Lukas Pontén – Tomas Pontén var son till handledaren Birger Pontén och Ellen Nordlöf och yngre bror till professor Jan Pontén och modeskaparen Gunilla Pontén.
Tillsammans med att vara make till konståkaren Gunvor Pontén var han bror till lantbruksvetaren Sigurd Pontén och ingenjören Ruben Pontén. Alla dessa personer finns med i Ponténs målning av Small Island.
Han tillbringade större delen av sina uppväxtår på ön Lidingö i Stockholms län, men han föddes i Skövde, där hans far var officer. Efter examen från Statens scenskola 1972 blev han fast medlem i Dramatens ensemble.
Den internationella turnén av Ingmar Bergmans King Lear-anpassning, där han spelade Edmund, började 1984. Han porträtterade både Don Juan och Antonius i Molières och Shakespeares respektive produktioner av dessa pjäser 1985.
All Days, All Nights (1992) av Margareta Garpe och Secret Ecstasy (1990) av David Hare har båda betydande bidrag från honom till handlingens utveckling. Omständigheterna kring hans bortgång är fortfarande okända.
Tomas Ponténs nära och kära, både när och fjärran, sörjer hans bortgång. De tänker tillbaka på honom som en inspirerande ung skridskoåkare och lojal kompis.
Tomas Pontén, som nyligen fyllt 69 år, dog lugnt i sömnen på tisdagen. Dramaten-stjärnans sista år präglades dock av svår sjukdom.
Han visste vad som pågick och vad som sades, men han kunde inte svara på grund av det svåra psykiska tillstånd han led av. Han var medveten om sin omgivning men kunde inte svara på något sätt, vare sig genom att röra sig, stå eller till och med vakna.
Gunilla Pontén, 86, designer och Gunillas syster, tycker att det är märkligt att någon så ungdomlig, frisk och kraftfull som en skelettspelare skulle sätta sitt liv på spel för sporten.
Tomas Ponténs tidigare hockeykompisar besökte honom ofta under hans sista år, som hon berättar. Hon tillbringade totalt 14 dagar i sin brors sällskap. – Att tänka tillbaka på hans hemska attityd gör mig ledsen.
Men vi får inte glömma den lycka han gav oss. Avståndet mellan oss är så stort att jag får ont i hjärtat. På grund av vår oförmåga att föra en konversation har jag inte sett honom på väldigt länge.
Tomas Pontén gjorde sitt sista framträdande på Dramatens scen i titelrollen som “Farbror Vanja” 2008. Många ville vara med på det roliga med honom men kunde inte. Han kunde inte längre läsa standardskriftspråk.
Hans oro toppade när han tappade bokryggarna ur sikte. Som ett resultat kunde han inte fortsätta prata. Utifrån vad Gunilla Pontén säger var det enda han egentligen ville göra att dö. Per Myrberg, 82, dök nyligen upp mot Tomas Pontén i “Onkel Vanja” på Dramaten.
Även om det har gått ett tag sedan han senast såg sin äldre vän, har den killen alltid funnits där när han behövt hjälp. Som granne föll jag flera gånger för att se hur han mådde medan han mådde dåligt. Vet bara att jag ringde och att du inte svarade, sa han.
Suzanne Alexandra Maria Reuter föddes i Stockholm, Sverige 1952 till föräldrarna Bojan Westin (en professionell tennisspelare) och Terje Reuter (en ingenjör). Uppväxtåren tillbringade hon dock på Kungsbacka, där hennes mamma Bojan var anställd. Kanske såddes fröet till teatralisk nyfikenhet i dessa kulturella kanonika.
Hon började på Teaterhögskolan i Göteborg när hon var 24 år. Detta avsnitt är från den svenska komediserien Skyll inte p mig! Från 1980 var hon en del av TV-ensemblen och anpassade klassiska pjäser för den lilla skärmen.
Ingen kan undvika hennes uppmärksamhet även om de inte vill ha den. 1978 lanserade komediserien “Skyll inte p mig” Suzanne Reuters karriär, då 70 år gammal, vilket gjorde henne till en av Sveriges mest populära skådespelerskor. Där delade hon scen med skådespelare som Magnus Härenstam och Brasse Brännström.
Hennes utbrytande framträdande i filmen The Cheese of Happiness från 1983 markerade början på en fruktbar skådespelarkarriär. Suzanne Reuter började dejta sin affärskollega Dan Ekborg, 66, när hon var 25.
De dejtade i åtta år, under vilken tid de delade sin tid mellan två städer. Paret var dömt till ett långdistansförhållande när Reuter skrev in sig på scenskolan i Göteborg och Ekborg på teaterhögskolan i Stockholm.
Kanske var det till det bästa, för saker och ting blev bara värre efter att de var tillbaka på samma plats. När han överraskade Suzanne Reuter på scenen under ett avsnitt av TV4:s “Vilket liv” förklarar Dan Ekborg, “Sen när vi äntligen fick vara tillsammans på heltid gick det inte så bra.”
I ett efterföljande inslag frågar ankaret Renée Nyberg om Dan Ekborg någonsin har önskat att han och Suzanne kunde ha försonats.
Jag kanske inte skulle ha varit det… Då svarar han: “Jag skulle förmodligen ha blivit utslängd igen.” Attraktionen till några år yngre kvinnor finns fortfarande i dig, spökar Reuter.
Det fanns demens i hans frontallober. Att han var medveten om sin omgivning och kunde höra allt som sägs gjorde denna form av demens mycket plågsam. Han var medveten om sin omgivning men kunde inte svara på dem genom att röra sig.
Han nöjde sig med att sitta och röka. Enligt Aftonbladet kände Gunilla Pontén, vars syster gick bort idag, att det var otroligt orättvist att något så tragiskt kunde drabba en så vital, frisk och stark artist. Den senare gick bort 2018 och hon och patriarken delar en grav.
