Pugh Rogefeldt Död – Svenske sångaren, gitarristen och låtskrivaren Anders Sture Torbjörn. Ja, da a da, ett av de första rockalbumen som gjordes på svenska, var hans breakoutalbum och gav honom en Grammispris 1969. CD:n spelades in med hjälp av Jojje Wadenius och Janne “Loffe” Carlsson. Detta band från 1970-talet gjorde en rad album som alla var enorma hits hos kritikerna. Med låten “Nattmara” tävlade han i Melodifestivalen 1978 och kom trea.
Han gav ut några album på 80-talet som till stor del ignorerades. Från och med 1990 ledde han rockbandet Grymlings till kommersiell framgång med två album. Rogefeldts “My Best for You” fanns med på det första av dessa album. Han tog en paus från att göra musik ett tag, men 1999 kom han tillbaka med countryalbumet Marathon. Efter ett kort uppehåll återförenades han och Wadenius och Carlsson för 2008 års album Vinn hjarta vinn.
Efter att ha gjort ett framträdande i programmet Så mycket bättre 2012 publicerade han sin självbiografi, 73: From 51 Main Street to Hog Farm, 2013. Det var 2021 som Pugh Rogefeldt bestämde sig för att lämna sitt jobb. Som rapporterats av Dagens Nyheter har 74-årige musikern Pugh Rogefeldt valt att säga upp sig. Orsaken till detta är kortikobasal degeneration (CBD), ett irreversibelt nervtillstånd som han har lidit av.
Han har återhämtat sig helt nu. Även medan han säger till DN att han är nöjd med sitt liv, säger hans vän Borit Hallin att han ofta har mardrömmar där han återigen uppträder på scen. Pugh Rogefeldt märkte för första gången symtom på sjukdomen under månaderna fram till hans uppträdande 2019 på Cirkus i Stockholm, som var tänkt att vara en retrospektiv av hans halvsekelkarriär som artist. Gitarristen Rogefeldt kunde inte uppträda under händelsen på grund av konstiga känslor i handen.
CBD, som fastställts av en efterföljande medicinsk undersökning, är ett problem som påverkar inte bara sväljning utan även minne, tal och jämvikt. Vilken tragedi, Rogefeldt dog “Allt i mitt liv har vänts upp och ner.” Borit Hallin hävdar att sjukdomen har spridit sig mycket snabbt. Denna nya information har fullständigt stört våra liv. Vi gör inga framtida förberedelser, utan föredrar istället att leva här och nu. Ett av de tidigaste svenska rockalbumen, “Ja, da a da” av Torbjorn “Pugh” Rogefeldt (1969) innehöll Janne “Loffe” Carlsson pumtrummor och Georg “Jojje” Wadenius på bas.
Flera kända låtar, som “Sm ljusa moln”, “Här kommer natten”, “Dinga linga Lena” och “Stockholm”, krediteras Rogefeldt. I tonåren började Rogefeldt spela musik professionellt med banden Mersey Sect och Blues Band. Under sina två aktiva år tillsammans sjöng och spelade Rogefeldt gitarr. Några välkända coverversioner sjöngs, som “My Generation” av The Who, “Susie Q” av The Rolling Stones och “Tutti Frutti” och “Lucille” av Little Richard.
Under sin tid med Mersey Sect utvecklade han förmågan att skriva svenska texter som senare skulle komma att definiera honom som låtskrivare. När Rogefeldt var 18 år träffade han sin blivande fru Yvonne för första gången. De gifte sig året därpå, 1968. Det föddes tre barn till paret: Michael 1966, Paul 1968 och Kim 1970. Som vuxen arbetade han som målare och deltog även i den lokala musikscenen. När han spelade in sina låtar använde han en Tandberg-bandspelare.
Han hämtade tre och skickade ut dem till flera skivbolag. Det var bara Metronome som nådde ut till dem, och albumets producent, Anders Burman, sa att de var sugna på att börja jobba på ett album. Rogefeldt gjorde sin nödvändiga militärtid i Strängnäs vid den tiden, och han fick inte godkännande att spela in. Detta resulterade i att Rogefeldt befanns skyldig till desertering och fick tre månaders fängelse (som han dock avtjänade efter släppet av debutalbumet).
Konstnären fick också namnet Pugh för första gången under deras samtal med Burman. En man vid namn Pug Karlsson kom till Rogefeldts tankar när han blev tillfrågad av Burman. vilka namn han kunde komma på när det gällde artister. Efter detta frågade Burman Rogefeldt om eventuella artistnamn han kunde ha i åtanke. Burman trodde att det passade bra, så det var vad de kallade musikern.
Han fick sitt genombrott med banbrytande och grammisvinnande Ja, dä ä dä 1969, som var ett av de första rockalbumen på svenska. Albummedlemmar är bland andra Jojje Wadenius och Janne “Loffe” Carlsson. Senare på 1970-talet släppte de en rad kritikerrosade album. Med låten “Nattmara” placerade han sig på tredje plats i Melodifestivalen 1978. En del av hans album från 80-talet fick mindre bra mottagande.
Rogefeldts låt “Mitt bästa för dig” blev en hit för rockbandet Grymlings 1990, kort efter att han gick med i gruppen. Countryalbumet Marathon han släppte 1999 markerade hans återkomst till musikscenen efter en längre frånvaro. Tillsammans med Wadenius och Carlsson släppte han Winn hjärta winn 2008. Hans självbiografi, 73: From 51 GreatStreet to Hog Farm, släpptes 2013. 2012 gjorde han ett framträdande i TV-programmet Så mycket bättre.
Rogefeldt växte upp i ett Västers hushåll av arbetarklassen. Enligt Pugh Rogefeldt var Ivar Rogefeldt Sr en byggnadsmålare som var “temperamentsfull på jobbet men lugn hemma” och “respekterade familje- och yrkesstolthet”. Signe Rogefeldt, mamman, var en hemmafru som då och då tog på sig servitrispass vid sidan av. Hon var mer sällskaplig och utåtriktad än sin tysta far, och hon visade ett intresse för andra kulturer. Tillsammans fick de tre söner: Olle, Torbjörn och Ingemar. Ingemar, den yngste,
Rogefeldt gick på “septikuppfödningslägret” som är Skepparbackens skola i Västers. Han hänvisade till sin lärare i åttonde klass som en “gammal häxa” efter att hon informerat Rogefeldt om att han var för liten och slö för att uppnå någonting. Han hävdar också att integrationen av elever från olika socioekonomiska bakgrunder i samma skola var “stadens första sociologiska experiment.”
Han började sjunga i en gosskör efter att ha blivit uttråkad av söndagsskolans kör. Han upplevde “musikalisk glädje” för första gången när han sjöng med barnkören. Han hörde först låtar som Beethovens “Symphony of Fate” och Duke Ellingtons “Diga Diga Doo” på familjens radiofonograf. En tid senare blev han “hypnotiserad” av musiken från The Everly Brothers. Beatles, Stones och Kinks var också hans favoriter.
