Sebastian Stakset Fru – Under Isabella Staksets sista dagar var det enda som höll henne igång hennes hängivenhet till Jesus Kristus och att hålla blicken fäst på honom. Isabella Stakset, författare till en bok om sitt liv, diskuterar sina värsta och bästa jular, samt sin gudstro och sin vilja att hjälpa andra.
För Isabella Stakset var julen en stresskälla i många år. Allt har förändrats sedan förra året, men hon minns den fortfarande som den bästa julen någonsin. Hennes bok, med titeln Genom krig och fred, börjar vid julen 1994. Säger Isabella, min far lämnade vid jul.
Isabellas “revolt” föddes ur hennes sorg, hennes lidande, hennes obesvarade frågor och vuxenvärldens oförmåga att förstå. Fortsatt av Isabella introduceras läsaren för Isabellas barndom i “stan”, liksom stökiga tider och en mycket destruktiv relation.
Slutligen berättar hon om sitt äktenskap med Sebastian Stakset, som gick igenom en period av otrolig kamp innan han fick ett genombrott som var utan motstycke på den tiden.
Enligt Isabella var att skriva den här boken det svåraste hon har försökt på länge. Jag grävde ner mig i det jag trodde att jag redan hade förstått. Så var dock inte fallet.
På frågan om det var något hon någonsin skulle göra igen säger hon att det var en positiv upplevelse som hon gärna skulle göra igen i framtiden. Arbetet med boken har blivit ett verktyg för både mig och den som läser den, tack vare Guds förmåga att få upp saker till ytan.
När Isabellas telefon ringer ler hon när hon känner igen uppringaren som en hemlös kvinna hon träffade tidigare samma dag.Det är en hektisk tid för Isabella och Sebastian Stakset, som arbetar med många projekt.
Deras utåtriktade möten i Folkungakyrkan på Stockholms södra sida är välbesökta tack vare organisationen “Heart Of Evangelism” som nyligen öppnat resursboendet Barmhärtigheten hus och just nu spelar in en film om Sebastians liv i full gång.
Det är ett uppföljningsmöte inplanerat för Isabella efter vår intervju för att diskutera ett nytt projekt hon ska driva.Hon berättar att tanken är att möta hemlösa och missbrukare i situationer där de är som mest utsatta, som sprutbyten.
Det här är ett tillfälle att dela Guds kärlek med dem som är törstiga och hungriga genom att förse dem med kaffe och smörgås.Isabella själv har aldrig varit beroende av någonting, men hon har levt tillsammans med missbruk under hela sitt liv.
De där sista månaderna med Sebbe innan han kom igenom var de svåraste att skriva om i boken.När hon var i ett giftigt förhållande gick hon igenom en period av totalt sammanbrott. Olika nyanser av dysterhet. Trots att hon vet att hon är förlåten av Gud hade hon ändå svårt att skriva om de misstag hon hade gjort.
Som Isabella förklarar arbetade hon med boken i två år och det gick minst tio månader utan att hon skrev ett enda ord.Mitt under semesterperioden 2013 dog Isabellas pappa. Många människor har lärt känna Jesus i Isabellas grannskap och deras liv har förändrats som ett resultat. Isabella och hennes vän Flavia Perez* bad tillsammans i köket bara några dagar före begravningen, mitt i sin sorg och sorg.
Isabellas tro på Jesus och styrkan hon fick av sin himmelske Fader såg henne genom de svåra åren som följde.Varje gång Sebastian gick var Isabella rädd att han inte skulle komma tillbaka, och han blev allt värre.
Frågade mig själv: “Ska jag fortsätta leva på det här sättet.” Sebbes död verkade oundviklig för henne, minns hon. Det kom till en punkt där jag var på gränsen till döden som individ.
Hon hade inget annat val än att hålla sig nära Jesus under denna tid.
Jag kom till insikten att jag var tvungen att överlämna Sebastian till Gud. Isabella säger att hon var tvungen att ge upp att försöka fixa honom eftersom han inte gick att fixa. Att ge upp den makten var det svåraste jag någonsin behövt göra.
Paret fick också flera missfall under denna tid, vilket väckte båda stor sorg. Jag mådde inte alls bra. När det gällde utsatthet satt jag i samma båt som Sebbe – men av olika anledningar. Bara genom att hålla blicken fäst på Jesus fanns det något hopp för mig. När jag gick till kyrkan, lovsång och gudstjänst eller en cellgrupp kände jag mig ifred.
Isabella brydde sig inte ett dugg om hon hade en dålig nattsömn eller en usel dag. Hon gick till kyrkan ändå, eller så hämtade en av pastorerna henne och körde dit henne. När hon tänker tillbaka på sina tidiga dagar som nytroende, minns hon vikten av att ha andliga fäder och mödrar i sitt liv.
Det är då Gud går in och gör det som bara han kan göra: rädda oss från oss själva. Vid det här laget befinner sig Sebastian i en kritisk tidpunkt. De tar sig an livets utmaningar tillsammans med en tydlig vädjan att lämna allt och följa Jesus.
