreativt.
Hon ser inte sitt första uppbrott som särskilt dramatiskt eller ödesdigert för hennes framtida karriär när hon ser tillbaka på det. Förväntan på att vara i centrum när alla stirrade på hennes sexighet var en härlig känsla. Därmed fortsatte Petrina Solange att skriva skämt på hemmaplan och provade på olika klubbar i Skne och Köpenhamn. Nej, det är bara grunden för en bra stand-up rutin. Du kan inte bara sola dig i din egen glöd; du måste resa dig upp och utföra dina shamanistiska ritualer inför en publik för att kalla ner gudarna.
Petrina Solange siktar på att skapa en värld där vem som helst kan inta scenen, få applåder och framföra sin egen hemgjorda schmaltz. Hon inser att det inte längre är nödvändigt att gå via etablerade mediebolag för att sätta sin prägel. Men hon förklarar att med dagens otaliga plattformar är det lättare än någonsin att hitta sina egna beundrare och en stöttande publik.
Mångfalden av alternativ som finns tillgängliga för dagens kreativa män och kvinnor fascinerar och förbryllar mig. Och etablissemanget kan inte längre avgöra “Du är bra; du är dålig” på samma sätt som det gjorde tidigare. Du får en chans, eller så gör du inte.
Det var från jazzscenen som Petrina Solange berättade hur stuppscenen uppstod vid ett tillfälle. Några jazzmusiker samlas för en jamsession och börjar spela tillsammans. Publiken är närvarande på grund av de oväntade ingreppen; de har ofta ingen aning om vem eller vad de kommer att höra. Å andra sidan är de medvetna om att de kommer att höra kvalitetsjazz. Samma setup kan hittas i standup, säger hon.
Många klubbar meddelar sin gästlista i förväg. Men med de mindre klubbarna, som vår som ett exempel, presterar man vanligtvis med en medioker laguppställning. I din roll som programledare har du ingen aning om vilka komikerna som kommer att dyka upp på förhand. Men du kan satsa på en trevlig kväll och alla kommer att ha det trevligt. Kanske inte för alla komiker eller alla vett, men det är inte meningen med humor.
Majoriteten av publiken på Under Jord, som hon är värd för i Malmö tillsammans med en handfull andra komiker, består av hårda fans som letar efter några grova och inte så ordentligt prisade skratt. Petrina Solange säger att det är dumt: ni komiker vet att allmänheten ofta har samma referensramar som ni.
