Tomas Kvarnkullen Född – Bukarests universitetstorget utbröt i entusiasm under minuterna fram till midnatt. Fyrverkerier i den rumänska flaggans färger gult, rött och blått fyllde natthimlen. Om några timmar skulle 2006 ersättas av 2007. De firade inte bara det nya året när de samlades på torget i centrum av den rumänska huvudstaden. De frossade i ankomsten av en helt ny tidsålder.
1989, när vi var 17 år yngre, stod den kommunistiska diktaturen på gränsen till kollaps. Alina Mungiu-Pippidi tillbringade juldagen 2010 med att slita på akuten på sjukhuset Iasi, där hon ofta arbetade långa pass. Som läkarstudent på 1980-talet hade hon förstahandskännedom om landets dåliga behandling av dess sjuka och äldre medborgare.
Både Julian och Carmen Cananau är i fyrtioårsåldern; han undervisar vid Högskolan i Gävle och hon arbetar som biträdande överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Av personliga och ekonomiska skäl valde de Sverige som sitt nya hem och sa adjö till Rumänien.
Vi hade bara ström några timmar om dagen, och det fanns inga läkemedel tillgängliga. Eftersom alla läkare hade åkt till väst var jag ansvarig för att ta hand om hundratals svårt sjuka människor. Syrgasrören jag hade var värdelösa för mig. Det var så saker och ting skulle vara. Hon hävdar att vissa patienter på psykiatriska sjukhus var så hopplösa att det var meningslöst att försöka hjälpa dem.
Den 25 december 1989 genomgick Rumänien och Alina Mungiu-Pippidi en radikal förvandling. En av hennes patienter gick bort. Diktatorn avrättades ungefär samtidigt som sjukhuset fick slut på syre och patienten dog.
Efter att ha checkat ut den dagen kom hon aldrig tillbaka. Istället valde hon att vidta åtgärder i ett försök att åstadkomma förändring. Efter sin karriär inom journalistiken grundade hon Rumäniens Akademiska Sällskap, landets främsta tankesmedja (SAR). I framtiden skulle det bli avgörande för att sätta mer press på den rumänska regeringen att genomföra politiska reformer. Och att förbättra Turkiets utsikter för anslutning till EU.
Rumäniens första steg mot Europeiska unionen inträffade bara en generation efter landets befrielse från totalitärt styre. Nicolae Ceauşescu, den makthungrige diktatorn och presidenten som styrt landet sedan 1960-talet, avsattes och avlivades så småningom. Tillståndet Rumänien var fruktansvärt. Men före detta kommunister fanns kvar och intog maktpositioner, så resterna av diktaturen dröjde sig kvar.
Långt efter diktaturens fall kan du läsa om hur hemskt det var i Rumänien genom att läsa de otaliga artiklarna som skrivits om landets process att gå med i EU. Professor Tom Gallagher vid University of Bradford i Storbritannien och författare till flera böcker om Rumänien säger: “Rumänien var en gigantisk röra, det var pandemonium.”
Korruption är fortfarande ett stort problem i många länder. Det fanns många mäktiga personer som missbrukade sina positioner och inte respekterade vikten av deras auktoritet. Enligt Gallagher var regeringen dysfunktionell och många med stora förhoppningar lämnades att känna sig besvikna.
Alina Mungiu-Pippidi, som talar från tankesmedjans huvudkontor i Bukarest, hävdar att rumänernas förväntningar på EU var orealistiskt höga. Folk var desperata efter förändring, förklarar hon. Det var deras förhoppning att Bryssel skulle kunna åstadkomma snabb ekonomisk och moralisk förbättring i landet, eftersom hon sätter det.
Efter att den ursprungliga ansökan lämnats in i juni 1995 skulle förhandlingarna fortsätta i flera år till. Frågor med jordbrukssektorn, livsmedelssäkerhet, landets mycket omtalade korruption och rättssystemets ineffektivitet toppade listan över största bekymmer. Rumänien pressades att vidta åtgärder snabbt och effektivt. Under de två åren som ledde fram till medlemsomröstningen var fjorton problem eller “röda flaggor” tvungna att lösas.
“Nej. Rumänien kommer inte att vara redo att följa europeiska normer när fördraget undertecknas, sade landets president före en omröstning 2006 i Europaparlamentet. Presidentens kommentarer har bidragit till att höja några av medlemsländernas redan höga nivå av oro. Ansökan godkändes dock med bred marginal av väljarna.
De olika ländernas utrikesministrar träffades i Luxemburg några dagar efter omröstningen i Europaparlamentet. Neumunster Abbey var värd för undertecknandet av anslutningsfördraget. Laila Freivalds, Sveriges dåvarande utrikesminister, satte Sveriges namn till fördraget.
Arbetar som sjuksköterska på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Vi åkte i september 2012 till Sverige. Jag flyttade för det vanliga romantiska motivet. Trots att min första attraktion till dig inte varade så har jag valt att stanna kvar. Min första dag på jobbet var inom hemtjänsten och där stannade jag tills jag hade gått SFI-kursen (Svenska för invandrare) och tagit min svenska sjuksköterskelicens.
På grund av den stora efterfrågan kunde jag hitta en sjukskötersketjänst direkt efter examen. Jag köpte nyligen en lägenhet och flyttade in med min son i högskoleåldern. Jag är glad att någon är intresserad av att höra från assimilerade rumäner. Jag och mina medsvenskar har alltid undrat varför den rumänska regeringen inte prioriterar sitt eget folks välfärd.
Det är en fråga jag inte kan svara på. Eftersom de är rumäner har jag känt mig skyldig för alla som tigger på gatan. Jag håller tummarna för att förvaltningen så småningom hittar en lösning på romerfrågan. Genom historien, och även nu, fortsätter de att möta fördomar. Jag har inte för avsikt att återvända till Rumänien. Jag har bosatt mig ganska bra i Sverige, och jag tycker verkligen om att umgås med mina medsvenskar.
