Björn Andrésen Familj – Skådespelaren och musikern Björn Andrésen hävdar, “Jag har ägnat hela mitt liv åt att jaga målet för min tillbedjan av mamma.” Och han hävdar att att förlora sin lilla son var det svåraste han någonsin har varit med om. Historien säger att när Björn Andrésen var tio år klev hans mamma av spårvagnen vid Stureplan och vinkade av honom.
Det var då han insåg att det skulle vara sista gången han någonsin såg henne. Av okänd anledning bestämde hon sig för att avsluta sitt eget liv.Vid femton års ålder spelade Björn Andrésen Tadzio i Döden i Venedig, regisserad av Luchino Visconti. I regissörens ögon är han den vackraste unge mannen i livet.
Som barn bodde han hos sina morföräldrar och hans första filmroll var i Roy Anderssons En kärlekshistoria. När han var 15 år och Death in Venice hade sin internationella debut i London, fick han knäböja för drottning Elizabeth II och prinsessan Anne.
Björn Andrésen säger att förlusten av sin nio månader gamla bebis var det svåraste han någonsin varit med om. På ett sätt kände jag mig förlamad. Min oförmåga att uppleva sorg har gjort mig förlamad. Från och med år 2020 kommer programmet inte längre att köras. Som Björn Andrésen berättar förstördes hans liv när han vid 15 års ålder dubbades till världens snyggaste pojke och sköts till berömmelse som filmstjärna.
Efter ett år av drogbehandling arbetade han äntligen på nerverna för att uppträda inför publik.Hans livs olyckor är nu ett manus.Elvin, hans späda son, gick bort bredvid honom i sängen av SIDS.Han säger: “Jag förlåter inte mig själv för det.”I Gamla stan i Stockholm går världens snyggaste pojke fram till en gammal kvinna för att hjälpa henne med sina shoppingkassar.
På väg till hennes port klättrar de tillsammans på kullerstensstigen. De är halvvägs när hon pausar och erbjuder honom några chokladkakor från en av lådorna. Hon säger sig vara omedveten om vem Björn Andrésen är. Trots att hans bild visas överallt i Stockholm. Detta är ingen speciell händelse. Filmaffisch för “The Most Beautiful Boy in the World”, en dokumentär om hans liv, visar en bild på honom tagen på 1970-talet.
Och nu när han är 65 år har världens snyggaste pojke långt grått hår och ett skägg som påminner om Gandalf från “Sagan om ringen”.Skådespelaren/musikern skulle dock ha väckt stor uppmärksamhet i landets huvudstad för 50 år sedan.
Efter att den italienske filmskaparen Luchino Visconti kom till Stockholm på jakt efter en skådespelare som skulle spela huvudrollen i hans kommande film “Döden i Venedig”, förändrades Björn Andrésens liv för alltid.Björns mormor följde med honom till hans audition hos den italienske regissören.
Hennes mål var att Björn skulle nå berömmelse och rikedom. Man kunde ha läst i media att regissören gick på global jakt efter den snyggaste unga mannen.Arkivbilder visar en ung Björn, då 15 år gammal, bli förödmjukad av den italienske filmskaparen och få stå för foton medan han bara bär sina underkläder.
Det Björn Andrésen nu kallar en mardröm har precis börjat.Att bli krönt till världens snyggaste pojke är mer uppmärksamhet än han kan bära.Tonåringen kan inte förstå varför alla plötsligt avgudar honom.Och så kommer den verkliga utmaningen: livet efter premiären.
Besättningen fick stränga instruktioner att inte få ögonkontakt med det svenska barnet vid något tillfälle under hela inspelningen.Björn, då 16 år gammal, avslöjar i dokumentären att efter premiären, efter att inspelningen är över, tar Visconti och en grupp män honom till en gaybar.
Björn är nu i händerna på Visconti och produktionsbolaget medan hans mormor har gått och lagt sig. Björn känner sig malplacerad i sin helt nya omgivning. I hans sinne verkade det som en svärm av fladdermöss som kretsade runt honom. Det är fruktansvärda nyheter, och han mår hemskt.
Han förklarar, “Jag satt där och jag kände mig ganska ensam.” Ärligt talat var jag osäker på hur jag skulle hantera saken. Det var verkligen en hemsk upplevelse. Förolämpningen sårade mig! Men jag kunde inte bestämma källan till min oro. Vad som besatte mig att sitta där, sårbar för de som tittar på mig, för de varma läpparna och tungorna kommer jag aldrig att få veta. Ingen här är trevlig. Allt jag kunde göra var att försöka hålla ut så länge som möjligt.
Han vaknade nästa dag utan att minnas föregående natts händelser.Nej, för jag kastade upp så mycket alkohol att jag var helt skyddad från det. Mina alternativ var begränsade. Vart skulle jag kunna gå? Dessutom var det oförskämt att lämna… Dessutom var jag en bra, respektfull och respektfull ung man. När han minns Visconti, som gick bort tragiskt 1976, känner han en ilska.
Det är verkligen motbjudande; han har ingen moral. Under själva inspelningsprocessen stötte jag på inga problem. Jag kunde till och med åka på en tusen kubikmeter Laverda, vilket ledde till uppsägning av en av arbetarna. Jag fick inte ens en blick, och när det var över kände jag att jag hade kastats för vargarna som en köttbit. Efter det slutade det vara aktuellt.
Ingenting hände mig fysiskt, men det var ändå ganska obehagligt. Han tror att han skulle ha blivit rasande om han hade sett något liknande hända med en pojke i hans egen ålder (16). När jag ingrep sa jag: “Lämna pojken ifred, annars får jag dig att svara mig!”
