Adam Kais Ursprung – Kanske tillför “Snabba Cash 2” inte så mycket nytt, men den håller samma höga kvalitet och intensitet som sin föregångare. Det finns en känsla av desperation i skiftet i gängvärlden som är svår att skaka om. Blacker, blacker, “Quick Money 2.” Nästan två år har gått sedan seriens förra avsnitt och under den tiden har den kriminella undre världen blivit allt mer spänd i takt med att spinoffen av Jens Lapidus gangstervärld återgår till sitt ordinarie schema.
Leya, kloutspåraren (Evin Ahmad), tror att hon är nära total genombrott från början. Börsdebuten för hennes startup, Target Coach, är precis runt hörnet. En gång för alla behöver hon komma bort från omvärlden och den kriminella undre världen som försökte döda henne tidigare.
Men hög moralisk mark tas före ett fall. Tomas, Leyas hjälpsamma miljonärshand (en ljuvligt skruvd Olle Sarri), avslöjar omedelbart hans generositet. Än en gång har hon bestämt sig för att söka hjälp från sina gamla skumrask-kontakter, inklusive hennes knarrande skumrask och gängledare Ravy (Dada Fungula Bozela). Den lågmälda konkurrenten Zaki (Adam Kais är ganska bra) dyker upp med design på Ravys företag. Och skjutandet är i gång igen. Gamla lekkamrater ställde sig mot varandra, ungefär som i Diamant Salihus bästsäljande roman “Tills alla dör”.
Ordet “bror”, som varje karaktär i “Snabba cash 2” använder för att utöka sitt namn, kunde inte uttalas annorlunda. Det finns inga goda nyheter. Allt som betyder något är snabba pengar. Men den här gången står ungdomarna i centrum. I det här fallet pratar vi om barn som rekrytetas av gängen, eller barn som får en vaporizer i händerna.
Ardalan Esmailis engagerade lärare Jamal är den enda kvar i ett mansdominerat samhälle (den perfekta miljön för ett strategiskt placerat smällare på vinstdrivna skolor). Det är en subtil men märkbart helvetisk skillnad i hur barn trivs. Det hade blivit för mycket för vanliga bokförfattare att hantera. Hur allvarligt något än är verkar det viktigt i sammanhanget.
Kanske “Snabba Cash 2” inte tillför så mycket till tabellen. Samma gamla adrenalinpumpande, hjärtklappande berättelser med (fortfarande mycket framgångsrika) inslag av sanningsenlighet. Men hon gör det hon gör riktigt bra. Evin Ahmads verk är mordiskt effektiv i sin skildring av en viljestark streber med fascinerande viljestyrka, en fantasis triumf. Erbjudanden och godsaker insvept i lyx. Det är rimligt och rättvist ur en narrativ synvinkel. Det finns inga adekvata ord för det intima samtalet som doftar av personlig dysterhet, vare sig det handlar om finanssektorn eller den kriminella undre världen.
Men framför allt har det smugit sig in på den här tiden en ton av desperation som är omöjlig att förneka och som korrekt förmedlar hur saker och ting ser ut i verkligheten. En tragedi på svenska, skickligt förpackad som en thriller.Den franska filmen “Athena”, utställningen Tora Vega Holmström på Thielska galleriet och det nya avsnittet av The Tallest Man on Earth är bland veckans fem favoriter, utvalda av DN:s kulturredaktion.
Tora Vega Holmström tillhör en grupp svenska modernister som har varit marginaliserade under lång tid, framför allt kvinnor men också den homosexuella gruppen som kallas GAN.Långt före 1981 fick Holmström i en monolog av Birgit Rausing en genombrott på världsscenen. Sedan dess har hennes känsliga konstverk ingått i en rad utställningar, senast på Thielska galleriet. Det är här tyngden av hennes porträtt- och figurstudier, som ständigt växer i känslomässigt djup och uttryckskraft, koncentreras.
Det finns bara några få exempel på hennes Kseberga-produktion, som är den del jag älskar mest, men det gör den bara starkare. En vildmark skapad med dramatisk stil med hjälp av dramatiska färgexplosioner och stilistiska blomstrar. Kristian Mattsson från First Aid Kit har samlat på sig en stor internationell fanskara under flera år och en hel mängd arbete. Nu har musikern som går under namnet The Tallest Man on Earth hittat ett nytt musikaliskt hem på samma bolag som ger ut album av Tom Waits, Fleet Foxes och Cass McCombs.
Detta verkar rimligt nog att dela ut till alla som vill ha en inbjudan till föreställning. Så vad gör han? Ja, han lever upp till våra förväntningar och sjunger Hkan Hellström på svenska. Det här är en liten coverskite som spelades mellan sessionerna medan de arbetade på det massiva studioalbumet. Slutresultatet är en smidig sammanställning som inkluderar ett enastående Nico-omslag.
Vagant, en årlig norsk kulturtidskrift, förbättras för varje nytt nummer som om gränser inte fanns. Först och främst gäller det de norra gränserna som tar form i ett spänt samtal om litteraturkritik med den danska publikationen Standart i det aktuella numret.
Om några har svepts bort av det ständigt växande podduniversumet så skulle det vara historikerna. Här i Sverige dominerade “Den bl hästen” listorna ganska länge och många år har gått med Dan Carlins grovtimrade stämma som ett gemensamt minne av “Hardcore”. BBC:s “You’re dead to me” är min favorit när jag har lite ledig tid; utgångspunkten är att en historiker och en komiker för ett samtal.
Det kan vara frustrerande, men svårighetskurvan är så mild och belöningarna så rikliga att det är svårt att inte ha kul medan du fortfarande lär dig. Glöm inte att läsa vidare för att ta reda på varför de gamla grekerna ansåg att spartanerna var sin tids PR-hjärnor! Enligt ett viralt videoklipp sörjer två bröder på motsatta sidor av lagen sin yngre brors död i händerna på polisen.
Abdel (Dali Bensallah), en polis, har tilltro till samhället och lutar sig mot lugnet, medan Karim (Sami Slimane), en upprorsledare i den karismatiska rörelsen, startar ett heltäckande krig för att få fram de förtryckta som har gömts. från synen.
Där Ladj Lyss “Les Misérables” slutar börjar franska “Athena”. En högoktanig opera-actionthriller med ena foten i verkligheten och den andra i klassisk tragedi. En mörk nära framtidsbild där samhällskontraktet är rivet i skärvor och polariserande krafter tar över ersätter det förflutnas pyrande revolutionsromantik.
