Robert Perlskog Familj – Sven Robert Perlskog är en svensk sportjournalist. Han föddes den 2 september 1955 i Brännkyrka församling i Stockholm. Under 1980-talet och in på början av 1990-talet etablerade han sig som en framstående person inom Sveriges radio (SR). Efter att TV4 gjorde en betydande satsning på italiensk fotboll i början av 1990-talet var Perlskog en av nätverkets första sportreportrar som anställdes.
Sedan dess har han etablerat sig som kanalens expertkommentator för fotboll, basket och ishockey. Anmärkningsvärda prestationer inkluderar att kommentera UEFA Champions League-finalerna 2002 och 2006 med Martin Dahlin respektive Jens Fjellström (Tyrolen mot Brasilien, 0-2, och Italien mot Frankrike, 6-4, på övertid), samt 2008 och 2008. EM-slutspel 2012.
Över tre miljoner svenskar såg Robert och sportkommentatorkollegan Claes Hellgren kalla den dramatiska EM-finalen 2002, där Sverige besegrade Tyskland på övertid. Med sammanlagt 32 magisterexamen är Perlskog och Hellgren det mest dekorerade kommentatorparet i landet. Robert Perlskog har producerat flera VM:s i hockey för Radiosporten och TV4, samt en tiotal SM-final.
Vid millennieskiftet var Perlskog kommentator i underhållningsprogrammet Gladiatorerna vid sidan av Ove Rytter. 2016 lämnade Perlskog TV4 för Viasat (senare Viaplay), där han fortsätter att kommentera olika sporter tillsammans med Viaplay-kommentatorn Claes Hellgren än i dag. Perlskog har nyligen ersatt Hellgren som handbollskommentator för Nordic Entertainment Group.
Perlskog är uppvuxen i Stockholmskvarteren Rgsved och är medlem i rockbanden Opel Rekord och Snälla Farbrorn. Perlskog har lång erfarenhet som fotbollstränare och har arbetat med spelare som Sebastian Castro-Tello under Hammarby. 2007 tränade Robert Perlskog även de yngre medlemmarna i Boo FF.
Det var specifikt riktat till mig. Jag blev inte överdrivet orolig av det, och det kom som lite av en överraskning, säger han. Folkloristisk kommentator diskuterar även den nya boken för Expressen, den infekterade hjärnan som fick Peter Jihde att avslöja sig, och chocken över att höra Claes Hellgren kommentera handboll med någon annan än sig själv.
Mästerkommentatorn Robert Perlskog hade sedan en tid tillbaka vetat att hans 40-åriga roll i rollen närmade sig sitt slut. Inte för att det kommer att bli så. I början av mars meddelade Viaplay att beslutet tagits att inte förnya kontraktet med Perlskog. Efter att ha kämpat sida vid sida med sin radarpartner Claes Hellgren i 27 år – och 41 mästerskap – splittrades duon.
Folk har gjort ljud som galopperande hästar. Speciellt i början. Och många kommer upp på läktaren och undrar varför jag och Claes inte kommenterar handboll längre, säger han. I slutet av september dök han upp i podcasten Sportstudion, där han avslöjade att han just nu arbetar med en bok med titeln “Från Ragsved till Rio”, där han bland annat kommer att publicera den nämnda texten. Varför bestämde han sig för att lämna Viaplay?
Som bokens titel antyder berättar han om sin barn- och ungdomstid i Rgsved under 1970-talet. Och om du växte upp i Ragsved på 1970-talet skulle det vara omöjligt för dig att inte knyta vissa kopplingar. Mitt förhållande till saken?, säger Perlskog och ställer ner sin kaffekanna.
Okej, vi blev äntligen ihop med Ebba Grön. Jag brukade spela i ett band, och vi spelade faktiskt på Oasen och fick ett Opel skivkontrakt; än i dag är jag god vän med bandets gitarrist, “Gurra” (Gunnar Ljungstedt), och basisten, Fjodor (Lennart Eriksson). Jag har gjort mycket, men en av mina favoriter är att åka på kräftskiva med Fjodor nere på Gotland.
Det var extremt nytt. Som Ragsvedsborn kan jag intyga att jag var i lagom ålder under hela mina uppväxtår. Vi var aktivister; Jag tappade räkningen på hur många gånger jag protesterade utanför den amerikanska ambassaden i Hanoi under Vietnamkriget. Visst, jag antar att man kan säga att jag alltid har haft en punkig streak. På den tiden gick jag på ett anarkistmöte den första maj.
I det senaste avsnittet av Nyström Media Podcast delar programledaren Robert Perlskog en fängslande historia. Om igår morse, när han trodde att livet skulle ta slut, hade kommit och gått. Han hade arbetat i stålverken i många år innan han kollapsade i ett gym en morgon. Jag spelade rollerna som både pappa och maskot. Det var mycket på en gång. Det var mitt mål de senaste tjugo åren att bevisa för alla att jag var värd att kallas “Sveriges bästa radiokommentator”, så jag hade gått upp på ett tak.
Jag var livrädd att jag fick en hjärtattack. Jag måste ha legat där i en halvtimme till en timme utan att röra en muskel. En dödsstöt var fruktbar. Efter det var han deprimerad och slö; han slutade arbeta med sport; han övervägde att bli busschaufför; han sökte terapi (något han råder alla att göra minst en gång); och han ställde extremt höga krav på sig själv och sina överordnade.
Att ta hand om sin hälsa kommer först, följt av ens familj och sedan ens karriär. Inom den ordningsramen. Jag kommer att arbeta när jag behöver arbeta och slutföra mina uppgifter efter bästa förmåga. Men hälsa och familj har alltid företräde. Robert Perlskog, nu 54 år gammal, blev en av Sveriges mest kända sportkommentatorer tack vare en bananslaw-twist: – Jag fick praktik på Sveriges Radio och blev uppmuntrad att fortsätta av Lars-Gunnar Björklund och Tommy Engstrand. Men jag är inget stort fan av sport och jag följer inte scheman.
Robert Perlskog har varit VD för Perlskog Media sedan 2002. Under de senaste fem åren har företaget ränt in över en miljon svenska kronor. Enligt den senaste årsredovisningen fanns per den 31 augusti 2009 totalt 1 318 598 svenska kronor på bankkontot och kassakvoten för året var 358,1 procent.
Det är viktigt att notera att jag tillbringar mellan 100 och 150 nätter på hotell årligen. Med andra ord, låt oss säga att vi pratar om 30 000 USD per månad i bruttoinkomst och 20 000 USD i nettoinkomst. Jag betalar också ett högt pris för påminnelsen om att jag måste tillbringa så mycket tid borta från mina nära och kära hemma. Så om du vill bli framgångsrik, råder han, bör du inte gå in på sportjournalistik.
