Daniel Bergman Sjukdom – Jag måste trots allt hantera en existentiell brand hela tiden. Det är en kombination av hysteri och en tickande klocka. Dessa huvudräkningstrick är inte till för att dela. Jag är utrustad med en automatisk extern defibrillator som chockerar mig om det tar en dålig vändning. Det är som att ha en pacemaker som stimulerar blodflödet genom kroppen. När hjärtat spricker får man en elchock.
I bästa fall, säger han, kan vi hoppas på en återkomst.I dag är det sista gången som Marie Göranzon, Martina Montelius och sa Beckman medverkar i en Perspektivpanel. Tillsammans med Malou diskuterar de avslutningar och hälsningar. Den här panelen är perfekt för att tacka sina tittare för deras stöd under året.
Åh, och Jan Emanuel Johansson slentrar snabbt fram och tar kontroll över läktaren.Han blev alltför involverad i filmindustrin och bestämde sig för att bli ambulerande kirurg. Daniel Bergmans liv var länge i fara, men på senare tid har det varit hans arbetskamrater som har behövt oroa sig för hans välmående. Han lever med två diagnoser: multipel skleros och en generaliserad sjukdom i hjärnan. Självbiografin han har arbetat på är äntligen klar.
Publikationen har signalerat att intervjun kan vara med i sista minuten, även om det i slutändan beror på Daniel Bergmans schema. Med det i åtanke är det första man tänker på när vi träffas på Grand Hôtel i Stockholm att han ser oväntat fräsch ut. Om jag inte visste om det skulle jag inte försöka behandla någon av våra sjukdomar.
Tack, men jag är riktigt sjuk. När August rullade runt, tänkte jag vara med på det roliga. Det kändes som att jag tillbringade hela augusti månad i ett tillstånd av hjärtintensivt. Men nu när jag tar en ny hjärtmedicin har mina multipel sklerossymptom förvärrats avsevärt. Ständiga varningssignaler från hjärtat håller mig pigg.
När jag berättar för folk i bekantskapskretsen att jag ska intervjua Daniel Bergman om hans nya bok, piggar de till. Det ska bli intressant att höra hur det känns att ha Ingmar som pappa.”Hjärtat” är dock inte, åtminstone inledningsvis, en bok om Ingmar Bergman. Förlaget har inte gjort så mycket för att främja Bergmans slarviga verksamhet och Ingmar nämns inte vid namn i marknadsföringsmaterial eller på omslaget.
Om något tycker jag att Ingmar Bergmans slick effekt är ganska subtil. Kanske har han ett visst intresse för en mer mogen publik. Men om du är yngre än fyrtio vet du kanske inte vem Ingmar Bergman var. Jag träffade kollegor på fältet som aldrig hade hört någon prata om honom tidigare. De hade ingen aning om vilka Hasse och Tage var, eller vem Gösta Ekman var.
Personligen tänkte jag inte så mycket på den här boken. Eftersom jag inte kunde fortsätta arbeta inom den ambulerande vården började jag skriva istället. Första gången jag upplevde en hjärtrusning var på stranden i Frö i november 2017; de första tecknen på helvete dök upp runt den tiden. För bara några månader sedan var jag tvungen att lägga i handen och opereras; efter det slutade jag jobba helt.
Jag tänkte att jag skulle få något gjort efter frukost, så jag satte mig och började skriva. Jag petade mig på samma sätt i naveln och stirrade på fynbos. Det var så saker började i alla fall.I den trista 400-sidiga redogörelsen för Daniels liv är hjärtat i centrum.
Det som är fysiskt till sin natur, med alla dess begränsningar. Och hjärtat i form av det egna jaget och de egna känslorna. Det är helt logiskt att Nils von Dardels färgglada mission statement “Ett hjärta I brand” skulle tjäna som ett offer för fienden.
Det fanns ett liv före sjukdomarna och många tillskriver felaktigt Daniel Bergman sitt eget filmskapande. Han arbetade flera år i filmbranschen och regisserade filmer som “Söndagsbarn” och “Svenska hjältar”, men han trodde att han aldrig förverkligade sin fulla förmåga.
Jag trodde inte att jag behövde uppmärksamhet från allmänheten i stort. Jag gjorde inget som visade sig vara speciellt bra. Nästan alltid, när man gör en film, blir den inre biomen starkare än slutprodukten. Vad man planerar att åstadkomma i staden är viktigare än vad man faktiskt uppnår. Många gånger sa jag till henne att hon och regissören borde sluta göra filmer. Och så insåg jag att det kanske gällde mig också.
I samband med att han gjorde en dokumentärfilm om en ambulanstjänst fick han upp ögonen för möjligheterna till en karriär inom medicin och började läsa medicinska texter på Sophiahemmet, ett beslut som fick stöd av hans far.
En skillnad är dock att man efter varje arbetspass i fält känner sig riktigt nöjd med sig själv. Även om du inte räddar ett liv vid varje tur, kan det få dig att känna att du har åstadkommit något värdefullt om du har minst en i dina händer. I de flesta fall förbättrar människor sin tolerans mot andra människor, vilket är fantastiskt.
– Jag är inte säker på att jag kommer vara där när hon blir stor, precis som jag har skrivit i början. I så fall kan det vara en bra idé att ge henne den här boken. Nu när jag har pratat med henne i vaggvisan har hon också mitt hjärta.
Och det kan vara väldigt traumatiskt för barnet. Man måste anpassa sig för att inte älska uteslutande den ena baren. Hon är den viktigaste personen i mitt liv, och min mammas. Jag och min mamma är en riktigt sammanhållen familj.
Hon har lärt mig mycket om moderns kärlek till ett barn. Jag utnyttjade hennes öppenhet och gav vår dotter hennes odelade uppmärksamhet. Hon lärde mig att att vara nära någon, eller att vara närvarande, är avgörande för att uppleva kärlek.
Efter att vi gjorde slut blev hon riktigt fientlig mot mig. Du ska inte tro att jag ska vara en isolerad mamma längre; nu är det dags för dig att ta nästa steg framåt. Det här var det bästa som kunde ha hänt mig och min dotter.
