Rikard Grip Familj – Född 17 april 1981 i Tierps församling, Uppsala län, Rikard Gustav Edvin Grip är en svensk idrottschef. Mellan 2010 och 2019 ledde han det svenska längdskidlandslaget som dess kapten. [2] Våren 2020 började han sin roll som generalsekreterare för skidskytteförbundet, efter sina ledarroller med landslaget i längdskidåkning.
I Mankarbo IF lärde sig Grip att åka skidor. Därefter skrev han in sig på Järpen Skidakademi. 1998 var han fyra i junior-SM, men han har sedan dess blivit en framstående tränare och ledare i längdskidåkning, framför allt för det svenska damlandslaget i längdskidåkning.
Grip fick 2015 års Svenska Idrottsgalans pris som Årets Ledare. Hans fru, den tidigare längdskidåkaren Jenny Hansson, är hans make från och med 2014. Våren 2016 slutade Rikard Grip som tränare för landslaget. Enligt den officiella historien hoppade han frivilligt av.
Men SVT:s analytiker och före detta riksskridskoåkaren Mathias Fredriksson avslöjar att han verkligen släpptes.Det ger en tydlig bild av hur Jonas Petersons ersättare också nådde samma mål.Förra månaden sa landslagschefen Rikard Grip abrupt upp sin roll som han haft (under olika namn) sedan 2010.
Även om han hävdade att han avgick frivilligt, fortsatte spekulationerna att han hade släppts. Nu bekräftar Expressens källa inom landslaget, Mathias Fredriksson, ryktet. Grip höll inte med om några organisatoriska val som gjorts av landslaget. Enligt Fredriksson orsakade detta problem med teamarbetet, samt skilda åsikter om hur företaget skulle gå tillväga.
De berörda kan bäst tala till omständigheterna själva, enligt min mening. Vill inte gissa för jag har inte all information. Jag kan inte säga säkert, men jag tror att det är ganska vanligt att folk ger intrycket att de slutar frivilligt.
Eftersom Grip uppnådde extraordinära resultat när han spelade för sitt land. Grip har en familj, även om han tillbringar mycket tid borta från dem på grund av sitt jobb. SVT Sport försöker prata med Rikard Grip för en kommentar, men han avböjer av “respekt för alla aktiva och ledare som jobbar runt längdlandstruppen idag.”
Jag hoppas att de kan koppla av och göra sig redo för den kommande skidsäsongen i fred. Jag hoppas verkligen att de gör det bra eftersom skidåkning är en av mina favoritsporter. Rikard Grip tillägger, “Jag har gått vidare och jag har det jättebra i mitt nya arbete med Svenska Olympiska Kommittén.”
Det är dock inte det sista kapitlet. För att vara rättvis var inte Grip den enda medlemmen i den nationella längdåkningstruppen som avgick våren 2019. Tioåriga förbundsveteranen och före detta längdverksamhetschefen Johan Sares slutade i början av maj. Det finns bevis som talar för att han deltog i beslutet att sparka Rikard Grip.
Sares tog mycket värme från laget för Grips avgång eftersom han var så omtyckt. Fredriksson hävdar att Sares inte var inblandad i beslutet att sparka Grip, utan att det togs av facklig ledning.Sares bestämde sig tydligen i samtal med Ola (Strömberg, interim långdistanschef) för att säga upp sig eftersom han kände att arbetsmiljön började bli ohållbar. Sares har varit där ett tag, så hans avgång är förståeligt; men efter att ha anställt Jonas Peterson verkar det som en udda tid för honom att gå på egen hand.
Urban Nilsson, chefen för sortimentet, avgick den 23 maj och var den andra att försvinna. Samtidigt valde den nya längdåkningschefen Jonas Peterson att släppa två fäktare efter att en årsbokslut avslöjade att åkarna hade varit missnöjda med det klassiska segmentet.
En ambitiös affärsman tar han över som vilken bra chef som helst och gör tuffa samtal i namn av att göra det som är rätt. Men hans valfrihet slutar med att bli hans undergång. Som det visar sig bör en ny besättningschef inte tas in innan övergången till det nya laget är klar.
Vallningsbesättningen såg nu till Jonas Peterson, landslagets nya manager. Med bara fyra månader under bältet som landslagsledare hotades Jonas Peterson plötsligt av att få sparken, annars kunde hela uttagningslaget gå förlorat.
Att eliminera Peterson var det enda genomförbara alternativet. Självklart är detta ett fruktansvärt bakslag, men att tävla utan en stark ridtrupp är helt enkelt omöjligt. Enligt Mathias Fredrikssons bedömning “överdebiterade” Jonas för att få till den förändring som åkarna efterfrågade i utvärderingen eftersom han blivit för ensam och för miljömedveten.
