Stig Salming Barn – Stig “Stygge Stigge” Salming är en svensk ishockeyspelare och tränare. Han föddes den 15 oktober 1947 i Salmi i Jukkasjärvi socken, Kiruna kommun.Sommaren 1968 behövde Brynäs lite förstärkningar på baksidan och Breit Hellman tittade som vanligt norrut.
Den charmiga Kjell-Rune Milton fanns i Ume; hon fick så småningom hemlängtan och uttryckte en önskan om att flytta till Gävle. Men affären gick sönder under tyngden av ekonomiska realiteter och pengarna gick istället till Curt Lundmark i IFK Kiruna. Det var viktigt för honom att hälsa på också, men förhandlingarna tog för lång tid.
Allt avslutades med att Brynäs värvade en spelare från Kiruna AIF för andra gången snarare än bara en gång. Stig Salming kom, såg, kämpade och gjorde mål under 1970-talet och 1980 tog han guldmedaljen efter att ha gjort det avgörande målet i Superseriefinalen mot Frölunda.
Stygge Stigge hade kommit till Brynäshistorien med sin pondus, kraft och en kolsvart blick som kunde skrämma och reta motståndare till vansinne. Sex säsonger av gott beteende kan läggas till meritlistan. Endast fem vanliga tränare används.
Stigge är den bästa tränaren jag någonsin spelat för, säger Anders “Masken” Carlsson. Om han hade satsat på att vi skulle gå igenom en tegelvägg så hade vi gjort det. Trots att han måste gå i baksätet till sin yngre bror Börje är Stig Salming en stor figur i svensk ishockeys lysande förflutna.
Han har vunnit sex SM-guld och fått upp sin trojan i Gavlerinkens skurk. Den här veckan på Old School Hockey berättar “Stigge” historien om sin otroliga spelarkarriär. bara kallad ishockeyns andamanska kultur. Född och uppvuxen i Kiruna. Efter att ha bytt namn till Nikolaus bosatte sig Farfar Anders i staden Salmi och antog efternamnet Salming. Jag tror inte att den store Anders Salming då trodde att hans avkomma skulle göra hans namn känt över hela världen.
Han spelade på Brynäs i 13 hela A-seriesäsonger och tränade sedan laget i ytterligare sex år. Stig Salming, eller “Stigge” som han är mer känd, var en spelare känd för att konsekvent starta spel oavsett om de spelades i Kiruna, Brynäs eller Tre Kronor.
Hockeysverige.se reser till Valbo utanför Gävle för att du ska få träffa spelaren med de svarta ögonen, Stig Salming, i en lång intervju där han berättar om tiden i Kiruna, hur han tog sig till Brynäs, förhållandet till Börje Salming, och hans slagsmål med Phil Esposito vid VM 1977 i Wien. När han hälsar oss välkomna berättar han att han följer hockeyspel på Gavlerinken varje dag, och att hans Brynäs-lagkamrat, Stefan Canderyd, nyligen flyttat in från Salming, en sträcka på flera hundra meter.
En kort tid efter avslutad träningskarriär hamnade jag i Brynäs sportkommitté. Jag fick intrycket att det var tråkigt och inte särskilt roligt eftersom det inte fanns några bra sanningmöjligheter. Efter en enda säsong gick jag bara upp och gick. Det var så illa att folk mådde illa eftersom luften var så tunn. Tidigare har jag arbetat som säljare inom VVS-branschen.
Följaktligen ägnade jag större delen av min tid åt den strävan. Efter det startade jag och en kollega vårt eget företag, och vi drev det i ungefär ett decennium innan jag slutade. Nu när det är fint väder spenderar jag och mina vänner mycket tid utomhus och mamma bor ensam i Kiruna där vi jobbar mycket tungt. Under de senaste tre åren har jag varit mycket på ditt fall.
– Om jag bara hänger hemma ska jag bege mig ut och titta på matcherna. Där alla gamla spelare sitter tillsammans. Så nu pratar jag med Jan-Erik Silfverberg i telefon en stund för att lära känna honom lite bättre.
Med Stig Salmings assistans reser vi tillbaka i tiden till före Brynäs, eller före 1968, då han och brodern Börje Salming växte upp i Kiruna.Vi bodde i en liten stuga nära Kiruna, Matojärvi, vattnet. Vi hade det jättekul och spelade en mängd olika sporter där nästa gång vi träffades, och det är rimligt att säga att det var på Matojärvis ishall jag lärde mig grunderna i hockey.
Jag och några kompisar blev upphämtade av Kiruna AIF och välkomnades in i klubben strax efter. Efter en tid har folk börjat förstå hur många exceptionellt kompetenta ungdomsledare som lurade på toppen. Inte nog med att jag tog mig till Allsvenska Ligan utan ett helt lag med Kirunaspelare gjorde det också.
Ja, det är något som kan sägas ganska bra. Vi spelade hockey utan puckar och kuddar på alla tillgängliga bakgårdar, och han var oftast där ocksåDet var inte bara hockey, utan även brottning, fotboll och så vidare. En av fördelarna med att vara en gripbar i Kiruna var möjligheten att njuta av flera omläggningar samtidigt. Vi har vunnit mycket på detta enkla faktum.
Så vitt någon vet, låg den där och skulle fortfarande vara stark idag om klubbarna inte hade tvingats splittras i andra fraktioner för några år sedan. Min egen organisation, AIF, hade möte i en av stadens två läger medan rivalerna IFK höll hov vid den andra. Kiruna var inte precis en liten stad, men den var inte tillräckligt liten för att man kunde gå in på en bar och börja chatta med IFK-elever heller.
