Andreas Johnson Fru – Lisa, en sörjande fru, skrev kondoleansbrev till sin utökade familj. Äntligen var det Andreas Johnsons tur att läsa dem, och han gjorde det med typisk slapphet. Men kort efter det gick hans mamma bort efter en lång tids sjukdom. Allt vi tvingats gå igenom har gjort oss mer motståndskraftiga och uppskattande av det liv vi har just nu.
Kajakpaddlaren Andreas Johnson träffade Lisa Knapp, känd från SVT:s Expedition Robinson 2004. Paret gifte sig i en helhjärtansceremoni 2006. Dottern Ella föddes samma år och sonen Tim följde efter fyra år senare.Paret gifte sig sommaren 2011, men inte långt efter smekmånaden fick Lisa diagnosen en sällsynt sjukdom som heter bindvävssjukdom, som kan göra att tarmar och blodkärl blir farligt tunna.
Det tog ett tag för specialisterna att ta reda på vad som orsakade hennes symtom och ställa en korrekt diagnos. Lisas sjukhusvistelser i år började i augusti och fortsatte till slutet av månaden. Det fanns flera veckor där hon fängslades utan anledning.
Det var en period av fruktsamhet utan motstycke som lämnade ett outplånligt spår i våra liv. Till att börja med var Lisa tvungen att ta kraftfulla mediciner på grund av den svåra infektionen. Efter det, berättar Andreas, opererades hon för att behandla en infektion i äggstockarna och sedan ytterligare en för att behandla hjärnblödningar bakom öronen.
Lisa drabbades av svåra ångestattacker precis innan jul. Hon fördes med ambulans till sjukhus för ett akutingrepp. Hon led av akut bukinflammation vid den tiden, vilket ledde till att hon behövde två stygn i hennes tjocka. Hon var tvungen att stanna kvar på intensivvården efter operationen under semestern och in på det nya året. Vi hade redan gått igenom en tuff vinter och det blev bara värre därifrån. Vi trodde att det var över för henne vid det tillfället.
Lisa var övertygad av detta. Hon förberedde sig på att dö genom att skriva sina familjeavskedsbrev natten till den 23 december 2011. Efter att äntligen ha läst breven är jag tacksam och lättad, säger Andreas. Ett tag plågades jag av mörka tankar om vad som skulle hända om jag förlorade henne.
Nu när jag har fått ordning på mitt hus är jag redo att jobba heltid. Hon tar medicin och genomgår rutinmässiga fysiska och känslomässiga kontroller. Denna tidsperiod stärkte oss och lärde oss vikten av att leva i nuet. När vi gav till varandra var det av desperation och nöd, och vi fick allt vi behövde, plus några. Men om man ska försöka hitta något bra i det som hände så har det gjort oss närmare som familj.
Allt eftersom sommaren fortskrider (den här artikeln skrevs innan sommaren började, reds anm) åker Andreas och Diggiloo över hela Sverige. Sedan är det givet att fru Run och ungarna ska hänga med på åkturen, i den mån det går.
Vår dotter Ella tycker om att gå på promenader med hela gänget. När jag var i Diggiloo förra sommaren hängde hon med oss i 17 av 24 matcher och hade en egen plats på lagbussen, som Andreas minns.
Till och med Lisa och Tim reste med oss ofta, och det förväntas att de kommer att göra det minst lika ofta den här gången. Det måste vara underbart att ha hela familjen med på resan, och andra artister måste ha denna lyx i många fall också. Jag minns hur det var för tio till femton år sedan när jag reste utomlands på turné och kunde vara frånvarande i allt mellan en och två månader åt gången. Mina nära och kära där hemma var mycket saknade.
2014 kämpade Andreas familj av olika anledningar. Strax efter att Andreas fru Lisa gick bort från en obehandlad sjukdom gick även hans mamma Marie bort. Tyvärr hade han lidit av Alzheimers under ganska lång tid.
Det tog inte lång tid innan hon blev så svårt deprimerad att hon inte ens kunde stanna hemma. Det kändes helt utöver det vanliga. Jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna och göra henne normal igen. Och det förstod först och främst pappa.
Andreas mamma, en jazzmusiker som hans pappa, var helt avstängd och oförmögen att kommunicera. Men hon piggnade till när hon satte sig vid pianot för att spela sina favoritlåtar av sådana som Frank Sinatra och Billie Holiday.
Musik var det sista som gick för henne, och sedan var allt borta. Det var som att gå igenom en vårdprocess medan hon fortfarande levde, säger Andreas. Andreas är ambassadör för Alzheimerfonden nu, och han är väl medveten om den ökade faran han har att utveckla samma sjukdom som sin mamma.
Min bror och jag har diskuterat detta länge. Bara genom att vara aktiv, äta bra och hålla min kropp i gott skick kan jag hoppas att jag kan undvika att sjukdomen börjar. Att stå och sjunga för att samla in pengar till fonden och forskningen verkar självklart för mig.
För att lägga till sin musikaliska härstamning växte Andreas upp i en familj av professionella musiker, där han fick följa med när hans föräldrar hade en paus från uppträdandet. Järvsö klasskamraten Barbro “Lill-Babs” Svensson var nära vän till Mamma Marie. De båda kvinnorna blev så småningom kända sångerskor i folkklubbarna i Hälsingland.
Men min mamma bestämde sig för en annan väg än Barbro och blev musiklärare. Hon träffade sin pappa, berättar Andreas, som var professionell jazztrumpetare på den tiden.
Andreas startade en egen musikgrupp i Huddinge. Där spelade han bakgårdsrock med sina kompisar sedan han fyllde tretton. Något som föräldrarna inte var särskilt nöjda med. De var uppenbarligen medvetna om den utmanande bransch han försökte bryta sig in i.
