Sportjournalist Död – I mer än 40 år var Jan Lorentzon ett framstående ansikte i SVT Sports sändningar. Han har nu lämnat nätverket. Under flera decennier lärde Jan, eller Janne som vi redaktörer kallade honom, otaliga miljoner tv-tittare att uppskatta internationella fotbollshöjdpunkter.
Det var han som öppnade dörrarna till det internationella fotbollssamfundet i publikationer som Sporting News och Sporting News International. Långt innan internets och sociala mediers framväxt tog han oss ut till Europa för en kort stund. Vi blev trakasserade av Zlatan, Patrick Vieira, Zinedine Zidane, Freddie Ljungberg, Roberto Mancini, Luca Vialli, Paul Papin, Roberto Pires och Alan Shearer.
Svensklaget Hansa Rostock in vitt, med bland andra Marcus Allbäck på bänken, förlorade i går med 0-6 mot Hamburg, vilket hördes i tv-programmet Vinjetten “Internationell fotboll” och meddelades av Jannes karaktäristiska speakervrål.
Hans visitkort var hans förmåga att exakt beskriva färgerna på fotbollsdräkter, men han skapade också en skola för den korta, glesa matchrapporten som berättade allt vi behövde veta, inklusive vilka lag som spelade, om någon spelare var skadad eller inte. , om ett drömspel försöktes eller inte, och vilket lag som slutligen vann matchen.
På bara 45 sekunder kunde Jan Lorentzon berätta allt. Och hans bidrag till Sportspegeln var regelbundet veckans höjdpunkt när allmänhetens intresse för europeisk toppfotboll växte.
Vi hittar en av hans tidigaste idrottsaktiviteter i arkiven. 1968 skrev Lorentzon om Blackebergs seger över Umeå i den svenska nationella basketturneringen. För två år sedan blev han tillsvidareanställd på TV-sporten (idag SVT Sport).
Jan hade ett genuint intresse för internationell sport utöver bara fotboll, och han fick ansvar för att ha kontakt med Eurovisions sportkontor på uppdrag av tidningens redaktion (EBU, European Broadcasting Union). När jag först började jobba på SVT 1999 var Jan den ende arbetskamraten med en egen tv-uppställning bredvid skrivbordet. Där satt han säker på att världens finaste sportbilder skulle nå tv-tittarna.
Han höll koll på allt, vare sig det gällde Sörenstams stora mästerskap, Foppas mål, Juha Kankkunens rallysegrar eller Venus Williams i Wimbledon. Även om Jan blev mest känd för sin rapportering, hade han också ett stort antal följare som sportjournalist. Han var programledare på Sportnytt och Sportspegeln, med och utan röd kavaj, och erbjöd analyser av en mängd olika sporter, inklusive frisbee, volleyboll, boxning och skridsk.
Jan trivdes med sitt jobb och tittade på TV-sport. Han fyllde 65 år 2005, men han arbetade i och för sig fram till 2016. Ämnet för Jans sista bidrag till SVT var Muhammad Alis pensionering och det fanns en viss logik i beslutet att avsluta hans insatser där. En av hans bästa sporter var boxning. Han hade boxningsmatchband uppträdda över sitt skrivbord och i sin portfölj.
Och så stod boxningen i skarp kontrast till Jans återhållsamma, korrekta och vänliga sätt, även om han ibland kunde blixtra till och tala ifrån.Jan kände stor omsorg om vår personal och han släppte aldrig sin entusiasm för journalistik.
Då och då ringde han från sitt lilla öhem i Sverige, dit han flyttat efter många år på Lidingö. Svaren var genomtänkta och kortfattade, vilket gav värdefull inblick i erbjudandet. Jag och Janne pratade precis om hur det svenska språket har utvecklats och hur slang har blivit allt vanligare i idolintervjuer.
Jan Lorentzon var ett av de största namnen på SVT Sports vid varje given tidpunkt, men han höll en låg profil för sig själv. Fokus låg konsekvent på idrotten, idrottarna och journalisterna som bevakade idrotten. Dåligt utbildade journalister.
Han var medveten om tv:s övergång från film till digitalisering, men han förstod aldrig varför dagens sportreportrar bar hörlurar och bar masker och kepis inuti.Idag pensionerar vi alla våra hudbonaders på kontoret och minns och hedrar en av de mest inflytelserika personerna i svensk sportjournalistiks historia.
Jan Lorentzon dog 82 år gammal.Kjell Andersson har gått bort.Efter att ha varit sjuk en tid somnade den 73-årige mannen äntligen på tisdagen.Marie Lehmann, chef för SVT Sports programavdelning, säger att alla alltid har vetat att de kan gå och prata med Kjell om det är något personligt.
Kjell Andersson började sin karriär inom tv-sporten 1970 på det som då kallades SVT Sport. Han arbetade där som reporter, programledare, kommentator och så småningom köksmästare fram till 2015.Det efter 46 års tjänst på SVT.
Sport i SVT På ett varmt sätt påminner Jacob Hard om Kjell Andersson. Han var där 1986, när jag flyttade in, så han måste ha varit där länge och ställt trygghet. Han var en vandrande förkroppsligande av SVT Sport. Han var en man av hög moralisk karaktär.
Han bryr sig mer om svensk tv-sport än vad som kanske är motiverat. Han var alltid i bakgrunden och satte sig aldrig i förgrunden. Han var lågmäld, men också extremt nära omgivningen och mycket inflytelserik.
Kjell var en mycket skicklig tv-personlighet och idrottare, men ännu viktigare, som Marie Lehmann uttrycker det, var han också en mycket viktig person på ett personligt och professionellt plan.
SVT:s sportchef sa Edlund Jönsson skrev i sin blogg “46 år Kjell jobbade på SVT Sport och vi som sett hans lyster inifrån vet att Kjell Andersson är en av dem som betytt mest för vår personal och svensk sport-tv genom åren. .” Veteransportreportern för SVT, Jane Björck, har en speciell förkärlek för Kjell Andersson.
